Full fart!

När vi är i Skåne brukar det vara full fart! Så mycket vi vill hinna med. Så många vi vill hinna träffa. Så var det den här gången också :-) Ibland funkar det inte alltid. De man vill träffa är iväg på egna äventyr. Det man vill göra sätter vädret stopp för...

Den här gången satte det tråkiga vädret stopp för en hel del. Det blev inga badturer till Lomma. Ingen Danmarkstripp. Inget besök till Tosselilla. Tråkigt, men inget att göra nåt åt :(.

Istället for vi till Leos Lekland inne i Malmö ihop med min gamla vän Marika och hennes familj! Hennes äldsta son är lite yngre än Ella, och hennes dotter är jämngammal med Alice. Så himla roligt!! Att vi fick till en träff, menar jag. Men även att barnen är hyfsat lika i ålder och leker bra ihop:).

Direkt vi kom dit var det full fart på barnen. Förutom I, han låg och sov i vagnen. Inte ens ett besök av självaste Leo kunde väcka honom. Haha! Men när han väl vaknade, var det full fart på honom också!

De åkte rutschkana, klättrade upp för vulkanen (även lilla A gjorde flera tappra försök!), hoppade på studsmattor, cyklade och gjorde av med så otroligt mycket energi! Härligt!! Alice tittade på allt med stoooora ögon. Hon tyckte bollhavet var helt ok, men fattade inte riktigt vad hon skulle göra med bollarna. Hon satt där med dem i handen. Tittade på dem. Tittade på oss. Tittades på bollarna igen och fattade ingenting. Då tyckte hon det var myyyycket roligare att åka rutschkana! Tre gånger åkte vi. Sen kräktes hon. Ooops. Ella skrek varje gång hon åkte ner för den. Aaaaah! Kittlades i magen :) Och den var ganska lång!

Som tur var var det inte så mycket folk på leklandet, så vi lät barnen härja ganska fritt. Moa hittade genast några andra tjejer som var i hennes ålder. Sen såg vi knappt röken av henne, förutom när hon då och då kom förbi och sa "Hej mamma!". Hon har väldigt lätt för det där. Att hitta kompisar att leka med. Vi hinner aldrig vara särskilt länge på nåt ställe innan hon hittar nån att leka med. Skönt! Det vore lite tråkigt för henne om hon skulle vara så blyg att hon inte vågade ta kontakt med andra i hennes ålder. Alla andra barn i vår bekantskapskrets är ju yngre än vad hon är...

Lite då och då hann jag och Marika med att snacka lite också. Prata lite om vad som hänt sen sist vi träffades. Prata lite om framtiden. Om barnen. Om drömmar. Om lite allt och ingenting. Blir så sällan man hinner med det. I synnerhet när man bor 60 mil ifrån varandra och man alltid träffas ihop med barnen. Men den här gången gick det. Med ett öga på Alice och ett på lilla A, som ständigt sprang iväg på egna små upptäcktsfärder :-) Hon är ruskigt snabb för att va så liten! Snart kommer vi också att ha det problemet med Alice. Måste passa på att njuta av att hon inte är så snabb när hon ger sig iväg. Hon kryper ju fortfarande, även om hon är riktigt snabb på det, så är hon ju inte snabbare än att man hinner med :-)

Efter att vi fikat lite, röjt lite mer och köpt var sin klubba till töserna hoppade vi in i bilen och körde tillbaka till Lund. Innan vi ens hunnit ut på motorvägen hade Alice somnat. Strax därefter slocknade även Ella. Helt slut båda två! En hellyckad eftermiddag!

Dagen efter tog vi det betydligt lugnare. Då åkte vi hem till min mormor och fikade. Det har ju inte blivit av att hon träffat Alice innan, så nu tyckte vi att det ar dags. Alice var lite blyg, ville inte riktigt sitta i gamlamormors knä, men tittade nyfiket på henne. Alice är ju sån när hon träffar nya vuxna. Lite avvaktande. Tittar gärna på dem, men vill helst sitta i mitt eller Johans knä. Annars skriker hon i höga skyn! Inte för att hon blir ledsen. Det kommer inga tårar! Utan det är mer för att hon blir arg för att vi lämnar bort henne... Förhoppningsvis blir det bättre. Om inte annat så kommer nog dagis göra susen ;-)

I vilket fall som så åt hon mer än gärna av mormors supergoda bullar. När vi var små bad vi alltid mamma att hon skulle baka såna bullar som mormor gör. En gång gjorde hon faktiskt ett försök, men de blev inte riktigt likadana. Jag vet inte vad mormors hemlighet är, men hennes bullar blir fantastiskt goda! Skulle nog kunna äta hur många som helst :-)  Vi fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. Allt verkade bra med mormor. Skönt! 

Efter ett par timmar i stillhet hemma hos gamlamormor hade dock framförallt Ella så mycket spring i benen att det var risk för att det skulle ske olyckor. Mormor har en hel del fina prydnadssaker i sin bokhylla i vardagsrummet. Porslinsflickor. Dem stod Ella länge och beundrade. "Åååh, mamma, vad vacker!" Men det var liiiite svårt att bara titta, inte röra, och jag och Johan blev mer och mer nervösa för att hon skulle råka välta ner något! 

Nästa gång vi ses blir nog först till jul. Vi får hoppas att Alice inte är lika blyg då, utan att hon kanske vågar sitta en liten stund i gamlamormors knä!