Hallå!

Oj, vad längesen jag skrev! Det har hänt en del sen sist, en hel del faktiskt, och jag har skrivit många inlägg i mina tankar, men tiden till att faktiskt sitta ner och skriva dem har inte riktigt funnits... 

Jag kanske ska försöka sammanfatta det senaste halvåret åt er. Lite snabbt. 

Efter många om och men fick vi en remiss till Alice för öronen. Ungefär tre månader efter mitt senaste inlägg, fick vi en tid på Handen närsjukhus. Efter att läkaren där tittade henne i öronen och fått hennes sjukdomshistorik, så var saken klar. Det bestämdes att hon skulle få rör i båda öronen. Vi fick själva vara med och bestämma när hon skulle få dem. Väntetiden från det att hon ställdes i kö skulle vara ca tre månader, så vi bestämde att hon skulle ställas i kö direkt. 29:e augusti fick hon tid och Johan följde med henne. Hon tyckte inte alls om narkosen, skrek och fäktades med armarna, men i övrigt gick det bra. Hittills har hon int haft ont i öronen en enda gång, och då är vi ändå en bra bit in i oktober! I november ska vi på återbesök, och vi håller tummarna för att båda rören sitter kvar :-)

Sommaren har varit helt underbar i år! Precis som vi hoppades :-) Vi har verkligen njutit här i hemma i vårt radhus. Barnen planterade tomatplantor och blommor av alla de slag. Vi har grillat hur mycket som helst, ända tills vi blev less. Vi började faktiskt redan innan snön hade tinat bort ordentligt, så vi hade en vääääldigt lång grillsässong. Varma dagar fick barnen svalka sig i den lilla poolen på baksidan, medan jag satt och solade. Vi åt lunch och middag ute, glassar i massor och hur mycket lek på gården som barnen bara orkade. Dessutom hann vi med ett par besök till Grönan också.

Det var precis en sådan sommar vi behövde. 

Vi blev kvar i Stockholm över Midsommar och for iväg till Tyresö för att dansa runt midsommarstången. Efter att alla dansat sig svettiga (stekhett och vindstilla) for vi hem och grillade. Utan att vi tänkte oss för lagade jag och Johan mat till ett helt kompani, trots att det bara var vi, vilket resulterade i att vi åt rester hela dan därpå. 

Mamma och pappa kom på besök en vecka, och jag och Johan passade på att leka ansvarslösa tonåringar ett dygn och for iväg på festival. Det var flera bra band vi ville se, men det jag såg fram emot mest var Green Day! Och de var precis så bra som jag hade hoppatsw. I nästan 3 timmar var de rent magiska! De blandade gamla låtar med nya, körde precis de låtar jag ville höra. Jag var lyrisk efteråt.Det var helt klart den bästa konsert jag har varit på - någonsin! Under tiden som vi väntade på att de skulle gå upp på scen, upptäckte jag ett nytt band. Alltså nytt för mig. Johnossi. Otroligt bra! Det var väldigt skönt att faktiskt bara få vara Helén och Johan ett dygn, att få göra det vi kände för utan att ta hänsyn till blöjbyten eller nattningstider. 

I slutet av juli var det dags för det vi hade längtat efter hela den långa vintern. Mitt i natten for vi till Arlanda och klev på ett plan för att landa i vår drömsemester på Menorca.

Vi hade varit lite oroliga för hur det skulle vara att åka iväg bara jag och Johan med tre barn, men det gick hur bra som helst. I en vecka gjorde vi inget annat än att bada, lapa sol och äta gott. Perfekt!

Barnen träffade snabbt några jämnåriga att leka med, och jag och Johan fick några att sitta och snacka med under tiden som vi var i poolen med barnen.

På en vecka lärde sig Ella att hoppa från poolkanten och ligga och flyta. Alice fick låna ett sånt där "flytrör" och lärde sig snabbt att om hon sparkade med benen så förflyttade hon sig. Det gällde bara att va med så att hon inte kom ut på för djupt vatten! Visserligen hade de ju armpuffar på sig båda två, men vi vilole verkligen inte riskera nån olycka. Några gånger provade vi stranden och Medelhavet, men det var det bara Moa som tyckte om. Hon låg och guppade på vågorna och njöt. De två små nöjde sig istället med att plocka snäckor till sandslottet. Det enda tråkiga var att veckan gick alldeles för fort... Men vi har bestämt oss - det här kommer vi göra om! Kanske inte till Menorca, men till något annat land runt Medelhavet. Tips nån? 

Vi kom hem lagom till att Alice fyllde 2 år. Tiden går alldeles för fort, och vår lilla bebis var helt plötsligt ingen liten bebis längre.

I våras plockade vi bort spjälsängen och köpte istället en våningssäng till henne och Ella, så nu sover de i samma rum. Alice bestämde sig dessutom helt självmant för att det var dags att sluta med välling när vi var på Menorca. Hon är inte riktigt blöjfri än, men hon går gärna på toaletten (ingen potta här inte!) även om det inte alltid händer nåt. Det roliga är ju att torka sig och spola :-) Hon kan mer och mer själv, och framförallt vill hon kunna mer och mer själv. Allt som Ella kan, det vill hon också kunna. Om man nån gång säger att hon inte får för att hon är för liten (typ vara själv ute på gården), blir hon helt förkrossad! Hon är en riktig liten dramaqueen som gärna slänger sig handlöst på golvet och gråter ut sin förtvivlan om hon inte får som hon vill. Kan bli ett par gånger om dan ;-) 

