Kusin vitamin

Idag packade jag för första gången in mig själv och mina tre fina töser i bilen för ett litet äventyr på egen hand. Det blev ett litet äventyr eftersom jag inte var helt säker på hur jag skulle köra, men vi hittade direkt utan att köra fel en enda gång. Jag hade ju fått en vägbeskrivning och hade mamma som kunde förklara lite :)

Efter en knapp halvtimme och bara en kvart senare än vad som var tänkt (var ju tvungen att ordna med Ellas bilstol innan vi kunde köra iväg) kom vi i alla fall fram till min kusin Jennie! Hon var ju på besök hos oss i Stockholm för nån helg sen, och nu var det vår tur att besöka henne!

Alice trivdes hur bra som helst i Jennies knä och var på sitt allra bästa humör. Skrattade och log. Och snackade en massa. Jag passade på att låta Jennie titta lite på Alice navel också, eftersom den inte har läkt helt. Hennes navel buktar som ut lite grann, och nej, det är inte navelbråck. Bara väldigt mycket hud. Jennie tyckte dock att den såg bra ut, så jag får väl fortsätta att tvätta den och hoppas på att den läker helt och hållet snart.

Josephine och Moa fann varann direkt och var snart djupt försjunkna i Josephines klippbok, eller vad man ska kalla den, som hon hade fått när hon fyllde år. Alla färgpennorna åkte fram, även den fina silverpennan! De målade och fixade kläder till modellerna i boken. Moa har nåt liknande hemma, men har aldrig tyckt att det har varit särskilt roligt. Kanske att den kommer fram nu när vi kommer hem?

Ella blev helt salig när hon upptäckte allt fint som Josephine hade på sitt rum. Hon visste knappt vad hon skulle leka med först! My littlest pet shop? My little pony? Till Josephines förtvivlan bestämde sig Ella för att leka med allt - på samma gång! Och Josephine som just hade städat på rummet... Jag fick lova henne att jag skulle hjälpa Ella att städa upp innan vi for :)

Under tiden som ungarna lekte, hann jag och Jennie dricka lite kaffe och snacka lite. Blev bara några få gånger som vi fick ingripa då barnen busade lite FÖR mycket. Ni vet, när det blir så där på gränsen att nån ska göra illa sig och bli ledsen. Men med tanken på att det är över 2 år sedan barnen träffades sist, så tycker jag att de lekte jättebra ihop. Elias kände väl sig kanske lite utanför, som enda kille menar jag. Ella körde dock glatt omkring hans Bakugans i dockvagnen :) Efter att ha lekt, busat, ätit lunch, lekt och busat lite till så var det dags för oss att åka hem till mamma och pappa igen. Och det blev nog alldeles lagom! Jag hoppas att vi kan ses snart igen! Men eftersom vi bor 60 mil ifrån varann, så vet jag ju att det lär dröja ett tag. Och då kommer det finnas en liten lekkamrat åt Alice också ♥