På sommarlovets första dag (första dagen då vi ALLA var lediga och friska) sken solen, så klart, och vi styrde kosan mot Gröna Lund!! Vi hade lovat Moa ett bra tag nu att vi skulle fara dit så fort det bara blev sommarlov. Behöver jag säga att hon knappt kunde hålla sig still på vägen dit?? Fullständigt uppspelt :-) Det var Ella också, fast hon visste inte riktigt varför. Det var ju hennes första besök på Grönan, så hon visste inte vad som väntade. Men att det var nåt kul, det förstod hon ju med tanke på Moa.
Vi tog T-banan till Slussen och därifrån båt över till Djurgården. Moa stod längst fram i båten och spanade mot Grönan. Planerade vilka karuseller hon skulle åka. Och i vilken ordning :) Det enda som bekymrade oss lite, var att vi glömt mäta flickorna. Frågan var ifall Moa hade passerat den magiska 140 cm gränsen, och ifall Ella nådde upp till 100 cm... Om man är 140 cm lång får man nämligen åka Jet-line, Twister och en massa andra häftiga karuseller! Och 100 cm måste man bl a va för att få åka barn radiobilarna själv. Sist vi var på Grönan var Moa bara 110 eller 120 cm lång, så hon såg verkligen fram emot att få åka ALLT. Eller nästan i alla fall. Några karuseller hade faktiskt jag lagt in mitt veto mot. Som Extreme och Fritt fall. Och den nya där man åker upp-och-ner i en berg-och-dalbana. Inte en chans att jag skulle släppa upp min förstfödda i nån av dem!! Förenat med livsfara kändes det som. Moa, däremot, hade nog utan tvekan hoppat upp och satt sig i nån av dem. Eller alla tre. För att barnen skulle få åka så mycket som möjligt, köpte även jag och Johan åkband. Ella behövde inget, till hennes stora olycka. Hon ville ju också ha ett fint armband :)
Den första karusellen som Moa ville åka var den med gungorna. Som hon har längtat efter att få åka den! Det ville hon redan sist, men då var hon för kort...
Till en början försökte vi köra nån slags turordning. Först fick Moa åka, sen över till barnkarusellerna så fick Ella åka en. Men det tog ALLDELES för lång tid. I synnerhet om man tänker på att det var kö till i princip ALLT! Så istället turades jag och Johan om att ha vagnen med Alice. När jag hade vagnen, fick Moa åka såna karuseller som hon kunde åka själv. Då passade Johan på att åka lite läskigare med Ella, som t ex Nyckelpigan. Och när Johan hade vagnen, så var det min och Moas tur att åka de hallsbrytande berg-och-dalbanorna... Några karuseller åkte faktiskt Moa och Ella ihop. Fast Moa tyckte att de var ganska trista... men som en shysst storasyster ställde hon upp och åkte med lillsyrran ♥
Nu var det ganska länge sen jag åkte några karuseller. Om man inte räknar de där småbarnskarusellerna som går runt runt. Så jag hade glömt bort lite hur det kändes... Moa ville ju åka de värsta som hon fick, och sitta längst fram. Hela tiden när vi stod i de lååååånga kön till Vilda musen försökte jag övertala henne om att vi skulle sitta i den BAKRE vagnen. Jag ville inte dö riktigt än... Ja, ok mamma, sa Moa, och satte sig i den FRÄMRE vagnen när det blev vår tur. Vad gör man?? Det var bara till att sätta sig i den främre. Jag visste ju att Moa aldrig i livet skulle ge med sig. Jag vet inte hur många gånger jag hade en näradöden upplevelse den dagen! Haha! "Jag gör det för Moas skull" blev mitt mantra som jag rabblade i huvudet varje gång som vagnen långsamt steg uppför en brant backe. Jag visste ju precis vad som väntade på andra sidan krönet... När vi kom upp på krönet i Twister hörde jag killen (typ i 25-års-ålder) bakom oss säga "Heeeelvete, vad brant den är!!" Sen skrek han och jag ikapp! Haha :-) Men gud vad kul det var också. Samtidigt. För jag visste ju att jag inte skulle dö. Att jag med största säkerhet skulle överleva. Moa hade hur roligt som helst! Gallskrek och klamrade sig fast. En gång till, mamma! Flygande mattan åkte hon säkert 5 gånger på raken! De enda lugna "attraktionerna" hon åkte var Lustiga huset (2 ggr) och Blå tåget (som försökte skrämmas men inte riktigt lyckades).
Ella åkte radiobarnbilarna om och om igen. Till sist blev hon en hejare på att ratta :-) Det fanns inte så många karuseller för henne som hon kunde åka själv. Alice nöjde sig med en tur in till Pettson och Findus. Där hittade hon en xylofon som hon började klinka på. Annars hade hon fullt upp med att titta på allt!
En grej som Moa och Ella åkte ihop var Fritt fall. Den för barn alltså :) Moa tyckte väl att den var så där... Ella däremot tyckte det var väldigt pirrig innan den startade. Sen tyckte hon inte att det var lika kul... Haha! Alldeles tyst satt hon högt däruppe och väntade på att det hela skulle vara över... Hon ville INTE åka den igen!
Lite roligare var det då i Lustiga huset tyckte hon. Ända tills de kom till slutet och rutchkanefärden på mattan. Jag och Alice stod utanför och väntade och väntade, men de kom aldrig. Till sist kom Moa. Själv. Ella tyckte visst att det var liiite för läskigt att åka på mattan ner. Moa sprang in igen för att försöka övertala Ella att hon skulle våga åka ner. Samtidigt som hon tog sig upp för den krångliga trappan, kom Johan och Ella utpromenerandes genom en sidodörr. Johan hade gett upp... Sen fick vi vänta på att Moa skulle komma ner. Igen.
När vi till sist hade åkt allt vi orkade, köpte lite godis och sockervadd begav vi oss hemåt igen. Barnen var väldigt lugna hela vägen hem. Helt slut. Och det var vi också. MEN roligt hade vi! Hela dagen!
Jag och Moa har redan bestämt att vi ska åka dit igen med moster Jessica när hon kommer till Stockholm. Och om Moas kompis Tina har kommit tillbaka från sin semester så tar vi med henne också! Hon har guldkort. Det lär bli skoj!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar