Det kom ett paket...

från Finland med posten igår. Alice farfar hade skickat en liten present! Tyvärr kunde han inte komma på hennes dop, vilket var tråkigt, men han ville fira henne ändå! Tack, snälla farfar Svante ♥

Jag tänder ett ljus

I samband med Alice dop fick vi frågan ifall det var någon särskild psalm eller sång som vi ville ha med. Jag hade funderat på det där och var lite trött på de vanliga psalmerna som alltid sjungs i samband med dop. De är visserligen jättefina t ex Tryggare kan ingen vara, Måne och sol, Det gungar så fint, men jag ville ha något annat. Det var ju ändå sista gången som vi skulle döpa ett av våra barn. Efter lite letande på nätet snubblade jag över en nyskriven psalm som jag tyckte var fin - Jag tänder ett ljus. Den finns med i nya barnpsalmboken och är skriven av Kerstin Andeby.
 
 

Jag tänder ett ljus
För barnet i min famn.
Låt ljuset brinna för ditt namn.
För dagar som ska komma
Och allting som ska ske
Jag ber dig Herre, att alltid vara med.

Vi tänder ett ljus
För barnet i min famn.
Låt ljuset brinna för ditt ord.
För dagar som ska komma
Och allting som ske,
Vi ber dig, herre, att alltid vara med

http://www.dopguiden.se/musik/jag_tander_ett_ljus.html

 

Alice Alina Jerneholt

Jag har ju helt glömt bort att berätta hur det gick på Alice dop! Så det tänkte jag göra nu :)

Tanken var att vi skulle vara så väl förberedda så att det inte skulle bli stressigt på själva dopdagen. Så när vi vaknade söndagen 30 oktober var barnen rena efter kvällsbadet. tårtorna färdiga (förutom marsipanen och dekoreringen), lokalen pyntad och smörgåstårtorna beställda! Trots det så blev det ändå lite rörigt eftersom allting som skulle göras naturligtvis skulle göras samtidigt! Vi skulle vara på plats i kyrkan en halvtimme innan dopet, så halv 9 fick flickorna ta på sig sina finkläder. Efter det fixade jag tårtorna. De blev jättefina (tycker jag). Vi la på rosa marsipanlock på båda. Sen fick den ena tre rosa marsipanrosor och den andra fick en söt bebisdekoration som min storasyster hade ordnat. Kvällen innan hade jag skrivit Alice och Alina i lite snirklig skrivstil med flytande choklad. De hade fått stelna i kylskåpet, så det gick ganska bra att lägga dem på tårtorna. De sprack lite för att de var för tunna, men jag tycker att vi fick till det fint ändå. När de var färdiga var det hög tid för oss att åka för att hinna i tid! Snabbt på med lite smink, byta smycken och sen packa in alla barnen i bilen!

Väl framme i kyrkan mötte vi den andra familjen som skulle döpa sin dotter. Agnes, Lilly, Anna skulle den flickan få heta - många fina namn på A med andra ord, och vi var liiiite oroliga att prästen, Kristina, skulle blanda ihop dem. Hon gjorde det ett antal gånger när vi träffades för att prata igenom dopet... Alice fick på sig den fina virkade dopklänningen och vi ställde upp oss. Moa fick gå allra först och bära ett träkors. Därefter gick Agnes och hennes familj, sen Maria som bar på Alice, jag och Johan tillsammans med Ella, och allra sist gick prästen. 

 

Agnes var den förste av de två att bli döpt, och sen var det Alice tur :) Först skulle hon välsignas. Det blev lite trångt för det var många händer som skulle rymmas på hennes lilla huvud. Så långt gick allt bra! Jag såg hur Alice började skruva lite på sig, men det fanns ju inget jag kunde göra direkt. Sen var det dags för själva dopet. Och det tyckte hon inte om! Att få vatten på huvudet. Usch o fy :( Moa fick torka av henne lite försiktigt, och Alice fortsatte att protestera! Jag försökte sticka in nappen i munnen på henne, men det gick inte så bra. Så skrikande och arg som ett bi blev hon presenterad för församlingen. Vår skrik-Alice ♥

Efter själva dopet fick Maria tände Alice dopljus. Hon tog hjälp av Moa, som var jätteförsiktig då hon tände! Ellas och Moas dopljus har en träfot, men Alice fick en väldigt fin i ljusblå keramik. Förutom ett dopljus fick hon även en liten vattendroppe av glas. Den hänger nu i ett träd inne i kyrkan. Alla barn som döps i S:t Hans kyrka får en sådan vattendroppe. Den är gjord av återvunnet glas ifrån Jerusalem. Första helgen i februari ska vi få åka och hämta den under högmässan. Kanske att det blir mormor och morfar som får göra det. Om vi inte är i Lund just den helgen :)

Sedan var dopdelen över och vi fick gå och sätta oss. Under resten av högmässan försökte vi mest hålla barnen lugna. Som tur var fanns det ett lekrum dit de kunde gå emellanåt, och S:t Hans är en väldigt barnvänlig församling. Det är med andra ord ok för barn att vara som barn är! Efter högmässan (som varade knappt 1 timme) var det dags för fotografering. Vi tog en hel del på oss ihop med Alice, på Maria och Alice, med prästen och utan prästen.

Fina Maria med Alice♥

Sedan fick vi lite brått! Smörgåstårtorna skulle hämtas, men först fick Johan skjutsa oss till lokalen där vi skulle vara. I hasten och stressen fick vi varken med oss Alice dopljus eller hennes dopminne... Maria lyckades få med sig dopminnet och dopljuset for Johan och hämtade när han kom tillbaka med smörgåstårtorna.

Jag hade beställt två olika sorter, en med räkor och lax, och en med rostbiff. De var sjukt goda och enormt stora! Jag kan verkligen rekommendera City gross i Lund ifall man ska beställa smörgåstårtor! Jag hade räknat med 2 x 24 bitars, eftersom vi var ca 20 vuxna. Johan kom tillbaka med 4 smörgåstårtor!! Två av varje sort! Det blev ju en del över, men vad gör väl det. Hellre att man har för mycket än att några får gå hungriga :) Dessutom bjöd vi på tårtorna som jag hade fixat på morgonen och spettekaka (ett måste!) som snälla syster hade köpt med sig.

 Bus-kusinerna ♥

Med många barn och vuxna på liten yta gick det ändå vldigt bra. Den enda som inte trivdes riktigt var Alice. Hela hennes dag blev verkligen upp-och-ner. Hon blev ju väckt under sin förmiddagsvila för att få vatten på huvudet. Inte undra på att hon var sur resten av dagen! Inte ens alla fina presenter som hon fick gjorde henne på bättre humör :)

Tack snälla alla för de fina presenterna!

Vår underbara Alice Alina ♥

Varför då dessa namn kanske ni undrar? Det hänger ihop med vad hennes systrar heter: Moa Maria och Ella Elvina. Både Moa och Ella är namn som var populära för ca 100 år sedan. Jag minns pappas reaktion när han fick veta att vi bestämt oss för Moa. "Ja, det är ju fint. Det var sånt som kärringarna hette när jag var liten." ♥ Moa heter Maria i andranamn efter sin farmor (Elaine Maria), och Ella heter Elvina i andranamn efter min farmors syster (Ida Elvina). Till Alice funderade vi vääääldigt länge och kunde inte bestämma oss för något namn. Vi ville ha två förnamn som började på samma bokstav, och ett tilltalsnamn som var populärt i början av förra seklet. Dessutom skulle andranamnet vara ett släktnamn... Lite krångel med andra ord. Till sist bestämde vi oss för namnet Alina, vilket Johans farmor hette. Jättefint tyckte vi båda! Sen skulle vi då bara hitta en fint tilltalsnamn på A. Alva funkade inte (en kompis dotter heter det), Agnes funkade inte (min farmor). Återstod Alice eller Alma - och Alice fick det bli!

Tack alla ni som ville och kunde vara med och fira vår dotters dop ♥

Puss



Det börjar dra ihop sig...

Snart är det dags för Alice dop! Alla inbjudningskorten är ivägskickade och nu väntar vi på att alla ska höra av sig. Några har redan ringt och sagt att de kommer. Jätte roligt!

Ska verkligen bli roligt att träffa hela släkten igen. Det blir inte så ofta eftersom vi bor så långt ifrån alla. Min släkt bor i Skåne, och Johans bor i norr och i Finland. Vi hoppas verkligen att så många som möjligt kommer, men vi vet redan att några inte kan. Det tycker vi är tråkigt så klart, men ibland funkar det helt enkelt inte.
När vi vet hur många gäster det blir ska vi i fixa med smörgåstårtorna (nästan givet på ett dop i vår familj). Sen ska vi även ha en vanlig tårta (måste köpa någon dopfigur till den) och en spettekaka :) Det enda jag är lite nervös över är hur vi ska hinna göra oss iordning och va i kyrkan redan kl 10:00. Vi är ju ändå 4 vuxna och 3 barn som göra oss fina, och bara ett badrum hemma hos mamma och pappa... Men det ska nog gå :)
Jag har funderat lite över vilka sånger/psalmer jag vill ha med, men eftersom hon döps under högmässan så vet jag inte ifall vi får bestämma sånt. Prästen har inte hört av sig än. Får väl se vad hon säger. Tanken var att samma präst som har konfirmerat mig och som har döpt Ella, skulle döpa Alice också, men det gick inte. Nu blir det i alla fall samma kyrka, och det kommer nog bli bra med den andra prästen också. Alice lär nog bli skrikarg i vilket fall som!
Mamma har lovat att hon ska hämta dopklänningen hemma hos mormor. Hon virkade den inför mitt dop, så den är över 35 år gammal! Vi är många som har döpts i den. Om jag räknar rätt tror jag den har burits av 17 små barn när de har blivit döpta, och nu är det Alice tur ♥

Nu ska jag och Ella gå och fixa lite lunch. Hon är hemma idag. Tyckte hon var lite för snorig och hängig för dagis. Alice sover fortfarande i vagnen på balkongen. Kanske att hon sover så länge att vi hinner äta lunchen också.

Puss

Min mamma sa...

När jag var liten och ville göra något som mina kompisar fick göra, t ex se en viss film eller stanna ute till en viss tid, sa alltid min mamma "Jag bryr mig inte om vad alla andra gör. Nu vill vi att du är hemma kl si och så. " Då tyckte jag ju självklart att mamma och pappa (för han höll nästan alltid med mamma) var jätte störiga som höll på sina principer, men självklart ville de bara mitt bästa. Nu som vuxen har jag upptäckt att jag är likadan själv.

Vi håller på att planera vår minstings dop i slutet av den här månaden. När vi väl hade bestämt kyrka, datum och präst så funderade vi över vilka vi ville bjuda. De flesta var självklara, såna som vi umgås med och som vi alltid bjuder när det är nåt särskilt som ska firas. Några var vi först lite tveksamma till. De hade ju inte bjudit oss när de haft nån fest för att fira nåt. Det finns ju nån sån där oskriven regel om att man ska bjuda tillbaka och att man inte ska bjuda dem som man inte har blivit bjuden till. Men sen tänkte jag på det mamma brukade säga - "Jag bryr mig inte om vad alla andra gör". Jag (eller vi) ska ju inte bjuda bara för att bjuda tillbaka, utan bjuda dem som vi faktiskt vill ska vara med och fira vår underbara Alice! Dessutom ser jag dopet som ett perfekt tillfälle att träffa släktingar och vänner som vi träffar alldeles för sällan pga att vi bor så långt ifrån varandra. Så för mig spelar det ingen roll vad alla andra gör och vad andra tycker att vi bör göra när det gäller den här frågan - jag gör som jag tror blir bäst! Sen är det ju upp till alla vi bjudit ifall de vill/kan komma eller inte...

Skrutten som ska döpas ♥

Puss