Ett antal gånger om året längtar jag otroligt mycket efter min äldsta dotter. Det är när hon åker och besöker sin pappa i Umeå. Jag har alltid trott att det ska bli lättare ju äldre hon blir, men det är precis tvärtom. Det blir värre. Jag längtar så jag nästan går sönder. Det är väl klart att jag inte går runt och saknar henne hela tiden, men jag påminns av henne mycket mer nu. Det kan va att Ella ska få en glass eller nåt, och så vill hon ta en till Moa också...Eller att jag hittar nåt jag vill köpa till henne och vill fråga henne vad hon tycker. Eller att jag stöter på hennes kompisar som undrar var hon är.
Jag vet ju att hennes pappa saknar henne när hon är här hemma hos oss. Och Moa saknar oss när hon är i Umeå, och sin pappa när hon är här. Det är inte lätt. Ella förstår inte alls vart Moa tar vägen, bara att hon försvinner med planet. När hon blir äldre blir det lättare att förklara för henne.
Just nu sitter jag och myser med Alice och längtar efter Moa, som är på väg hem igen efter att ha varit borta drygt en vecka. Hon har redan landat och hon och Johan kommer när som helst nu :)
Puss
0 kommentarer:
Skicka en kommentar