Sist vi var till tandläkaren upptäcktes det att en ny tand låg och tryckte på roten på en annan ny tand, så att den hade blivit lite sned. Den nya tanden som låg och tryckte hade ingenstans att ta vägen eftersom en mjölktand satt i vägen. Tandläkaren ville dra ut mjölktanden direkt, men det tyckte inte Moa var nån bra idé. Hon tyckte att det räckte med att laga ett litet hål. Mot att hon lovade att hon skulle vicka lös mjölktanden fick den sitta kvar ett tag till.
Moa hon vickade och vickade, men inte ville randen lossna. Satt som berg! Och igår hade hon en ny tid hos tandläkaren. Nu skulle tanden UT! Moa har varit jättenervös inför besöket och orolig för att det skulle göra ont. Vi har försökt lugna henne. Sagt att det är sprutan som känns, men att hon ju får lite bedövningssalva först. Att det kan va lite obehagligt när själva tanden dras ut, men att det inte ska göra ont.
Lite skakig la hon sig till rätta i stolen. Första sprutan gick ganska bra, den i tandköttet. Hon var ju lite bedövad där av salvan. Men den andra... Den i gommen - AJ!! Lilla gumman ❤ Tårarna trillade och hon kramade min hand hårt, hårt. Usch, och inget kan man göra... Gör verkligen ont i mammahjärtat när ens barn lider och man inte kan ta bort det onda.
Men sen gick det fort! Vick, vick och så var tanden lös! Va??, sa Moa. Är det redan klart?!? Skönt att det gick så pass bra ändå. Och hoppas att hon aldrig mer behöver dra ut nån tand!!
Kan ju berätta att tandfén var lite extra givmild den här gången!
2 kommentarer:
Tänk om någon kunde hålla mig i handen när jag ska ha bedövning, duktig tjej som fixade det jättebra :-) Och vilken tur att tandfén är extra snäll när det behövs.
Vilken duktig tjej,att gå till tandläkaren är aldrig roligt. Tur att tandfén finns.
Skicka en kommentar