När jag var liten och ville göra något som mina kompisar fick göra, t ex se en viss film eller stanna ute till en viss tid, sa alltid min mamma "Jag bryr mig inte om vad alla andra gör. Nu vill vi att du är hemma kl si och så. " Då tyckte jag ju självklart att mamma och pappa (för han höll nästan alltid med mamma) var jätte störiga som höll på sina principer, men självklart ville de bara mitt bästa. Nu som vuxen har jag upptäckt att jag är likadan själv.
Vi håller på att planera vår minstings dop i slutet av den här månaden. När vi väl hade bestämt kyrka, datum och präst så funderade vi över vilka vi ville bjuda. De flesta var självklara, såna som vi umgås med och som vi alltid bjuder när det är nåt särskilt som ska firas. Några var vi först lite tveksamma till. De hade ju inte bjudit oss när de haft nån fest för att fira nåt. Det finns ju nån sån där oskriven regel om att man ska bjuda tillbaka och att man inte ska bjuda dem som man inte har blivit bjuden till. Men sen tänkte jag på det mamma brukade säga - "Jag bryr mig inte om vad alla andra gör". Jag (eller vi) ska ju inte bjuda bara för att bjuda tillbaka, utan bjuda dem som vi faktiskt vill ska vara med och fira vår underbara Alice! Dessutom ser jag dopet som ett perfekt tillfälle att träffa släktingar och vänner som vi träffar alldeles för sällan pga att vi bor så långt ifrån varandra. Så för mig spelar det ingen roll vad alla andra gör och vad andra tycker att vi bör göra när det gäller den här frågan - jag gör som jag tror blir bäst! Sen är det ju upp till alla vi bjudit ifall de vill/kan komma eller inte...
Skrutten som ska döpas ♥
Puss
0 kommentarer:
Skicka en kommentar