Vab, bus och drömmar

Tror att Alice haft oturen att ärva min förmåga att drabbas av öroninflammation. När jag var barn hade jag ett antal såna varje vinter. Jag var ett typiskt öronbarn. Till sist reagerade jag knappt när trumhinnan sprack. Sen i somras har nu Alice haft 4 öroninflammationer. Hon har inte ens hunnit med att få den sista dosen av pnemnukockervaccinet! Den ska hon få nu när hon blir 18 månader (är ju bara 17 mån). I förra veckan avslutade vi ännu en Kåvepeninkur, men jag tror inte vi lyckades få i henne tillräckligt för att det skulle hjälpa. Hon skulle ha 7,5 ml 3 ggr/dag. Det innebär en och en halv doseringsspruta. Ni kan ju gissa hur många gånger vi fick i henne den sista halvan! Då hade hon känt eftersmaken! Hon bara spottade, vände och vred på huvudet. Helt hopplöst. Dessutom känns det nästan som ett övergrepp när man försöker tvinga i henne nåt man vet smakar riktigt illa. I vilket fall som fick hon hög feber på lördagkväll och på söndagsmorgonen var den ännu högre. Då ringde vi till jourakuten och fick en tid där. Johan åkte iväg med henne. In och ut på fem minuter med ett nytt recept för öroninflammation. Den här gången fick vi Amimox och jag måste säga att det funkar myyyycket bättre! För det första smakar det inte lika räligt och för det andra ska hon ha betydligt mindre mängd. Endast 3 ml 2ggr/dag. Visserligen får vi fortfarande hålla fast henne, men det går snabbt att trycka in medicinen i munnen på henne, så det är över ganska snabbt! Hoppas nu bara att det hjälper, men det ska det väl göra :-) På vår VC sa de att vi skulle få en remiss till öron-näsa-hals ifall hon fick ännu en öroninflammation, men nu vet jag inte ifall det är en ny hon fått eller ifall det är samma som aldrig gick över helt... Hm, tror jag avvaktar och ser ifall hon får nån mer i vinter. Snart får hon ju sista dosen på vaccinet också, och kanske blir det bättre efter den. Hoppas verkligen det! Vågar ju knappt säga på jobbet att man ska va hemma och vabba! Igen...

Det enda positiva med att vi turas om att va hemma och vabba är ju att vi samtidigt kan se efter vår busiga lilla kattunge 😊 Han har sitt eget lilla schema som han går efter - mat, toalett, BUS, sova, mat, toalett... Moa sa igår att Chino var precis som en liten bebis. Och det är han ju ❤ På nätterna sover han i Moas säng, men på dagarna somnar han där han blir trött. Ella och Alice är faktiskt väldigt snälla mot honom. Jag var lite rädd att de skulle va så ivriga att leka och klappa honom att de inte skulle låta honom va ifred, men efter den första eftermiddagen när vi kom hem med honom, så har de varit jätteduktiga. Dock får man va lite försiktig med vad man säger. Johan skojade och sa att nu kan man verkligen ta katten i svansen och köra. Vips, så tog Alice ett stadigt tag i Chinos svans och lyfte bakbenen en bra bit upp i luften! Oops!

Vi har så smått börjat planera vår sommar nu och jag l.ä.n.g.t.a.r redan! Jag och Johan lyckas sällan komma iväg på något själva, inte ens en bio, helt enkelt därför att vi inte har någon som kan sitta barnvakt. Alice har ju varit väldigt känslig och försiktig när det gällt andra vuxna, men nu börjar det ge med sig. Så nu har jag och Johan tänkt hitta på något bara han och jag ❤ Vi ska på festival! Vi har inte bokat nåt än, men det lutar åt att vi kommer iväg. Green Day ska spela i Norrköping och det vill inte jag missa! Sol, bra musik och festivalstämning 😊 Sen ska vi även boka vår resa. Om allting klaffar åket vi till Menorca sista helgen i juli för att njuta av lata dagar med sol och bad i en vecka. Dessutom ska vi hinna med nåt besök på Grönan, Skansen, en runda till Skåne och... eeeh, sen ska vi ju hinna njuta av vårt radhus också! Grilla, sola, odla tomater, lära Ella cykla utan stödhjul, lära Alice cykla på trehjuling - längtar!

En ny familjemedlem ❤

Så länge jag kan minnas, i stort sen hon lärde sig prata, har Moa önskat sig en katt. En liten gosig mise. Helst randig. Varje gång hon har frågat, har hon fått samma svar. "Nej, gumman, det går inte. Inte som vi bor nu. När vi flyttar kan vi skaffa katt." Åh, vad besviken hon blev varje gång.

