Tror att Alice haft oturen att ärva min förmåga att drabbas av öroninflammation. När jag var barn hade jag ett antal såna varje vinter. Jag var ett typiskt öronbarn. Till sist reagerade jag knappt när trumhinnan sprack. Sen i somras har nu Alice haft 4 öroninflammationer. Hon har inte ens hunnit med att få den sista dosen av pnemnukockervaccinet! Den ska hon få nu när hon blir 18 månader (är ju bara 17 mån). I förra veckan avslutade vi ännu en Kåvepeninkur, men jag tror inte vi lyckades få i henne tillräckligt för att det skulle hjälpa. Hon skulle ha 7,5 ml 3 ggr/dag. Det innebär en och en halv doseringsspruta. Ni kan ju gissa hur många gånger vi fick i henne den sista halvan! Då hade hon känt eftersmaken! Hon bara spottade, vände och vred på huvudet. Helt hopplöst. Dessutom känns det nästan som ett övergrepp när man försöker tvinga i henne nåt man vet smakar riktigt illa. I vilket fall som fick hon hög feber på lördagkväll och på söndagsmorgonen var den ännu högre. Då ringde vi till jourakuten och fick en tid där. Johan åkte iväg med henne. In och ut på fem minuter med ett nytt recept för öroninflammation. Den här gången fick vi Amimox och jag måste säga att det funkar myyyycket bättre! För det första smakar det inte lika räligt och för det andra ska hon ha betydligt mindre mängd. Endast 3 ml 2ggr/dag. Visserligen får vi fortfarande hålla fast henne, men det går snabbt att trycka in medicinen i munnen på henne, så det är över ganska snabbt! Hoppas nu bara att det hjälper, men det ska det väl göra :-) På vår VC sa de att vi skulle få en remiss till öron-näsa-hals ifall hon fick ännu en öroninflammation, men nu vet jag inte ifall det är en ny hon fått eller ifall det är samma som aldrig gick över helt... Hm, tror jag avvaktar och ser ifall hon får nån mer i vinter. Snart får hon ju sista dosen på vaccinet också, och kanske blir det bättre efter den. Hoppas verkligen det! Vågar ju knappt säga på jobbet att man ska va hemma och vabba! Igen...
Det enda positiva med att vi turas om att va hemma och vabba är ju att vi samtidigt kan se efter vår busiga lilla kattunge 😊 Han har sitt eget lilla schema som han går efter - mat, toalett, BUS, sova, mat, toalett... Moa sa igår att Chino var precis som en liten bebis. Och det är han ju ❤ På nätterna sover han i Moas säng, men på dagarna somnar han där han blir trött. Ella och Alice är faktiskt väldigt snälla mot honom. Jag var lite rädd att de skulle va så ivriga att leka och klappa honom att de inte skulle låta honom va ifred, men efter den första eftermiddagen när vi kom hem med honom, så har de varit jätteduktiga. Dock får man va lite försiktig med vad man säger. Johan skojade och sa att nu kan man verkligen ta katten i svansen och köra. Vips, så tog Alice ett stadigt tag i Chinos svans och lyfte bakbenen en bra bit upp i luften! Oops!
Vi har så smått börjat planera vår sommar nu och jag l.ä.n.g.t.a.r redan! Jag och Johan lyckas sällan komma iväg på något själva, inte ens en bio, helt enkelt därför att vi inte har någon som kan sitta barnvakt. Alice har ju varit väldigt känslig och försiktig när det gällt andra vuxna, men nu börjar det ge med sig. Så nu har jag och Johan tänkt hitta på något bara han och jag ❤ Vi ska på festival! Vi har inte bokat nåt än, men det lutar åt att vi kommer iväg. Green Day ska spela i Norrköping och det vill inte jag missa! Sol, bra musik och festivalstämning 😊 Sen ska vi även boka vår resa. Om allting klaffar åket vi till Menorca sista helgen i juli för att njuta av lata dagar med sol och bad i en vecka. Dessutom ska vi hinna med nåt besök på Grönan, Skansen, en runda till Skåne och... eeeh, sen ska vi ju hinna njuta av vårt radhus också! Grilla, sola, odla tomater, lära Ella cykla utan stödhjul, lära Alice cykla på trehjuling - längtar!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar