Jag hade varit liiiite orolig över hur vi skulle ta oss till gården som vi anmält oss till, Björksättra. Det gick nämligen inte att köra dit, eftersom det inte fanns någon plats att parkera. Därför rekomenderade de oss att ta bussen. För att underlätta för oss hade de dessutom abonnerat 5 bussar som gick i skytteltrafik till gården från Huddinge station. Jag såg framför oss hur vi skulle få stå i kö och vänta, missa den ena bussen efter den andre pga att det inte skulle finnas plats till Alice vagn. Men så blev det inte!
Vi hoppade på bussen här i Skarpnäck, lastade med matsäck och gummistövlar (ifall att). För en gångs skull var vi faktiskt klara INNAN vi hade tänkt oss. Kryss i taket! Det händer inte alltför ofta, typ aldrig :) Efter en halvtimmes bussfärd kom vi så fram till Huddinge station och hittade de abonnerade bussarna direkt. Över gatan och sen fick vi plats på allra första bussen! Dessvärre körde busschauffören fel, inte bara en gång utan två, så det tog lite längre tid att ta oss ut till gården än vad vi hade tänkt. Men, men inte hela världen :) Alice somnade på bussen, och Moa och Ella roade sig med att titta på alla hästar som vi körde förbi. "Mamma, mamma, en HÄST!!" ropade Ella titt som tätt.
Väl framme började vi gå tipsrundan. En för barn och en för vuxna. Vi hjälptes åt, men Moa kunde nästan alla frågor själv. Det var bara uttrycket "en ko på hal is" som hon inte kunde, och vad för framtänder en ko har (inga, uppe och nere, bara nere). Den sista kunde inte jag heller. Ingen aning vad kor har för framtänder! Får väl se sen ifall vi vinner nåt :)
Innan korna skulle få springa ut passade vi på att hälsa lite på dem där de stod i sina bås. Ella ville mata en kossa, och den tuggade och tuggade. Till sist spottade den ut en klump med hö, som landade typ 10 cm från Ella! Nice! Så fick vi oss en lektion i hur en ko idisslar :)
Annars tyckte Moa att kalvarna var sötast. Och det var de ♥ Jättesöta!
När vi hade hämtat lite bullar och mjölk (tack Arla för fikan!) begav vi oss uppför slänten för att få oss en hyfsad plats. Inte helt lätt med Alice som fortfarande sov i vagnen. Till sist fick vi lyfta hela vagnen över alla rötter och stenar, trots att vi har en vagn med stora offroad-hjul...
Vi fikade och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Till sist hörde man ett missnöjesljud från hela slänten. Tror det var alla barn som hade tröttnat på att vänta! Men så äntligen kom de!!Kossorna! De hoppade och krumbuktade sig. Höll nästan på att slå knut på sig själva! Helt överlyckliga! De sprang fort, stannade upp, sprang tillbaka, väntade in kompisarna och sprang på nytt! Så härligt att se! Plötsligt forstod man uttrycket "som att släppa ut kor på grönbete" så mycket bättre :) Haha. Helt klart värt att se, att uppleva, värt väntan. Några av dem verkade förskräckta när de insåg att de hade publik. Andra visade upp en show. :) Haha! Om ni bor så att ni har möjlighet att fara på nåt kosläpp, så rekommenderar jag er att göra det. Oavsett om ni har barn eller ej!
När vi tittat oss mätta på glada kor, började vi packa ihop oss. Alice sov FORTFARANDE i vagnen! Lantluften gjorde henne verkligen gott! Vi hade tagit med oss burkmat som hon kunde äta direkt som de var (utan att värmas), och tänkte att hon vaknar väl när hon blir hungrig. Hon missade visserligen kosläppet, men jag tror faktiskt inte att det gjorde så mycket. Vi lär åka på det här fler gånger:) Och nästa år kommer hon vara så pass stor att hon förstår mer och kan uppleva det på ett annat sätt än vad hon hade kunnat nu. Men det hade varit kul att se hennes reaktion.
Innan vi skulle fara ville Moa gå på upptäcktsfärd, och Ella ville haka på. Så klart de fick! Men eftersom det var ganska brant och stenigt följde jag med. Så inte Ella skulle skada sig. En bit upp hittade vi vitsippor och Moa plockade en fin bukett. Kanske att den skulle klara sig hem med lite tur! Ella plockade också, men det blev inte så mycket kvar av hennes bukett. Allteftersom hon plockade, rev hon bort först bladen, och sen kronbladen... Hmm, får nog träna på det där med att plocka blommor i sommar!
Kön mot de abonnerade bussarna ringlade sig lång, så istället för att ställa oss i den tittade vi på de söta lammen som också bor på gården. Mycket roligare än att köa! Och så fick Ella och Moa tittade lite närmre på några hästar också, till Ellas stora förtjusning. En häst hade ett hjärta på rumpan. ♥
Helt plötsligt upptäckte vi att kön till bussarna inte var så lång längre.Rättare sagt - det var ingen kö alls! Och bussarna började köra, en efter en! Ooops, bråttom!!! Vi ville ju inte missa den sista bussen och bli tvungna att gå hela vägen tillbaka! Men det var lugnt. De väntade på oss. "En vagn till får plats!" ropade busschauffören när vi närmade oss. Perfekt! Direkt vi hade kommit på, körde bussen.
Framme vid Huddinge station hann vi just så pass börja leta efter rätt hållplats, när Johan såg vår buss komma. "SPRING!!" ropade han samtidigt som han försökte lösa en sms-biljett, och få busschauffören att förstå att vi ville med. Med Moa i hasorna, Ella i handen och Alice sovandes i vagnen, sprang jag mot bussen. Vi hann! Snacka om FLYT! Annars hade vi fått vänta i 27 minuter på nästa... Och jag som hade varit orolig för att det skulle bli en massa väntan vid bussarna :)
Lagom till det att bussen svängde av hemma hos oss, vaknade äntligen Alice. Och var på strålande humör :) Tro jag det, hon hade ju sovit i drygt 3 timmar ;-) Det har inte hänt sen hon var riktigt, riktigt liten! Att hon sovit så länge i sträck på dagen.
Efter en underbart härlig familjedag ligger nu alla barnen i sina sänger, nybadade och rena :) De två minsta sover sött, och Moa ligger och läser en stund.
Det är dagar som de här man ska minnas. Det är dagar som de här som är LIVET!
♥♥♥
0 kommentarer:
Skicka en kommentar