När vi nu bestämde oss för att flytta till radhus, frågade hon på nytt ifall vi inte kunde skaffa katt. "Snälla, snälla, snälla mamma" med extremt bedjande ögon. Så då bestämde vi oss för att vi, så fort jul- och nyårshelgen var över, skulle börja leta. Jag trodde att det skulle bli ganska enkelt att hittade en liten kattunge som skulle passa oss, men det var det inte. Antingen var de renrasiga och kostade flera tusen (några ända upp mot 10 000), eller så ville de bli sålda i par, eller bodde alldeles för långt ifrån oss. I nån annons stod det att de inte ville sälja till nån barnfamilj. Eller att de endast sålde till familjer på landet. Hm. Inte helt lätt. Dessutom hade ju Moa bestämt att den skulle vara randig och en liten hankatt. Jag svarade på några annonser som stämde överens med vad vi önskade, men det var alltid någon annan som hade hunnit före. Suck.

Men igår fick vi så äntligen napp! Jag skickade iväg en förfrågan på en annons, och dröm om min förvåning när de ringde upp och sa att kattungen fanns kvar! Enda kravet var att vi hämtade den så fort som möjligt! Självklart, den här sötisen tänkte jag verkligen inte missa! Idag for jag, Moa och Ella för att hämta hem den. Först fick vi dock ta oss en runda till Farsta och handla lite saker som vi behövde. Om Moa hade fått bestämma hade vi nog ALLT affären hade för katter :-) Haha!

Efter typ en timmes bilfärd var vi framme vid gården där vår lille blivande mise bodde. Gissa hur många gånger jag fick frågan om vi var framme??? Moa blev nog kär direkt tror jag ❤ Ella hade fullt sjå att freda sig mot de 4 hundarna som också bodde på gården. Puss puss. Haha, men det gick bra. Efter fick hon också klappade den pyttelille misen. Ååååh, vad söt den va ❤

Nu håller han på att bo in sig. Kolla in alla skrymslen och vrår. Leka med leksakerna som flickorna köpte åt honom idag. Han har redan hittat till kattlådan :-) Tror nog att vi kommer trivas riktigt bra ihop. Moa har fått bestämma hans namn. Får jag presentera:

Chino ❤

Tiden går...

alldeles för fort. Det är bara att konstatera. Hinner ingenting, men ändå en hel del nu när vardagen rullar på igen. Det var skönt med ledighet över julen, även om vi drabbades av magsjuka i omgångar, och vi vande oss alltför lätt vid sovmorgnar och lata dagar utan några måsten. Vi åkte tillbaka hem några dagar innan vi var tvungna att återgå till skola/jobb/dagis. Det var smart. Äntligen fick vi packat upp nästan alla flyttkartongerna! Bokhyllan vi köpt från IKEA slukar väldigt mycket, och eftersom vi har luckor för nästan hela, syns det inte hur rörigt det egentligen är ;-) Nu har vi dessutom fått köpt ny sängram, matta till barnens lekrum, en låg Billy (som rymmer barnens alla DVD-filmer), så ja... snart så är det nog i ordning här hemma! Vi ändrade soffan också lite grann, flyttade schäslongen till andra sidan, och det blev såååå mycket bättre! I helgen fick vi även upp en spegel, lådorna där vi har alla vantar etc. i hallen, barnens krokar till jackor/overaller, hyllan över tv:n, men än är det en del som ska upp. Nu ska vi bara hitta en lämplig våningssäng till Ella och Alice, så att vi kan sälja växasängen och spjälsängen, och köpa två bokhyllor som ska stå i vårt sovrum. På dem hade vi tänkt ha resten av våra böcker. DÅ äntligen blir alla kartonger tömda, så att vi kan sälja bort dem. Ska även lägga in en annons på Blocket om att vi säljer vårt gamla skrivbord och garderoben som vi hade till Ella i gamla lägenheten.

Just nu är det nog bara katastrofvarning inne på Moas rum. Hon har sjukt mycket småsaker överallt! Blir tokig! Jag har köpt flera smålådor som hon kan sortera och stoppa undan sina saker, men det spelar ingen roll hur många jag köper - hon behöver fler ändå! Det kommer i alla fall att bli helgens stora projekt - att fixa i hennes rum så att man kan gå på golvet utan att riskera att trampa på nån liten plastmojäng, eller snubbla över nån låda. Förstår faktiskt inte hur det kan vara så rörigt där inne. Istället för en hög och en låg Billy, har hon nu två höga. Dessutom fick hon ett nytt skrivbord med fyra lådor (lika många som i gamla), och dessutom har vi köpt en vägghylla som ska upp ovanför skrivbordet. Borde ju räcka med förvaringsmöjlighet tycker man. Men det blir förhoppningsvis bättre när vi får upp den där vägghyllan, krokarna, cd-spelaren och lite tavlor på väggarna.