Ella växer också och blir större och större. Hon går sista året på förskolan nu, nästa höst är det skolstart för henne. Herregud! Snart flyttar de väl hemifrån också alla tre... Hon har lärt sig cykla i år och är mäkta stolt. I början av sommaren gjorde vi ett försök, men då tyckte hon att cykeln utan stödhjul var alldeles för stor, så vi ställde bort den igen. Efter Menorca ville hon prova på nytt. Jag sprang två varv runt gården med henne, men kände att hon inte alls hade balansen för att klara av det själv. Sen gick det nog en månad innan hon bad att få prova igen, och då bara kunde hon! Efter att Moa visat henne hur hon skulle ta fart själv, fixade hon det också :-)

I sommar har hon även sovit över hos en kompis själv för första gången. Det gick hur bra som helst! Så nu vill hon sova över hos alla sina kompisar :-)

I år kom vi också äntligen iväg till Skansen så att hon kunde få lämna sina gamla nappar till kattungarna på Lill-Skansen. De hade legat i skåpet bra länge, så det var verkligen på tiden. När vi var på väg dit, pratade vi om att Ella skulle lämna sina nappar. Då ville helt plötsligt Alice inte följa med. Den stackarn trodde att hon också skulle bli tvungen att lämna ifrån sig sina!

När vi kom hem från Menorca var det dags för Moa att springa lilla Midnattsloppet. Johan sprang det vanliga loppet och de två hade tränat ihop en del under sommaren. Efteråt var de nöjda båda två, och det var huvudsaken :-)

Vi har länge varit tveksamma till den skola som Moa har gått i. Jag har tyckt att det har varit lite för fritt, och funderat på om Moa verkligen fått lära sig det hon behövde. Nu i år gjorde vi slag i saken och hon fick byta skola.Från att ha gått på en liten skola här i Skarpnäck med 75 elever, började hon och en kompis på en skola inne vid Skanstull med 1100 elever. Det blev en rejäl omställning för dem! De måste åka tunnelbana och buss till och från skolan. De har läxor. Flera stycken varje vecka. De har längre skoldagar. Men det funkar bra! De trivs, båda två, och verkar ha kommit in ganska bra i klassen. 

Nu är hösten här med allt vad det innebär med stressiga mornar, hämtning på förskola, laga middag, tvätta, städa, storhandla och allt annat som hör vardagen till, men snart kommer det efterlängtade höstlovet. Då ska vi fara till Värmland och gosa med en liten bebis. Där finns nämligen en liten go tjej, som vi längtar efter att få träffa! Givetvis längtar vi efter att få syster och hennes kille också, men mest längtar vi efter att mysa med en liten bebis❤

Full rulle!

Äntligen sommarlov! Och hittills har det varit HELT fullspäckat :-) Jag hinner inte ens blogga... men nu tänkte jag ta mig tid att berätta om lite av vad vi gjort so far.

Precis innan sommarlovet började fick vi besök. Johans mamma kom och hälsade på! Trevligt, trevligt :) Jag jobbade ju, så det blev inte så många utflykter, men Johan och barnen var lediga. De hittade på lite här hemma. var till kaninparken, tog en tur till Farsta centrum och myste lite inne när vädret var dåligt. Dessutom fick hon följa med och uppleva Moas skolavslutning! Det brukar vara en urmysig tillställning ute i Orhem, där skolan har en egen plätt. Långbord med tårta uppdukat. Framträdande av alla klasserna. Högtidliga tal till niorna. Strålande sol och picknick-filtar överallt. Tyvärr hade de lovat regn detta året. Med inslag av åska. Så istället ändrades planerna, och det blev skolavslutning på skolan istället. Inte alls lika mysigt, men trevligt ändå. Moa och två kompisar framförde "Vart jag mig i världen vänder" av Den svenska björnstammen, till publikens jubel :-) Sen avtackades även Moas lärare, Lena. Hon kommer ta hand om de nya 6-åringarna som börjar på skolan till hösten. Moas klass kommer istället få Nicklas och Emmelie. Blir nog jättebra det med, även om vi kommer sakna Lena som varit helt fenomenal med klassen! Sen blev det tårtkalas :-) Även Alice fick smaka lite gran - MUMS!

Anledningen till att jag inte var med, var att det var bestämt utgång med jobbet samma kväll. Vi brukar alltid bli bjudna på något och gå ut ihop i samband med att läsåret tar slut. Och det ville jag ju inte missa! Hehe ;-) Jag har ju varit på ALLA Moas tidigare skolavslutningar, så jag tyckte inte gjorde så mycket att Johan fick chansen att gå det här året. Hursomhelst, hade jag det hur trevligt som helst! Vi åkte en tur med en båt och mumsade på sommarbuffé med sill, lax, nypotatis och en massa annat gott. Och drack lite vin till :) När båten åter var i land, var vi ett sällskap som gick vidare till en pub i Gamla Stan för att kolla på fotbollen (Tyskland-Holland). Fyra av mina kollegor, som inte komma jobbare vidare på skolan till hösten, följde med. Så det blev lite som en avskedsfest för dem. Kommer verkligen sakna dem!!! Vid ett snåret bestämde jag mig för att det fick räcka. Var ju faktiskt jobbdag dagen efter... Redan innan jag kom hem, kände jag en molande värk i magen. Sen när jag lagt mig började jag att frysa så att jag skakade. Och må fruktansvärt illa... Pinsamt, tyckte jag. Tålde jag verkligen inte alkohol bättre än så här?!? Sååå mycket hade jag verkligen inte druckit, nåt glas vin och nån cider. Hmmm. Till sist gick det inte längre. Upp på toa och spydde som en kalv. Usch! Dock blev det inte bättre. Mådde fortfarande dåligt på morgonen, och hade fortfarande rejält ont i magen. Precis vid naveln. Frukost var inte att tänka på! Men jag kunde ju inte stanna hemma. DET hade ju bara varit för pinsamt! Att erkänna för alla kollegor att jag blivit så dålig av det lilla jag drack! Bara till att masa sig iväg till jobbet och jobba hela dagen. Möten, möten och återigen möten. Och så lite beställningar på det.

På eftermiddagen mådde jag bättre igen och tänkte inte så mycket på det hela. INte förrän Johan och hans mamma blev dålig på lärdagsmorgonen. Ont i magen, vid naveln, frossa och illamående. Ooops! Var visst magsjuka jag hade drabbats av. Jag hade visst INTE varit bakis trots allt... Jag kan lova att jag var nervös inför att gå till jobbet på måndagen. Frågan var inte OM jag hade smittat ner nån stackars kollega, utan HUR många! Dock verkade det som att alla hade klarat sig! I alla fall de som var på jobbet. Ganska många hade komp att ta ut, så ifall de blev dåliga lär jag få höra om det först när höstterminen börjar....

Förutom att det var tråkigt för Johan och hans mamma att ligga dåliga i magsjuka hela helgen, så var det dubbelt tråkigt eftersom vi hade planerat in nån utflykt då när även jag kunde följa med. Men, men... inte så mycket att göra åt. Huvudsaken var ändå att Johans mamma hann bli frisk till måndagen då hon skulle sätta sig på tåget norrut igen! Och det blev hon! Hade ju varit lagom kul att åka tåg magsjuk :( Dessutom hann hon med att få uppleva något stort innan hon for. Alice tog sina första stapplande steg!! Stapplande var verkligen rätta ordet, för det var väldigt vingligt :-) Men ändå, hon gjorde det! Så nåt minnesvärt fick Johans mamma ändå med sig efter sitt besök här hos oss! Nästa gång vi ska ses blir det nog vi som får ta oss norrut, så att Alices bonusfarfar också får träffa henne. Han har lite svårt att resa långt pga en dålig rygg, så det är uteslutet att han kommer ner till oss. Det blir som får ta oss upp istället. Men det får bli nästa sommar, eller påsk kanske. Men upp ska vi - klart han måste få träffa vårt tredje mirakel!

Blev en tant doktorn istället

Till sist fick vi komma in till doktorn. Efter att ha väntat i ca 2 1/2 timme. Inte alltför farligt med tanke på att det var helg.
 

Precis innan vi fick komma in till doktorn ville Ella gå och kissa. Tjoho! Så fick vi lämnat urinprov också :) När vi väl fick komma in kände och klämde doktorn på magen. Inget konstigt. Hon lyssnade på henne. Inget konstigt. Till sist bestämde hon sig för att ta ett blodprov. För att se ifall det visade nåt. Dessutom tänkte hon att Ella kanske hade kvar nån baskilusk i tarmarna från förra magsjukan. Så för att få bort det skulle Ella få medicin i rumpan, klyx.



En lagom blek Ella...



Efter att väntat en stund kom sköterskan och stack Ella i fingret. Aj! För en gångs skull tyckte Ella faktiskt att det gjorde ont. I vanliga fall brukar hon inte reagera. Men ett plåster med Pinochio lindrade lite. Och ett klistermärke med Skalman gjorde att hon helt glömde bort fingret :) Medicinen i rumpan tyckte hon INTE om. Stackars gumman ❤ Men det gick bra ändå. Fast sen ville hon åka hem!

Proverna visade - ingenting! Hm. Undra vad det för nåt hon råkat ut för. Som gör henne så dålig men som inte syns när de undersöker henne. Nåja, hon slickade lite på Piggelinen som hon fått, och kräktes lite till. Sen packade vi ihop oss och åkte hem igen.

Idag har hon mått bra. Ätit ok. Inte kräkts nånting alls. Så nu verkar hon vara frisk igen :) Förstår verkligen ingenting, men förhoppningsvis är det slut på magsjuka nu. Kanske att klyxet ändå fick bort det sista av magsjukeviruset :) Hoppas, hoppas!

I väntan på farbror doktor

Är på barnakuten med Ella. Igen. Johan var ju hit i tisdags. Då tog de en massa prover. Blodprov. Urinprov. Tops i halsen. Klämde henne på magen. Kollade öronen. Men hittade inget fel.

Dagen efter kräktes hon på fm, men sen blev hon bättre. Hon ville äta på em. Och fick behålla det. Febern försvann och hon blev som vanlig igen. Ända tills imorse. För då ville hon inte ha nån frukost. Bara lite vatten. Och strax efter kom det upp igen!

Så har det hållt på hela dan. Hon har druckit lite vatten. Och sen sprungit in på toa och kräkts upp det igen. Lilla gumman ❤ Till sist hade hon inget kvar i magen. Då kom det galla istället. Flera gånger har hon stått böjd över toaletten och hulkat, utan att nåt har kommit.

Till sist ringde vi 1177 och fick rådet att åka in. Så nu sitter vi här i väntrummet. Eller Ella har faktiskt somnat. Hon är helt slut. Nån vätskeersättning ville hon inte ha. Hon mådde illa.

Hoppas verkligen att de kan säga vad hon drabbats av! Att de hittar vad det är för en baskilusk som gör att hon är dålig. Så att hon kan bli frisk igen. Så att hon mår bättre och blir sig själv igen.

Sjukling

Det enda Ella längtade efter i helgen var att få CYKLA till dagis på måndagen. Hennes stödhjul har varit löst ett tag och i helgen fixade Johan det. Ni kan tro att hon blev besviken när vi sa att hon inte fick gå till dagis! Men med nära 40 i feber kan man inte va där och leka:(
Trots Alvedon i flera omgångar, ville febern inte ge med sig. När hon dessutom började klaga på att hon hade ont i magen, ringde vi 1177. De tyckte att vi skulle åka in med henne. Tydligen så är hög feber och magsmärtor en sån där kombo som man ALLTID ska åka in för. I alla fall när det gäller barn. Om de inte har kräksjuka så klart.

Så Johan packade ihop en väska och åkte iväg med henne vid 5-snåret. Hon var så varm att jag närapå brände mig när jag skulle klä på henne. Lilla gumman ❤ När de väl kom till barnakuten på SÖS var det 15 barn före dem! Bara att inse att det skulle ta lite tid innan det blev deras tur. Jag hann natta Alice och få Moa i säng innan de till sist fick träffa en läkare. Efter 5 timmar på akuten - urinprov, blodprov, kläm på magen, titt i öronen och pet i halsen kunde läkaren konstatera - ingenting! Han kunde inte säga vad som gjorde att hon hade ont i magen eller varför hon hade hög feber. Jaha, det kändes ju värt att fara dit... Nåja, skönt ändå att kunna utesluta något allvarligt :) Tankar om blindtarmen, tarmvred, urinvägsinfektion etc hade snurrat både en och två gånger.

Vid halv tolv kom de så äntligen hem. Jag kan lova er att det var en mycket trött tjej som till sist fick lägga sig i sin säng ❤ Hon somnade nog innan huvudet nuddade kudden. Fullpumpade med Alvedon.

Än så länge är det bara jag och Alice som är vakna. De andra får nog sova tills de vaknar av sig själva. Röd dag idag så vi är ju lediga allihop :)

Naturligtvis

åkte Johan också på magsjukan :( det är gånger som denna man verkligen saknar närheten till släkten. Trots att både jag och Johan var dåliga samtidigt var det bara att försöka bita ihop och klara oss igenom det värsta.

Jag låg i sängen i stort sett hela dagen. Så fort jag var uppe, började det köra runt i magen igen. Johan tog hand om barnen. Han kom bara in med Alice till mig när hon ville amma och sova lite. Moa, stackarn, fick inte behålla nånting i sig. Så fort hon drack lite vatten, kom det upp igen :(

Lagom till att jag började må lite bättre, blev Johan dålig. Då bytte vi av varandra. Han gick och la sig med spannen bredvid sängen, och jag var uppe med barnen. Ella fick i sig lite mat. Det var bara hon som var sugen. Sen fick hon på sig pyjamas och borstat tänderna.

Redan vid 9 låg vi i sängen och turades om att hålla oss vaken. Så att nån hade lite koll på Ella. Det var bara hon och Alice fortfarande var friska. Moa låg nerbäddad i soffan. Hon fick faktiskt sova där hela natten. Att gå och lägga sig uppe i våningssängen var liksom inte nåt bra alternativ. Och varken jag eller Johan orkade bädda om till henne i undersängen. Så det fick bli soffan. Ella roade som tur var sig själv. Plockade fram My Little Ponys och lekte med dem i vardagsrummet. Det var ingen av oss andra som hade någon ork att leka med henne. Stackaren. Vilken tråkig dag det måste ha varit för henne :( Tur att hon hade varit iväg på dansen på förmiddagen.

Vid halv 10, sa jag åt Ella att gå och lägga sig, och det gjorde hon! Duktiga tjejen ❤ Johan gick upp en halvtimme senare för att kolla att allt var ok inför natten. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag, men både Ella och Moa sov sött.

Nu idag mår vi bättre allihop, om än lite svaga fortfarande. Orkeslösa. Alla ville i alla fall äta frukost, vilket är ett gott tecken! Johan har lagt sig i sängen igen, och barnen tittar på en film. Det blir en lugn dag idag, så att vi får tillbaka krafterna igen. Hoppas nu bara inte Ella blir dålig idag...

Blä!

Usch, vaknade inatt av att det körde runt, runt i magen. Var upp ett par vändor på toaletten, men inget hände. Men sen, vid 4, då brakade det lös! Have mercy! Jag tror jag tömdes på ALL vätska som jag hade i min kropp. Det tog liksom aldrig slut. Urk!

Sen dess är min mage minst sagt orolig. Bara jag rör mig minsta lilla känns det som om jag måste vända in och ut på mig själv. Dock försöker jag att drick lite vatten. Små klunkar. Jag vill ju riskera att bli uttorkad till råga på allt. Läste att det är lätt hänt om man blir magsjuk när man ammar. Barnets behov går före. Så därför försöker jag dricka en liten klunk med vatten då och då. Varierat resultat.

Moa var också vaken inatt och kom in och la sig hos mig en stund. And guess what? Hon har precis spytt ner HELA vardagsrummet. Härligt! Nu väntar vi bara på Ella... Förhoppningsvis klarar sig Johan den här gången! Han brukar annars alltid få det som barnen drar hem. Fast nu är det ju jag som dragit hem det.

