Strapatser

Innan vi åkte iväg på semester till Skåne och Öland tidigare i somras köpte jag en cykel. En fin röd cykel med kärringram, bred sadel och högt styre :) Dessutom köpte vi två cykelsitsar, en till Ella och en till Alice. I lördags var det dags för premiärturen:-)

Johan hade Alice bakom sig, och jag hade Ella därbak. Lite orättvist kanske med tanke på att Johans cykel har aluminiumram. Väger alltså nästan ingenting i jämförelse med min! Dessutom är ju Ella aningens tyngre än Alice :) Men, men, får väl se det som att jag fick lite mer träning ;-)

Vi cyklade iväg med lite fika i min cykelkorg och utan nåt direkt mål. När vi kom ut ur bostadsområdet bestämde vi oss för att svänga in till Nackareservatet för att hitta en mysig glänta där vi kunde fika. Alice somnade ca 2s efter att vi svängt in på den guppiga grusvägen. Såg inte sådär jättebekvämt ut där hon hängde med huvudet som tyngdes ner ännu mer av hjälmen... Bara till att snabbt leta upp en glänta där vi kunde lägga ner henne!

Den första var redan upptagen och vid den andra såg vi både en huggorm och en groda i gräset. Hmm. Jag och Ella cyklade i förväg för att hitta nån bättre fikaplats, men till sist fick vi vända tillbaka. Bara skog och stenblock överallt! Inte en endaste liten glänta vad vi kunde se från stigen.

Som tur var hade den första gläntan blivit ledig, så där dukade vi fram fikan. Alice la vi i gräset på Johans jacka. Såg mysigt ut tills vi upptäckte alla myggen! Johan blev förste myggjagare medan jag och Ella gick på upptäcktsfärd. Det blev en väldigt kort upptäcktsfärd dock. Vi hann hitta lite blåbär och ta några kort. Ella hittade några pinnar som hon började leka dirigent med. Hon hann med att plocka nån blomma också. Men sen höll vi på att bli uppätna av alla mygg! Det var mygg överallt! Det brukar inte vara så myggigt här i Stockholm, men nu var vi tvungna att slå bort mygg HELA tiden. Och ändå fanns det de som hann med att sticka oss. Ont gjorde det också när de stack oss.Vet inte vad det var för monstermygg!

Johan ville också hinna med att se sig lite omkring, så jag bytte av honom som myggjagare. Dock lyckades jag inget vidare. Istället råkade jag väcka Alice. Genom att hälla ett halvt glas saft rakt i ansiket på henne... Jag glömde helt bort att jag höll i Ellas saftglas när jag skulle till att slå ihjäl typ 5 mygg som satt på min fot. I ivern över att träffa dem svängde jag till med handen som jag höll saftglaset i. Alice vaknade med ett illvrål! Det kan man ju förstå. Inte så kul att få kall saft över sig när man ligger och sover :(

Hon lugnade sig dock nästan direkt, så det var nog inte så farligt ändå. Dessutom hade hon hunnit sova så mycket som hon brukar. Vi packade ihop oss och väl hemma började vi räkna myggbett. Jag tror Johan vann med ca 20 på vardera fot... Ella och jag hade också ett gäng som kliade. Jag tror att Alice klarade sig, men däremot hittade vi en fästing på henne när vi badade henne. Usch! Johan visste hur man tog bort den. Som tur var fick han bort allt! Antar att hon fått den när hon låg och sov på Johans jacka. Det var en väldigt liten fästing, så vi måste ha missat när den smet in och gömde sig vid hennes hals. Vi ska ha koll så att det inte blir rött där den satt, men än så länge ser det bra ut.

Nästa gång vi beger oss ut i naturen måste vi nog tänka på att ta på oss myggmedel innan vi beger oss. Haha! Vilka stadsbor vi har blivit! Tål inte ens lite mygg :-)

Insane- no way!

Lillasyster yster har varit på besök i huvudstaden med sin sambo. De kom när vi fortfarande var på Öland och var kvar ett par dar efter att vi kommit hem igen.Vi, jag, hon, Moa och Moas kompis T,  passade på att ta en heldag på Grönan! Det visade sig bli en härlig sommardag.

Vi stack iväg hyfsat tidigt och var där strax efter att de hade öppnat. Nästan inga köer till några attraktioner! Perfekt :) Senare på eftermiddagen hade betydligt fler hittat dit och då var et köer på upp till 35 min till en del attraktioner. Mindre roligt... Moa och hennes kompis åkte den ena karusellen efter den andra. Och försökte lura med mig och lillasyster i de flesta ;-) Efter att ha sett när de två åkte Katapulten, tyckte vi att den inte såg alltför farlig ut.Vågade de, så vågade vi. Big mistake!! Det blev en nära-döden-upplevelse för oss båda! Mina händer skakade en bra stund efteråt. Fy för, säger jag bara! Jag tror både jag och lillasyster skrek så att det hördes över hela Grönan! Holy crap, vad högt upp man kom. I en rasande fart dessutom!! Kittlade bra mycket i magen, eller hela kroppen. Ett tag var jag allvarligt rädd att jag skulle flyga ur stolen. Och tänk - den åkte Moa, 9 år, TVÅ gånger på raken. Hon är inte klok, den där Moa ♥

Efter den tog jag och lillasyster det liiiite lugnare. Haha! Inte för att jag är feg när det gäller att åka, men det får va nån måtta på det hela :) Dock åkte vi alla berg-och-dalbanorna - Jetline, Vilda musen och Twister. Den sista är helt klart den bästa. Sen blev det Flygande mattan, Popexpressen och gungkarusellen också.

Moa och hennes kompis åkte dessutom den helt galna Insane. Jag och lillasyster stod och tittade på den, och tänkte Ja! klart vi ska!, men sen ändrade vi oss. Den såg ut att va lite för mycket. Inte nog med att den går högt och sen slingrar sig ner, man snurrar dessutom runt så att man ibland är upp-och-ner. Det kändes lite för häftigt för mig iaf. Det är möjligt att den inte är så farlig när man åker den. Ibland är det ju så, att det ser värre ut än det är. Moa och hennes kompis åkte den trots allt två gånger under dagen, men nä, jag hoppade den den här gången :-) De åkte även Extreme, som Moa tjatat om sist vi var där, och den stod jag också över...

Dessutom var vi in i Lustiga huset och i Skrattkammaren. Moa skämdes när jag och lillasyster åkte på mattan ut ur Lustiga huset. Det var visst bara vi som skrek... Haha! Men det kittlas faktiskt i magen när man åker nerför den där rutschkanan på en matta!

Efter 7 timmar på Grönan var vi helt färdiga allihop. Vi prövade lyckan med några lotter och flickorna vann några nallar vid Kärlekshjulet (vinst varje gång :) och de fick var sin nappklubba. Sen tog vi båten tillbaka till Slussen där vi sa hejdå till lillasyster. En härligt fartfylld dag blev det och flickorna var mer än nöjda. Jag tror att det var smart av oss att ta med en kompis till Moa. De ville ju åka heeeeela tiden, och mycket värre karuseller än vad iaf jag ville. På det här sättet blev alla nöjda :)

Sol o bad på Fjäderholmarna ☀

Mamma och pappa har kommit på besök, och eftersom solen och Stockholm visade sig från sin allra bästa sida igår åkte vi på utflykt! Vi packade matsäck och badkläder. Sen tog vi tuben in till Slussen. Byte till buss och en liten promenad senare var vi vid Nybrokajen. Strax satt vi på en båt ut mot Stockholms närmsta skärgårdsö- Fjäderholmarna.

Efter en ganska kort åktur (20 min), fast fullt lagom med tanke på att barnen var hungriga, var vi framme. Solen strålade och himlen var klarblå. Underbart! Äntligen lite sommarkänsla :-)

Vi letade efter ett bord att sitta vid, men alla var upptagna. Det fick bli en picknick i gräset bland klipporna istället. Tur vi tog med picknick-filten! Barnen klättrade runt på klipporna. Skönt att kunna låta dem utforska och upptäcka, under uppsikt så klart.

Eftersom vi hade badkläder med ville barnen givetvis bada. Fast det var aningens för kallt :-) Ella blötte ner fötterna och lät iiiiiih! Moa gick i till rumpan. Då kom Ålandsfärjan. Och svallvågorna! Sen var Moa blöt upp till midjan. Tur inte Ella gått i så långt! Då hade hon nog blivit dränkt!

Vi tog en tur i bodarna som låg på ön. Mycket fina saker. En stund stod vi och tittade på när de blåste glas. Måste varit ett extremt varmt jobb just igår! Efter det var både barnen och vi ganska slut, så vi drog oss mot hamnen. Det hade mååånga andra också gjort! Det blev en nervös väntan på en kajplatsen. Både Moa och Ella tyckte det blev tråkigt att vänta. Istället ville de gå runt och titta på olika saker. Kändes dock inte riktigt säkert att låta Ella springa runt själv. Inte när det var så mycket folk. Ifall hon kom för nära kanten, skulle hon lätt ha kunnat drutta i! Och DET ville vi undvika!

Som tur var kom båten och vi kunde kliva ombord. En stund senare var vi åter på fastlandet. Det blev en skön och härlig dag! En sån man lagrar i minnet och plockar fram en ruskigt slaskig vinterdag.

Här är karusellen, som ska gå till kvällen!

På sommarlovets första dag (första dagen då vi ALLA var lediga och friska) sken solen, så klart, och vi styrde kosan mot Gröna Lund!! Vi hade lovat Moa ett bra tag nu att vi skulle fara dit så fort det bara blev sommarlov. Behöver jag säga att hon knappt kunde hålla sig still på vägen dit?? Fullständigt uppspelt :-) Det var Ella också, fast hon visste inte riktigt varför. Det var ju hennes första besök på Grönan, så hon visste inte vad som väntade. Men att det var nåt kul, det förstod hon ju med tanke på Moa.

Vi tog T-banan till Slussen och därifrån båt över till Djurgården. Moa stod längst fram i båten och spanade mot  Grönan. Planerade vilka karuseller hon skulle åka. Och i vilken ordning :) Det enda som bekymrade oss lite, var att vi glömt mäta flickorna. Frågan var ifall Moa hade passerat den magiska 140 cm gränsen, och ifall Ella nådde upp till 100 cm... Om man är 140 cm lång får man nämligen åka Jet-line, Twister och en massa andra häftiga karuseller! Och 100 cm måste man bl a va för att få åka barn radiobilarna själv. Sist vi var på Grönan var Moa bara 110 eller 120 cm lång, så hon såg verkligen fram emot att få åka ALLT. Eller nästan i alla fall. Några karuseller hade faktiskt jag lagt in mitt veto mot. Som Extreme och Fritt fall. Och den nya där man åker upp-och-ner i en berg-och-dalbana. Inte en chans att jag skulle släppa upp min förstfödda i nån av dem!! Förenat med livsfara kändes det som. Moa, däremot, hade nog utan tvekan hoppat upp och satt sig i nån av dem. Eller alla tre. För att barnen skulle få åka så mycket som möjligt, köpte även jag och Johan åkband.  Ella behövde inget, till hennes stora olycka. Hon ville ju också ha ett fint armband :)

Den första karusellen som Moa ville åka var den med gungorna. Som hon har längtat efter att få åka den! Det ville hon redan sist, men då var hon för kort...

Till en början försökte vi köra nån slags turordning. Först fick Moa åka, sen över till barnkarusellerna så fick Ella åka en. Men det tog ALLDELES för lång tid. I synnerhet om man tänker på att det var kö till i princip ALLT! Så istället turades jag och Johan om att ha vagnen med Alice. När jag hade vagnen, fick Moa åka såna karuseller som hon kunde åka själv. Då passade Johan på att åka lite läskigare med Ella, som t ex Nyckelpigan. Och när Johan hade vagnen, så var det min och Moas tur att åka de hallsbrytande berg-och-dalbanorna... Några karuseller åkte faktiskt Moa och Ella ihop. Fast Moa tyckte att de var ganska trista... men som en shysst storasyster ställde hon upp och åkte med lillsyrran ♥

Nu var det ganska länge sen jag åkte några karuseller. Om man inte räknar de där småbarnskarusellerna som går runt runt. Så jag hade glömt bort lite hur det kändes... Moa ville ju åka de värsta som hon fick, och sitta längst fram. Hela tiden när vi stod i de lååååånga kön till Vilda musen försökte jag övertala henne om att vi skulle sitta i den BAKRE vagnen. Jag ville inte dö riktigt än... Ja, ok mamma, sa Moa, och satte sig i den FRÄMRE vagnen när det blev vår tur. Vad gör man?? Det var bara till att sätta sig i den främre. Jag visste ju att Moa aldrig i livet skulle ge med sig. Jag vet inte hur många gånger jag hade en näradöden upplevelse den dagen! Haha! "Jag gör det för Moas skull" blev mitt mantra som jag rabblade i huvudet varje gång som vagnen långsamt steg uppför en brant backe. Jag visste ju precis vad som väntade på andra sidan krönet... När vi kom upp på krönet i Twister hörde jag killen (typ i 25-års-ålder) bakom oss säga "Heeeelvete, vad brant den är!!" Sen skrek han och jag ikapp! Haha :-) Men gud vad kul det var också. Samtidigt. För jag visste ju att jag inte skulle dö. Att jag med största säkerhet skulle överleva. Moa hade hur roligt som helst! Gallskrek och klamrade sig fast. En gång till, mamma! Flygande mattan åkte hon säkert 5 gånger på raken! De enda lugna "attraktionerna" hon åkte var Lustiga huset (2 ggr) och Blå tåget (som försökte skrämmas men inte riktigt lyckades).