I barnens lekram saknas nu bara spegeln. Och så måste ju allt hämtas hem från förrådet (lekbord + 2 stolar, lekspisen, dockvagnen, garaget). Sen kan vi nog påbörja projektet med att sätta upp alla gardinfästen och rullgardiner... Haha, blir man nånsin färdig! :-)

En anledning till att vi inte får så mycket gjort som jag skulle önska, är helt enkelt att vi inte lyckas hålla oss friska! Moa hann gå i skolan en halv vecka innan hon fick öroninflammation och hörselgångsinflammation. Alice hann med att vara på dagis en vecka, sen fick hon öroninflammation. Hennes tredje sen i somras. Får hon en till den här vintern får vi remiss till öron-näsa-hals för utredning. Det jobbiga är att det går hål på trumhinnan för henne varje gång. Sen gör det visserligen inte lika ont, men det rinner var/klet som fastnar i håret. Och så får hon en kur med Kåvepenin. Alla som försökt ge sina barn Kåvepenin vet vad det innebär. En kamp, som oftast slutar med att den klibbiga medicinen smetas överallt och absolut inte hamnar i magen... Ella är den som klarat sig undan det mesta, men inatt var det hennes tur. Hon vaknade och var hur gnällig som helst. Ville sova i vår säng. Ville ha vatten. Ville ha täcke. Ville inte ha täcke. Sparkade, vred och vände på sig stup i kvarten. Till sist fick vi ur henne att hon faktiskt hade ont i örat. Efter att ha övertalat henne till att ta lite Alvedon, blev det lite bättre men inte mycket. Till sist vaknade även Alice och ville inte somna om. 5:39. Bara till att kliva upp... Känns som att jag inte har sovit en blund inatt. Tycker synd om Johan som måste jobba efter en sån här natt... Vi är lite bortskämda med att våra barn sover hela nätterna. Alla tre. Så när det blir såna här nätter, tar det ganska hårt på oss. I vilket fall som har vi i alla fall fått en tid på VC så att de kan få titta i Ellas öra. Än så länge rinner det inte något ur det, men hon har fortfarande ont och 38 i feber. Det luriga med henne är att hon är lågtempad och dessutom har ganska hög smärttröskel. Hon behöver alltså inte ha så hög feber, för att hon ska bli påverkad. Alice och Moa däremot är tvärtom.

Som om inte detta vore nog är det full fart på jobbet också. Några kollegor som valt att sluta, och nya som snart ska börja. Däremellan vikarier som försöker vara överallt samtidigt. I min klass har vi börjat med ett nytt tema om vikingarna. Så himla roligt och intressant, tycker jag. Jag hoppas kunna övertala mina elever att träna in en pjäs som de sedan kan spela upp för sina föräldrar veckan innan sportlovet. Dessutom har jag tänkt att de ska få bygga/göra en vikingaby tillsammans. Senare i vår, när det är lite varmare, ska vi åka till Birka. Det är absolut en fördel att bo i Stockholm när man arbetar som lärare. Nära till det mesta och ett stort utbud när det gäller upplevelser!

Ifall någon har något bra tips på resmål till värmen för en barnfamilj, så hojta gärna till! Jag är fortfarande övertygad om att anledningen till att vi varit så sjuka denna höst/vinter beror på den regniga sommaren. Så i år tar vi inga chanser, utan tänker boka en resa till solen någon gång i slutet av juli/början av augusti. Frågan är bara vart... Vi funderar på Menorca. Någon som varit där? Tanken var från början att lillasyster yster skulle följt med, men det verkar inte funka, så vi sticker själva. Kan ju inte vara så stor skillnad på att resa med tre barn i Sverige och resa till utlandet med tre barn. Och det har vi ju testat. Moa är dessutom så pass stor att man inte behöver vaka över henne som en hök hela tiden. Genrepet blir väl resan upp till Arjeplog i påsk. Det lär bli lite utav ett äventyr! Flyg till Arvidsjaur eller nattåg till Jörn. Hm. Lutar mot flyg, men vi lär få hyra bil alt ta taxi för att ta oss hela vägen fram. Det går ju inte att vi blir hämtade av någon - ryms ju inte längre i en bil. Så först en påsk i solen och snön i Arjeplog, och sedan en svensk regnig sommar som avslutas med sol och bad någonstans vid Medelhavet. Längtar redan!!


Om det tar ett tag innan nästa inlägg kommer, så vet ni vad det beror på... Ska försöka hinna leva lite också ;-) Men snart är det sportlov! Bara 5 veckor kvar!