Nä, nu ska jag dricka lite vatten till. Hoppas att ni mår bättre än vad vi gör.

Att vara negativ

Kan vara väldigt väldigt besvärligt. I alla fall när det handlar om blodet. Jag är negativ. De flesta vet nog inte vad de är. Om de är positiva eller negativa. Eller ens vilken blodgrupp de har. Om man inte har fött barn. Då blir det helt plötsligt väldigt viktigt. I synnerhet om man är negativ som jag är.

Jag är 0 Rhd-. Det är bara 6% i Sverige som är det. Och vi kan ge blod åt alla andra, oavsett vad de har för blodgrupp och om de är positiva eller negativa. Så egentligen borde jag bli blodgivare. Vilket jag ska bli, men jag hinner inte nu. Snart, när barnen blivit lite större, då ska jag gå iväg och lämna blod. Jag kan nämligen bara ta emot blod som är 0 Rhd-...

Bara för att jag är negativ så måste jag få en spruta varje gång som jag fött barn. Annars skulle det inte bli fler barn. Min kropp, mitt blod, skulle bilda antikroppar och stöta bort fostret. I alla fall om det var ett positivt foster. Om det skulle va ett negativt, då skulle det gå bra. Då skulle det bli ett barn. Men sannolikheten för det är väldigt liten då positiv är dominerande. Krångel, krångel. Tur då att jag kan få en spruta som fixar allt.

Nu har de dessutom börjat med ett försök här i Stockholm som innebär att jag fick en spruta redan när jag var gravid med Alice. Sen tog de blodprov på mig när hon föddes. Efter det så fick jag en spruta till.

Idag var jag och lämnade lite mera blod. Tanken är att risken för att bilda antikroppar ska minska ju tidigare man får sprutan. Jag tror att man i värsta fall kan få sena missfall också om man är negativ och barnet positivt.

Tur jag inte lever för 100 år sedan. Då hade det nog bara blivit ett barn, och sen flera missfall på det. Usch. Och tur att alla mina tre töser är positiva! Så slipper de tänka på det här den dagen de ska få egna barn :)

Sjukstuga

Vi har haft sjukstuga här hemma i dagarna två. Det är Ella som åkt på magsjuka. Fast nu verkar hon va bra igen. Hela tre dagar hann hon va på dagis innan hon vaknade i onsdags natt och spydde ner hela sin säng. Varför kommer ALLTID magsjukan på natten?? Nu verkar hon dock må bättre. Hon kräktes ingenting på torsdagen,så jag trodde att det hela var över redan då. Men så vaknade hon igåroch var törstig. Hon fick lite vatten... men kräktes upp alltihop direkt igen :( Hon är verkligen jätteduktig när hon är magsjuk. Hon vet precis vad hon ska göra ifall hon mår dålig. Kräkas på toaletten eller i spannen. Fast varje gång hon har kräkts säger hon: Mamma, jag tycker om inte att kräkas. 

Som tur är har hon varit pigg och glad på dagarna. Så vi har försökt roa oss med lite allt möjligt här hemma. Lekt lite på Moas rum. Alltid spännande att vara på storasysters rum och leka med hennes squinkies när hon inte är hemma! Sen har det blivit en hel del mysfilm i soffan. Askungen, Barbie och Totoro.

Vi har spelat spel - Musfällan. Det gick riktigt bra, trots att det egentligen är från fem år :) Tror till och med att Ella vann ♥

Sen har vi gjort pärlplattor. Hjärtan så klart! Och bara rosa och lila pärlor på Ellas. Hon orkade dock inte göra hela, så det blev svårt att stryka den :) Tog ett kort istället!

Alice har också haft fullt upp. Fast på Ellas rum och med hennes leksaker. Hon upptäckte vad mycket roligt som gömde sig inne i leksaksspisen. Och allt åkte ut på golvet!

Hon har ju egna leksaker också. Och det börjar bli roligare och roligare att leka med dem. Nu kan hon faktiskt sitta en stund på golvet och roa sig själv! Helst med ALLA leksakerna samtidigt ♥

När syster var här på besök så hade hon med sig deras gamla läragåstol till Alice. Och den tycker hon verkligen om att sitta i! Hon har upptäckt att hon kan nå så mycket mer när hon sitter i den jämfört med när hon ligger på golvet. Vi får nog börja plocka undan lite saker här hemma. I alla fall från de lägsta hyllorna vi har.

Äntligen fick jag också ett kort på hennes två små fina tänder! Annars när jag försöker ta ett kort på dem så åker alltid tungan ut och döljer dem. Eller så vänder hon sig bort. Eller tar upp handen. Ja, alltid är det nåt. Men nu fick jag ett hyfsat ok kort där de syns i alla fall ♥

Måste få passa på att skryta lite om Moa också. Hennes skola var iväg på utflykt i torsdags och alla som ville skulle få prova på att bada vakbad. Brrr! Moa ville prova, så hon fick med sig baddräkt, handduk och tofflor (så att hon inte skulle behöva gå barfota ut på isen). Dock var jag jättetydlig med att det var ok för henne att ångra sig. Man kan ju ändra sig när man väl får se själva vaken. Och ser hur de andra reagerar när de kommer upp! Själv är jag ju värsta badkrukan och skulle aldrig i livet frivilligt bada i en isvak. No way!! Men Moa vågade! Inte bara en gång, utan FYRA gånger doppade hon sig! Hon brås INTE på mig när det gäller att bada i alla fall. Den saken är då säker :)

Fortfarande feber...

