Nu byter vi sjukdomar mot nöjen!

Nu har det varit så mycket tråkigheter och sjukdomar i vår familj att jag bestämde mig för att det var dags för lite nöjen istället :-) I början av veckan fick jag ett mail från Lindex (är medlem) om att de bjöd på en förhandsvisning av en ny barnfilm. Ifall man var på plats kl 12:00 dagen efter i en av deras butiker kunde man få hämta 3 gratisbiljetter. Eftersom Johan jobbar i stan, ganska nära den här butiken, bad jag honom försöka få tag i några biljetter. Efter att ha köat en stund kom han ut från butiken med tre biljetter till Croodarna! Dessutom visas den tydligen i 3D :-) Moa kommer visserligen att va i Umeå den lördagen när bion är, men han tog 3 ändå. Ifall att. Man vet ju aldrig.

Dessutom har jag bokat in oss på årets Kosläpp! 19:e maj ska vi iväg till Stegsholm i Haninge och se glada kor springa ut på grönbete :-) Det är samma gård (tror jag) som vi var på förra året, men förhoppningsvis är Alice vaken i år. Förra året somnade hon på bussen dit och sov hela tiden vi var iväg... Jag hoppas att det blir lika härligt som sist med strålande sol och picknick i gröngräset :-)

Sen ska vi bara boka vår semestertripp också. Vi vet vart vi vill och när, vi ska bara få tid att sitta ner och boka. Lättare sagt än gjort när man är så trött att man somnar när man nattar barnen, alternativt medan man väntar i soffan på den som nattar. Haha! Så är det att va småbarnsförälder :-) Man längtar efter lite egentid på kvällen, men är så trött att man somnar istället för att titta på den där serien, filmen, läsa den där boken, eller som nu boka den där resan. Men vi måste göra det snart så att inte resorna tar slut! Efter förra årets skitsommar med allt vad sjukdomar den gav oss hela hösten och vintern, tänker jag INTE riskera att ännu en sommar regnar bort. I år SKA vi lapa sol ordentligt! Åtminstone under en vecka :-) Tanken är att vi ska resa innan Alice fyller 2, vilket hon ju gör 7:e augusti. Som ettåring reser hon i stort sett gratis. Men det innebär också att vi är lite begränsade när det gäller resor, eller resedatum. Vi vill inte åka i juli när det är som varmast, men inte heller i juni när havet kanske inte hunnit värmas upp ordentligt. Då återstår bara första veckan i augusti... Men om resorna dit vi hade tänkt oss skulle ha tagit slut, får vi helt enkelt leta upp ett nytt resmål som låter lockande. Och det ska nog inte vara alltför svårt :-)

Läääängtar!!!

Penicillin eller penicillin?

Just som vi trodde att Alice faktiskt skulle få va frisk ett tag, bestämde sig hennes sjukdomsföljetong för att det inte var slut riktigt än...

I torsdags var vi och röntgade hennes njurar. Det gick verkligen jättebra och hon var hur duktig som helst. Sköterskorna blev imponerade av hur lugn hon var, även när hennes blodkärl bråkade med dem. Eftersom hon är lika stor som en tvååring kunde de använda bedövningsspray istället för plåster. Det innebar en timme mindre för oss att fördriva :-) Med sprayet kunde hon få isotopen direkt, annars hade vi fått vänta på att bedövningsplåstret skulle verka först. Efter lite krångel med att hitta åt blodkärlet i hennes fot gick det smärtfritt att ge henne sprutan med isotopen. Sen var det bara att vänta en och en halv timme på att ämnet skulle komma ut i systemet. Själva röntgenundersökningen gick betydligt smidigare än vad jag hade föreställt mig. Jag hade föreställt mig att hon skulle va tvungen att ligga blickstilla och åka in i en maskin, men istället fick hon ligga på en slags brits med en maskin under. Ifrån maskinen skickades strålar, helt ofarliga , och hon kunde ligga och leka under tiden. Själva undersökningen tog ca en kvart. Smidigt värre :) För att hon inte skulle röra kroppen, låg hon i en slags filt som fixerade henne. Svaret får vi på återbesöket nästa vecka.

När hon hade gjort röntgenundersökningen var det tänkt att hon skulle byta penicillin sort. Istället för den flytande varianten, skulle hon börja med en tablettvariant. Problemet var att vi inte fått veta vilken dos hon skulle ta. Då vi likväl var på SÖS och i närheten av Sachsska passade vi på att gå förbi och fråga. När vi hämtade ut tabletterna gissade hon på Apoteket att Alice skulle ta en halv tablett per dygn, eftersom de var ganska starka. Det gissade även den sköterska på Sachsska som vi först fick prata med, men hon ringde ändå upp till den avdelning som vi varit inlagda på för att kolla. Hon blev lätt förvånad när hon fick höra att dosen, enligt sköterskan på avdelningen, skulle vara en och en halv tablett. Nej, nej sa hon. Detta kan inte stämma! Mycket riktigt. När hon dubbelkollat blev dosen en fjärdedel + en halv fjärdedel. Betydligt mindre! Undra vad som hade hänt om vi hade gett henne den dosen som sköterskan på avdelningen ordinerade???

