Saknar dig redan, mitt hjärta!

Det kommer bli en sån där konstig kväll i kväll. När man går in på Moas rum för att släcka hennes sänglampa, bara för att upptäcka att den redan är släckt. Och att persiennerna fortfarande är uppe. Och hennes säng tom. Hon flyger nämligen upp till sin pappa i Umeå idag. Jag tycker alltid att det är svårast den första natten. När jag inser att hon inte är här. Den första morgonen brukar också va lite lätt förvirrande. Slår aldrig fel. Jag går alltid in på hennes rum för att väcka henne. Går av sig självt! Haha! Vanans makt är stor :)

Nu vet ju jag att hon har det jättebra när hon hälsar på sin pappa. Jag vet ju det, men det är jobbigt ändå. Hon bor ju här med oss och när hon åker iväg så fattas hon. "Jag kommer sakna dig Moa!" säger Ella, och kramar om Moa. Det är inte lätt att förstå varför storasyster plötsligt försvinner en vecka då och då. När Ella och Alice blir lite större tror jag att vi får ta oss en tur till Umeå, så att de får se detta mystiska ställe som Moa åker till när hon flyger iväg med flygplanet. Ett tag trodde Ella att det var där Moa var hela tiden. Uppe i flygplanet. Cirkulerandes i en hel vecka. "Moa däruppe planet!" berättade hon för alla på dagis. Nu vet hon att Moa landar och är någon annanstans, innan hon flyger tillbaka hem till oss igen. Men hon saknar henne och frågar ofta efter henne. Det är inte lätt för barnen det där. Och inte för oss vuxna heller.