6:e dagen med feber nu för Ellas del. Hur länge ska den hålla i sig? Borde den inte gå ner snart? Igår var vi och kollade upp henne på VC. Snälla doktor E lyste henne i halsen och öronen. Allt såg bra ut. Lite vax i ena örat bara. Hon lyssnade på lungorna och de lät bra. Diagnos: Förkylning med feber. Bara till att vänta på att det ska gå över av sig själv. Det viktiga var att se till att hon får i sig vätska, precis som vi gjort sen i lördags. Det gör inte så mycket ifall hon inte vill äta. Och vi behöver inte tvinga i henne Alvedon om inte febern stiger till över 40. Skönt. För det är verkligen inte roligt varken för henne eller för oss. Att hålla fast henne och tvinga i henne en skvätt Alvedon. Men det är jobbigt för henne att va sjuk. Lilla gumman ❤

Igår kväll trodde jag faktiskt att det var över. Att hon höll på att bli frisk. Hon var upp och lekte ganska mycket på eftermiddagen när vi kom hem från VC. Hon åt en liten yoghurt till kvällsmat och hade bara 37,5 i temp när vi stoppade henne i säng! Men sen vaknade hon flera gånger inatt för att hon hostade och var törstig. Och imorse hade hon återigen 39 i feber. Usch. Inte roligt det här :(

Lilla hjärtat ♥ Inte lätt att vara liten och sjuk :( 

Dessutom har hon blivit mager som en sticka! Är ju nästan en vecka sen hon åt riktigt ordentligt. Och hon var ju inte särskilt stor innan hon drabbades av det här! I stort sett lever hon på O'boy, vatten och cola. Och så nån macka då och då. Eller rättare sagt nån tugga på en macka. Vi har fått i henne lite Billy's pizza och lite banan också. Men det är ju inte mycket på en hel vecka. Hon ratar verkligen allt. Till och med glass!Nåja, huvudsaken är ju att hon får i sig vätska. På lördag kommer syster och hennes familj hit på besök några dar. Jag hoppas verkligen att Ella mår bättre tills dess!

Nu väntar jag bara på att killen som ska kakla i vårt kök ska komma. Äntligen ska köket bli HELT färdigt! Skönt!

Ut ur dimman

Feberdimman. Hoppas jag i alla fall. Ibland är det bättre att inte planera så mycket. Inte när man har barn. Man vet aldrig om det blir som man tänkt. I helgen hade vi planerat att hinna en hel del. Storhandla. Hämta spjälsängen. Bauhaus. Tvätta. Packa inför Moas resa till Umeå. Göra klart inne i badrummet. Hämta kläder i storlek 74 från vinden (Alice växer och växer!). Ja, vi hade minst sagt fullspäckat schema! Dessutom ville vi passa på att va ute och njuta av det härliga vädret också.

Men vad händer? Jo, Ella vaknar på lördagsmorgon med över 38 graders feber. Snabb ändring av planerna. Storhandla, tvätta och packa. Prioritera! Resten fick vänta. Moa passade dock på att vara ute hela eftermiddagen med en kompis. Så hon fick njuta av vårvintern! Ella, stackaren, orkade vara uppe och leka fram till lunch. Sen låg hon nerbäddad i soffan resten av dan. Febern bara steg och steg. Till sist var den uppe på över 40. Hon hade inte ont nånstans. Lite i halsen och lite i magen, men inte så att hon klagade. Det vara bara om man frågade som hon sa nåt. Och inte ville hon dricka Alvedon. Äckligt! Ville inte dricka vatten, cola, saft - inte nåt! Vi försökte locka, övertala - ja till sist försökte vi tvinga i henne vätska! Men hon bara spottade ut och kämpade emot. Usch! Så otroligt jobbigt. Känns som ett övergrepp fast man vet att det är för hennes bästa. Med så hög feber MÅSTE hon ju få i sig vätska! Så är det ju bara. Men man känner sig hemsk när man tvingar henne :(

Till sist (vid 21-tiden) ringde vi 1177 för att fråga om råd. Barnakuten på SÖS var full (som vanligt), men de tyckte ändå att vi skulle åka in eftersom hon inte hade varit på toa sen efter lunchen. Sagt och gjort. Johan och Ella gjorde sig i ordning för att åka iväg. Men då, precis när de skulle fara, så behövde hon gå på toa. Och så drack hon lite vatten! Så då bestämde vi oss för att inte åka, utan vänta och se. Onödigt att sitta på barnakuten en hel natt om det inte behövs. Men det blev en jobbig natt ändå. Hela natten, i stort sett, höll vi koll på febern och försökte få i henne mer vatten. Febern steg inte, men sjönk inte heller.

På söndagen for Johan iväg till Bromma för att vinka av Moa. Hon ska va hos sin pappa Mario hela sportlovsveckan. Härligt för henne! Att få lite riktig vinter med vit snö och skön sol (hoppas jag). Ella hade fortfarande hög feber - 40 grader. Efter mycket om och men lyckades jag få i henne Alvedon, och då sjönk den lite. Skönt! Då blev hon äntligen intresserad av att dricka! Så det kändes som att hon höll på att bli bättre. Hon låg fortfarande i soffan, men orkade va vaken och titta på tv. Dessutom var hon på toa ett par gånger.

Igår hade hon fortfarande feber hela dan, men bara 38,5. Hon var mycket piggare :) Lekte lite, tittade en del på tv, men sov säkert 3 timmar på eftermiddagen! Idag verkar det bli likadant. Fortfarande feber, men ganska pigg. Hon dricker bra, men äter inte så mycket. Hon frågar efter mat men sen äter hon inte när hon får den. Tror det beror på halsen. Att hon är lite öm och röd. Det gör säkert ont när hon sväljer. Och inte vill hon äta glass... Hon hostar lite otäckt också. Om hon fortfarande har feber imorgon så blir det ett besök på VC! Men jag hoppas att det har vänt nu. Visserligen verkar det gå nån konstig sjuka som ger barnen väldigt hög feber, sen försvinner febern, bara för att komma tillbaka igen. Hoppas verkligen att det inte är det hon drabbats av! Vill absolut inte att hon ska få hög feber igen! Men vi får se. Bara till att hålla koll och få i henne vätska. Lilla gumman ♥

Är det vår tur nu?

Vi har varit förvånansvärt friska denna vinter. Jag tror Ella har varit hemma från dagis EN gång. Moa och Johan hade magsjuka en helg. Men det är nog allt. Visst har vi varit lite förkylda, eller nä... Vi har nog inte ens varit det! Inte så där dunderförkylda. Kanske nån rinnande näsa och lite hosta, men inget värre. Men nu kanske det är slut på turen...

Moa har klagat ett tag på att hon har haft ont i halsen, men hon har ändå varit pigg och alert. Absolut inte sjuk. Då hade hon ju inte fått spela nån match igår. Men idag vaknade hon och förutom att hon hade mer ont i halsen, så kände hon sig febrig. Dessutom hade hon ont i huvudet. Fram med tempen. Jo, mycket riktigt - 38 graders feber. Inte så farligt, men hon får allt stanna hemma från skolan idag och imorgon. Så att hon blir ordentligt frisk tills på onsdag. Då ska nämligen hennes klass åka till Historiska museet! Och det vill hon ju inte missa :) Så det blir många glassar, några koppar med te och honung och så lite alvedon på det, så ska hon nog snart vara frisk igen. Just nu ligger hon nerbäddad i soffan. Mys ♥

Barnhjärta ♥

Ibland när jag tittar på mina underbara flickor inser jag vilken tur vi har haft. Vilken tur att vi har fått tre fina flickor. Tre friska barn. Med var sitt hjärta som slår precis som det ska. Dunk-dunk. Våra underverk ♥ Älskar dem över allt annat. Mer än mig själv. När man tänker på allt som hade kunnat gå fel... TACK Gode Gud för att det inte gjorde det! Det är sannerligen ett mirakel! Hur allting hamnar på rätt plats. Hur varje liten cell vet exakt vilken funktion och uppgift den har. Oftast blir ju allt rätt. Oftast. Nästan jämnt.

Men en del har inte samma tur som vi har haft. För dem händer det där ofattbara - något går snett, blir fel. Nästa månad, februari, är Alla Barnhjärtans månad. Ett av hundra barn föds med hjärtfel i Sverige. Det blir väldigt många på ett år. Ca 1000 små bebisar som föds med hjärtan som inte är starka nog. Jag kan omöjligt sätta mig in i dessa föräldrars situation, men det får mig att känna mig än mer lyckligt lottad. Det jag däremot kan göra är att hjälpa till med att uppmärksamma dessa hjärtebarn. Och kanske hjälpa till med att samla in lite pengar till forskning och utrustning. I mina tösers namn.

Det kom blod

Vi har varit med om en olycka nu på morgonen. En liten fot råkade sparka in i dörren till badrummet. Precis på hörnet. Med stortån först. Då kom det lite blod. Aj! Blev till att sätta på ett plåster. Ett grönt Muminplåster med Lilla My. Sen känns allt lite bättre! Fast man behöver bli buren in till vardagsrummet. För man kan ju inte gå själv när man har skadat tån! Det förstår man ju :)

Ibland undrar jag hur hög smärttröskel Ella har egentligen. Det är väldigt sällan som hon blir ledsen när hon slår sig. Det blev hon inte den här gången heller. Ofta håller hon bara handen där hon har slagit sig. Och trycker bort det onda. Även såna gånger då man själv tycker att det borde ha gjort ont. Som när hon råkar slå huvudet i bordskanten. Eller slår sig på ett hörn. Om hon nån gång gråter när hon slagit sig då vet man att nu gjorde hon verkligen illa sig! Riktigt ordentligt!

Så här har hon alltid varit. När hon fick sina sprutor när hon var bebis, reagerade hon knappt. Alltså, hon visade att hon tyckte att det var obehagligt genom att skruva på sig, men hon grät inte. Skrek absolut inte! Inte ens när hon fick den där som gör så ont. Som känns som ett getingstick. Som får alla barn att skrika. Inte ens då grät hon.

Idag räckte det med ett lite plåster med Lilla My eftersom det kom lite blod. ♥

Trötter

Jag hittade Ella sovandes i soffan precis. Hjärtat ♥ Inte undra på att hon är trött egentligen. Kräksjuk igår, vilket ju gjorde att hon inte åt något i stort sett på hela dan. Sen vaknade hon inatt för att hon behövde gå på toa. Jätteduktigt av henne att vakna :) Hon har ju slutat med blöjor helt och har trosor på sig även när hon sover. En sån här natt hade det varit fullt förståligt ifall det hade hänt en olycka. Men nä, hon vaknade ♥ Sen fick hon sova resten av natten inne hos oss. 