Efter två dagar med det nya penicillinet fick Alice feber igen och en envis otäck hosta. Efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen blev det barnakuten. Igen. Johan åkte in med henne och roade sig med att försöka få ett vettigt urinprov från henne. Slutade med att hon kräktes saft över hela sig... Nåväl, urinprovet blev lämnat, det kollades i öronen och lyssnades på lungorna. Allt verkade bra, så de fick åka hem igen efter ca 8 timmar på barnakuten. Dock skulle vi gå tillbaka till den flytande penicillinsorten, åtminstone tills de fick svaret på urinprovet.

Två dagar senare ringde läkaren till Johan och meddelade att urinprovet såg bra ut, och att vi skulle gå av det flytande penicillinet och återgå till tabletterna. En väldigt hattande fram och tillbaka! Får bara hoppas att allt ser bra ut då vi ska på återbesök nästa vecka. Hostan börjar ge med sig, så troligtvis är det bara en otäck förkylning hon drabbats av den här gången, även om läkaren inte kunde utesluta ytterligare en öroninflammation.

Nu har jag i alla fall fått en tid på VC, så att vi kan få den där remissen till öron-näsa-hals. På tisdag ska vi dit. Samma dag som vi har tid för återbesök på Sachsska. Sen på onsdag ska Ella till tandläkaren och Moa ska iväg till Kungsberget med skolan och åka slalom. På torsdag är det Moas tur att gå till tandläkaren och på kvällen åker hon upp till Umeå för att hälsa på sin pappa och alla andra släktingar och vänner i Umeå. Fullbokade? Nä då, inte vi inte :-)

Oh Love

Nu är det bestämt. Biljetterna är köpte (ska bara hämta ut dem), tåget betalt och hotellet också. Jag och Johan ska ääääntligen få lite egentid! Det har vi inte haft sen Alice föddes och det var ett bra tag sen dessförinnan också. Vi ska nämligen på festival! Det är över 15 år sedan jag var på festival sist, om man inte räknar stadsfestivaler. Då var jag på Hultsfred och sov i tält på campingen. Festade dygnet runt och lyssnade på bra musik tills det visslade i öronen. Det var tider det :-) Nu har man blivit lite mer bekväm... Så den här gången blir det att sova på ett billigt hotell istället ;-) Men bra musik och fest ska det bli ändå! 28 juli sätter vi oss på tåget ner till Norrköping för att se/höra framförallt Green Day på Bråvallafestivalen! Behöver jag säga att jag lääääängtar!! Förutom Green Day så kommer det va en del andra band som ska spela, men vi åker dit för att höra bra amerikansk punkrock!

Ska bli så skönt att få åka iväg med Johan, även om det bara blir en natt. Göra något bara han och jag! Få vara bara Johan och Helén en dag. Inte pappa och mamma. Missförstå mig nu rätt. Det är klart att vi älskar våra barn, men ibland behöver man få vara lite barnledig. Eftersom vi bor så långt från alla vår släktingar, blir det väldigt sällan som vi kan ordna barnvakt. Visst har vi vänner som kan hjälpa oss, men de har egna barn, så det där med att va barnvakt blir lite krångligare. Antingen är våra barn sjuka, eller deras... Och Alice har ju inte varit så road av att vara ifrån oss, men efter ett år på dagis (även om hon mest varit hemma sjuk), så ska det nog gå bra i sommar. Mamma och pappa kommer upp för att ta hand om våra busungar, och sen stannar de på lite Stockholmssemester efter det! Snart, snart är den underbara sommaren här!

Vassa tassar

Ella ville bara leka lite med Chino. Det ville inte han...

Äntligen hemma igen :-)

Efter alla prover och undersökningar hittade de till sist vad som gav Alice så hög feber - njurbäckensinflammation. Det är en lite allvarligare variant av urinvägsinfektion. Troligtvis är det öroninflammationerna som är den egentliga boven. Eller rättare sagt alla antibiotikakurerna för att bota dem. Antibiotikan har rubbat den naturliga bakteriefloran så att urinvägsinfektionen har fått härja fritt.

Det känns lite irriterande att läkaren som träffade henne efter den första feberkrampen inte kollade upp henne ordentligt. Han tog inget blodprov. Inget urinprov. Frågade inte om sjukdomshistoria. De kollade hennes öron, konstaterade att febern var borta (hon hade bara 37 på morgonen) och skickade hem henne med diagnosen magsjuka (hon kräktes flera gånger) alt influensa. Tänk om han hade gjort en grundlig undersökning! Tänk om han blivit misstänksam mot hög feber trots fjärde dagen med antibiotika! Vad mycket det hade besparat oss.

