Det kom blod

Vi har varit med om en olycka nu på morgonen. En liten fot råkade sparka in i dörren till badrummet. Precis på hörnet. Med stortån först. Då kom det lite blod. Aj! Blev till att sätta på ett plåster. Ett grönt Muminplåster med Lilla My. Sen känns allt lite bättre! Fast man behöver bli buren in till vardagsrummet. För man kan ju inte gå själv när man har skadat tån! Det förstår man ju :)

Ibland undrar jag hur hög smärttröskel Ella har egentligen. Det är väldigt sällan som hon blir ledsen när hon slår sig. Det blev hon inte den här gången heller. Ofta håller hon bara handen där hon har slagit sig. Och trycker bort det onda. Även såna gånger då man själv tycker att det borde ha gjort ont. Som när hon råkar slå huvudet i bordskanten. Eller slår sig på ett hörn. Om hon nån gång gråter när hon slagit sig då vet man att nu gjorde hon verkligen illa sig! Riktigt ordentligt!

Så här har hon alltid varit. När hon fick sina sprutor när hon var bebis, reagerade hon knappt. Alltså, hon visade att hon tyckte att det var obehagligt genom att skruva på sig, men hon grät inte. Skrek absolut inte! Inte ens när hon fick den där som gör så ont. Som känns som ett getingstick. Som får alla barn att skrika. Inte ens då grät hon.

Idag räckte det med ett lite plåster med Lilla My eftersom det kom lite blod. ♥