 Ella åkte radiobarnbilarna om och om igen. Till sist blev hon en hejare på att ratta :-) Det fanns inte så många karuseller för henne som hon kunde åka själv. Alice nöjde sig med en tur in till Pettson och Findus. Där hittade hon en xylofon som hon började klinka på. Annars hade hon fullt upp med att titta på allt!

En grej som Moa och Ella åkte ihop var Fritt fall. Den för barn alltså :) Moa tyckte väl att den var så där... Ella däremot tyckte det var väldigt pirrig innan den startade. Sen tyckte hon inte att det var lika kul... Haha! Alldeles tyst satt hon högt däruppe och väntade på att det hela skulle vara över... Hon ville INTE åka den igen!

Lite roligare var det då i Lustiga huset tyckte hon. Ända tills de kom till slutet och rutchkanefärden på mattan. Jag och Alice stod utanför och väntade och väntade, men de kom aldrig. Till sist kom Moa. Själv. Ella tyckte visst att det var liiite för läskigt att åka på mattan ner. Moa sprang in igen för att försöka övertala Ella att hon skulle våga åka ner. Samtidigt som hon tog sig upp för den krångliga trappan, kom Johan och Ella utpromenerandes genom en sidodörr. Johan hade gett upp... Sen fick vi vänta på att Moa skulle komma ner. Igen.

När vi till sist hade åkt allt vi orkade, köpte lite godis och sockervadd begav vi oss hemåt igen. Barnen var väldigt lugna hela vägen hem. Helt slut. Och det var vi också. MEN roligt hade vi! Hela dagen!

Jag och Moa har redan bestämt att vi ska åka dit igen med moster Jessica när hon kommer till Stockholm. Och om Moas kompis Tina har kommit tillbaka från sin semester så tar vi med henne också! Hon har guldkort. Det lär bli skoj!!

Skogsvandring och trädklättring :)

Innan vi åkte hem från Skåne så hann vi med en liten utflykt ihop med en av mina allra bästa vänner. Vi har varit vänner sen vi träffas på lekis när vi var 5 år, så vi har kännt varandra i drygt 30 år. Inte klokt! Att tiden går så fort menar jag. Vi försöker hinna med att träffas varje gång som vi är nere, och den här gång blev det en gemensam utflykt till Järavallen, en härligt strövområde. Det som är roligt är att vi har barn i hyfsat samma ålder, när det gäller mina två yngsta i alla fall. Däremot så är Moa lite ensam. Den här gången följde dock hennes systerdotter som är jämngammal med Moa) med. Jätteroligt! De två fann varandra direkt, och sen såg vi inte mer än ryggen på dem. De gick långt före oss andra och tisslade och pratade. Ibland sprang de rundor ute bland trädstammar och blev så varma att de fick ta av sig lite :)

Annars var det lite halvdannt väder. Det kom nån liten miniskur med duggregn, och solen ville inte riktigt bryta igenom, men det var varmt och härligt i luften ändå. Dessutom var det magiskt grönt överallt! Underbart!!

Ella blev trött i benen lite då och då. Inte att undra på. Ena stund skulle vara längst fram, sen in bland träden och upp på nån stam. Fram och tillbaka. Till sist fick hon sitta i vagnen en stund och vila de trötta benen. Så fick Alice och lilla Alva sitta mitt emot varandra i deras vagn. De två tittade storögt på varandra, sen satte de igång att snacka. Lät ungefär som i den där reklamen för Comhem :) Haha, så söta bägge två ♥

Till sist kom vi ut ur skogen och satte oss och fikade på en stor gröning intill parkeringen. Alldeles i närheten fanns ett enormt klätterträd som rymde alla barnen. De hade hur kul som helst! Lite då och då ropade de mindre på hjälp. De hade lätt för att klättra upp, i synnerhet Isak, men ner var inte lika lätt :)

Verkligen synd att vi inte bor närmre varandra så att vi kan träffas oftare... Men snart åker vi ner till Skåne igen, och vi har redan bokat in en date. Vad vi ska hitta på då, det får vi se. Det viktigaste är faktiskt att träffas, snacka lite och ha roligt ihop. Behöver inte va så märkvärdigt, utan räcker med några timmar i skogen :)