Just som jag står och letar efter rätt storlek på ett par tights till Ella, hör jag ett illvrål som det inte går att ta miste på. Ellas. En väldigt mycket ARG Ella. Går med raska steg med Alice på armen genom butiken. Ser strax anledningen till varför Ella är arg. Hon ville tydligen handla smink också. Fast utan att betala... Mamma hade lyckats stoppa henne innan hon hann ut ur butiken! Hade ju varit snyggt ifall larmet hade gått! Nåja, hon förstod i varje fall inte varför mormor blev arg. Och hon ville INTE sitta i vagnen. Med en lätt skrikandes Ella halvsittandes i vagnen gick iaf mamma ut ur butiken, så att jag kunde ställa mig i kö och betala. Då hör jag hur Ellas skrik eskalerar! Blir bara värre och värre! Till sist skriker hon som en stucken gris! HELT HYSTERISK!! Det var bara till att lämna varorna som jag tänkte handla till Lolla, och skynda ut ur butiken för att lugna ner henne.
Lilla vännen ♥ Det är inte lätt när man blir arg för att man inte får som man vill. Jag fick iaf lugnat henne. Det går inte att ryta åt henne, eller höja rösten när hon är på det viset. Då skriker hon bara ännu värre... Istället måste man tala varligt med henne och säga "Nu är det bra älskling. Nu räcker det". Då brukar hon svara "OK, mamma". Det gjorde hon den här gången också. Hon hade ju bara velat köpa lite fint nytt smink åt mig. Sötnosen, men det blev lite tokigt.
Det märkliga är inte att en treåring trotsar. För det gör de. Nån gång då och då. Det märkliga är hur folk reagerar när de ser ett barn som trotsar. En nyfiken, frågande blick när de går förbi är väl helt ok. Det kan jag förstå. Inga problem. Men folk ställde sig och glodde, reste sig upp från stolen på caféet för att se bättre, och gick in i butiken och ställde sig och tittade ut genom skyltfönstret (för att få bättre sikt!). Det är väl ändå till att gå för långt?!? Eller? Det gör ju liksom inte saken bättre. Jag bryr mig inte att folk tittar. Jag kan absolut hantera ett skrikigt barn ändå. Om det är mitt barn. Men som sagt, det blir ju inte bättre av att folk glor. Då kan de ju i så fall fråga ifall de kan hjälpa till. Som butiksbiträdet gjorde. Hon kom ut och frågade ifall Ella hade slagit sig, ifall vi behövde papper med kallt vatten eller nåt. Då kunde jag lugnt förklara att "Nej, tack det behövdes inte. Det var bara lite treårstrots".
När Ella väl var lugn, kunde jag gå in i butiken och betala mina varor - 2 klänningar till just Ella :) Hon blev helt slut efteråt, så hon fick ligga och vila lite i vagnen. Haha! Verkligen tur att hon inte får såna här utbrott alltför ofta!
1 kommentarer:
Åh! Lilla Ella du är verkligen en dramaqueen eller vad man ska säga. Bestämd liten fröken som vet vad hon vill ;-) Det är alltid en upplevelse när man går och handlar med barn, vad som helst kan hända...Herregud, var nog fler än Ella som blev slut i huvudet. ;-) Fina kläder blev det iaf!
Skicka en kommentar