Idag har hon ätit ok. Inga större mängder, men hon har fått en macka när hon har frågat efter en. Och så mycket vatten! Dessutom fick hon faktiskt flingor med mjölk nu på eftermiddagen, och det gick bra. Men det är klart att hon är trött ändå. Det tar ju på krafterna att vara kräksjuk, och det tar ju ett tag innan man återhämtat sig helt. Det vet man ju själv.

Det blir en lugn dag imorgon också. Bara vara hemma. Mysa. Titta på nån film. Leka lite med My Little Ponys. Kanske nån saga också. Sen är hon nog som vanligt igen :)

Lilla gumman ♥

Hon har inte ätit nåt till mellis, var det första Ellas dagisfröken sa när jag kom för att hämta henne. Märkligt. Hon brukar alltid äta mycket på dagis. Idag var det dessutom fruktsallad och popcorn eftersom en flicka fyllde år. Ännu mer märkligt. Sen när tackar Ella nej till frukt och popcorn??

Tydligen hade hon klagat på att hon hade ont i rumpan, och både jag och dagisfröken tänkte att hon antagligen behövde gå på toaletten. Ibland får hon för sig att hon inte vill gå på toa. Då kniper och håller hon sig, med resultat att hon blir hård i magen. Och då gör det ont. Och så vill hon inte. En ond cirkel med andra ord. Hon sprang i alla fall ut ur rummet - till toan tänkte jag - och jag stod kvar med Alice på armen. Pratade igenom dagen lite snabbt med fröken. Vad de hade gjort, om hon hade sovit, ätit, varit på toa osv. Kom fram till att hon troligtvis behövde gå på toa. Att det var därför som hon inte ville äta mellis. För hon hade ju ätit bra till lunch.

Men det var inte fallet. Inte idag. När jag gick för att se vart Ella tagit vägen, möttes jag av en mindre trevlig syn. Stackars lilla gumman hade kräkts på golvet. Jättemycket! Hela lunchen..."Oj, mamma, jag kräktes!" Lilla vännen ♥ 

Ellas fröken kom och hjälpte till med att städa upp. Tack och lov för det! Själv kände jag mig lite handikappad med Alice på armen, och Ella som stod och var vit som ett lakan i ansiktet. Efter att hon fått dricka lite vatten tog vi på oss och gick hem. Hoppas att inte alltför många blev smittade, men inte mycket att göra något åt.

Blev till att bädda ner henne i soffan framför tv:n när vi kom hem. Lite mera vatten ville hon ha. Hon kändes lite varm också, så jag tog tempen på henne. 37,4. Ingen feber direkt. Men Ella är lågtempad i vanliga fall, så hon var lite varmare om pannan än vad hon brukar va. Än så länge har hon inte kräkts nåt mer, men det blir till att va hemma imorgon.

På fredag har dagis stängt för planeringsdag, så då skulle hon varit hemma i vilket fall som. Men vi får nog avboka vår lekdejt med E och hans mamma. Vi vill ju inte smitta ner fler om det går att undvika!

Usch! Får verkligen hoppas att det här går över lika fort som det kom. Och att ingen annan i familjen drabbas! Lilla älsklingen ♥

Det vickas och vickas

Moa har en lös tand. En av hörntänderna där nere blev helt plötsligt jättelös igår när vi åt kvällsmat. Ikväll var den ännu lösare! Så klart. Undra bara när den ska lossna helt? Det är ett tag sen hon hade några lösa tänder. Istället har nya varit på väg. Hon har fått en ny kindtand, som gjorde lite ont när den kom fram. En 12 årstand. Trots att hon bara är 9 :)

Ella har blivit lite rädd för att tappa sina tänder. Hon fick en jättefin bok om älvor och feer i julklapp. I den berättas det om Tandfen, som kommer när man tappat en tand. Nu tror Ella att Tandfen kommer och tar ens tänder, och sen får man någon annans. Kanske pappas? Haha! Hon kommer lära sig hur det går till när det väl är dags :)

Det är mycket med tänder här hemma hos oss nu :) Snart kommer det nog komma några små bissingar i Alice mun också!

Så var den då här...

Årets första kräksjuka. Urk :( Jag vaknade strax efter 2 inatt av att Moa ropade på mig. Det hördes att hon var jätteledsen och jag tänkte att hon kanske hade drömt en mardröm. Hon gör det ibland, drömmer mardrömmar, och då ropar hon alltid på mig. Direkt när jag öppnade dörren till hennes rum förstod jag att det var något heeeelt annat som gjort henne ledsen. Vilken stank! Och vilken syn! Jag behöver ju inte gå in på detaljer men, fy för för kräksjuka! Stackars Moa :( In med henne i duschen och ut med mattan på balkongen. Då kom Johan upp och sa att han OCKSÅ hade blivit dålig! Och då vaknade Alice så klart...

Johan tog Alice och emellan varven fick han lägga ner henne för att springa på toa :( Vilken natt alltså! Nu ligger både Moa och Johan nerbäddade i var sin soffa. Moas gosedjur hänger på tork i badrummet. Allt är uppsköljt, förutom det som åkte ut på balkongen. Toaletterna är rengjorda med klorin. Jag har spritat händerna MINST 10 gånger! Hoppas att det hjälper!!! Så att inte jag också åker på det som de har fått. Med lite tur så klarar sig Ella och Alice också. HATAR kräksjuka! Det är den absolut värsta sjukan jag vet. Usch!

Nu ska jag och Alice försöka somna om. Eeeh, hon sover visst redan ❤