Feberkramp

Sitter på Sachsska med Alice. Att hon aldrig ska få bli helt frisk! När jag hämtade henne i fredags hade trumhinnan brustit. Igen. Utan att Alice hade reagerat. Tjockt, kletigt gojs rann ur hennes öra. Bestämde oss för att fara till närakuten. Väl där konstaterades det att det var öroninflammation. Igen. Fick Amimox. Igen. Det här var hennes tredje sen årsskiftet!

Precis när jag hade skrivit det här igårkväll märkte jag att Alice feber hade stigit igen och tänkte att det var bäst att kolla hur hög den verkligen var. När jag stod vid receptionen och väntade på möjlighet att be om en temp, kaskadspydde Alice nerför min rygg. Sen över hela sig och mig. Till sist fick jag en sån där plastpåse som hon fortsatte att spy i. All saft jag hade fått i henne för att hon skulle kunna lämna urinprov kom upp igen. Som tur var hade jag extrakläder med till henne. Just som jag hade bytt tröja på henne, kände jag hur hon blev orolig och sen alldeles stel i kroppen! Åh, nej! Inte igen! Jag sprang med henne i famnen, bort till receptionen och fick direkt komma in i ett akutrum. Snabbt gick det!! Upp med henne på britsen, fram med syrgas och muskelavslappnande i rumpan. Fyra behövdes, för de kom bara ut igen. Lilla gumman ❤ Själv kunde jag knappt prata, grät och skakade i kroppen. Fy fan, säger jag bara! Har sällan känt mig så hjälplös.

Vi vaknade i förrgår natt av att hon feberkrampade och då åkte Johan ambulans med henne till akuten och låg kvar över natten. Riktigt otäckt var det :-( Stel i kroppen, rullade ögon bakåt och sen ryckte hon i hela kroppen när det var på väg att gå över. Dessutom blev hon lilablå om läpparna! Skönt då att ambulansen var hos oss på typ 5 minuter. På eftermiddagen fick de åka hem, då hon hade nån feber, men sen vid fem hade hon över 40 grader igen. Det var därför vi bestämde oss för att jag skulle åka in med henne.

När krampen väl släppte, efter ca 8 min, fick vi lägga oss och vänta på att åka upp på avdelning. Hon tyckte inte om kanylen hon hade fått i handen, och inte heller mätaren som kollade syresättningen av blodet. Rev och slet i dem hela tiden! Och fortsatte att rycka i kroppen. Ytterligare en dos med muskelavslappnande och hon blev äntligen lugn i kroppen. Efter en stund fick vi komma upp till ett eget rum och kunde sova ett tag.

På morgonen när hon vaknade var febern borta, men sakta men säkert har den stigit allteftersom. När den var uppe i 38 fick hon Alvedon igen. Nu sover hon lugnt. De har tagit urinprov, blodprov, kollat öronen och lyssnat på andningen. Än så länge har de inte berättat vad proverna visade. Öronen var lite röda, trots Amimox sen i lördags, men lungorna lät bra. Nu väntar vi på att nån ska berätta för oss vad som gör att hon får så hög feber så att vi kan behandla henne och åka hem. Det är min högsta önskan just nu ❤