Nu vet vi iallafall vad som orsakade allt, så det känns bra. Febern är på väg bort och aptiten på väg tillbaka :-) Så himla skönt!! Vi var på ultraljud innan vi fick fara hem, och allt såg bra ut. Dessutom tog de ytterligare blodprov på henne och kollade tempen hur många gånger som helst. Allt för att vara på den säkra sidan. Första gången de tog sänkan på henne (när jag kom in till akuten med henne) låg den på 21. Dagen efter hade den stigit till 111! Tydligen ska den vara högst 10 hos barn... När vi for hem vet jag inte vad den låg på, men de kunde tydligt se att den nya antibiotikan fungerade.

Vi har fått tid för en röntgenundersökning nästa vecka. Efter den ska hon byta till en annan sorts antibiotika fram tills vi ska tillbaka på ett återbesök. Dessutom måste vi ringa och få en ny tid på VC så att vi kan få den där remissen till öron-näsa-hals, annars är det ju risk för att vi hamnar i den här sitsen igen. Och det vill vi verkligen inte! Hoppas hon aldrig, aldrig, ALDRIG får feberkramp igen!!

Kan ju erkänna att det kändes lite nervöst att fara hem med henne. I synnerhet som tempen sakta men säkert närmade sig 39! Snabbt fram med Alvedon till henne! Den tog och efter nån timme var tempen nere strax under 37. Men vi lät henne sova bredvid oss i soffan medan vi kollade lite tv. Och i vår säng resten av natten. Bara för att va på den säkra sidan.

Idag har hon inte haft feber alls, utan lekt, ätit och varit nästan som vanligt. Bara lite tröttare än vad hon brukar va när hon är hemma. Snart är hon nog sitt vanliga busiga jag igen :-)

Feberkramp

Sitter på Sachsska med Alice. Att hon aldrig ska få bli helt frisk! När jag hämtade henne i fredags hade trumhinnan brustit. Igen. Utan att Alice hade reagerat. Tjockt, kletigt gojs rann ur hennes öra. Bestämde oss för att fara till närakuten. Väl där konstaterades det att det var öroninflammation. Igen. Fick Amimox. Igen. Det här var hennes tredje sen årsskiftet!

Precis när jag hade skrivit det här igårkväll märkte jag att Alice feber hade stigit igen och tänkte att det var bäst att kolla hur hög den verkligen var. När jag stod vid receptionen och väntade på möjlighet att be om en temp, kaskadspydde Alice nerför min rygg. Sen över hela sig och mig. Till sist fick jag en sån där plastpåse som hon fortsatte att spy i. All saft jag hade fått i henne för att hon skulle kunna lämna urinprov kom upp igen. Som tur var hade jag extrakläder med till henne. Just som jag hade bytt tröja på henne, kände jag hur hon blev orolig och sen alldeles stel i kroppen! Åh, nej! Inte igen! Jag sprang med henne i famnen, bort till receptionen och fick direkt komma in i ett akutrum. Snabbt gick det!! Upp med henne på britsen, fram med syrgas och muskelavslappnande i rumpan. Fyra behövdes, för de kom bara ut igen. Lilla gumman ❤ Själv kunde jag knappt prata, grät och skakade i kroppen. Fy fan, säger jag bara! Har sällan känt mig så hjälplös.

Vi vaknade i förrgår natt av att hon feberkrampade och då åkte Johan ambulans med henne till akuten och låg kvar över natten. Riktigt otäckt var det :-( Stel i kroppen, rullade ögon bakåt och sen ryckte hon i hela kroppen när det var på väg att gå över. Dessutom blev hon lilablå om läpparna! Skönt då att ambulansen var hos oss på typ 5 minuter. På eftermiddagen fick de åka hem, då hon hade nån feber, men sen vid fem hade hon över 40 grader igen. Det var därför vi bestämde oss för att jag skulle åka in med henne.

När krampen väl släppte, efter ca 8 min, fick vi lägga oss och vänta på att åka upp på avdelning. Hon tyckte inte om kanylen hon hade fått i handen, och inte heller mätaren som kollade syresättningen av blodet. Rev och slet i dem hela tiden! Och fortsatte att rycka i kroppen. Ytterligare en dos med muskelavslappnande och hon blev äntligen lugn i kroppen. Efter en stund fick vi komma upp till ett eget rum och kunde sova ett tag.

På morgonen när hon vaknade var febern borta, men sakta men säkert har den stigit allteftersom. När den var uppe i 38 fick hon Alvedon igen. Nu sover hon lugnt. De har tagit urinprov, blodprov, kollat öronen och lyssnat på andningen. Än så länge har de inte berättat vad proverna visade. Öronen var lite röda, trots Amimox sen i lördags, men lungorna lät bra. Nu väntar vi på att nån ska berätta för oss vad som gör att hon får så hög feber så att vi kan behandla henne och åka hem. Det är min högsta önskan just nu ❤