lördag 31 mars 2012

Besök!

Vi har fått besök idag. Mamma och pappa har kommit hit och ska stanna ända tills på torsdag! Då kör de vidare till lillasyster i Värmland. Flickorna är helnöjda och frågade efter dem stup i kvarten ända tills de dök upp :) Efter ett tag tinade även Alice upp och vågade busa på med mormor ❤ Morfar ville hon mest känna lite på. Stickiga kinder. Stora öron. Glasögon. Mycket spännande att ta på :)

Efter att vi hade ätit hemmagjord pizza och haft lite mys med chips och popcorn och tända ljus (Earth hour!), stoppades en helt uppspelt och överträtt Ella i säng. Moa fick va uppe ett tag till, men efter en omgång av Löjliga familjen, fick hon fnittrande hoppa i säng. Uppspelt och överträtt även hon :) Blir så när mormor och morfar ääääntligen kommer på besök ❤


torsdag 29 mars 2012

Ella mitt i natten

"Mamma, mamma" hörde jag Ella ropa lite försiktigt inatt. När jag tittar upp står hon bredvid vår säng, på min sida. "Mamma, det kom kiss i mina trosor." Ööh. Helt yrvaken. Antar att hon vaknat för att hon behövt gå på toa och att det kommit lite i trosorna. Inte hela världen. "Lägg dem i tvättkorgen och hämta ett par nya!" svarar jag henne.

Jag slumrar till och vaknar återigen av att hon ropar på mig. "Mamma, jag är färdig!". En snabb titt på klockan och jag inser att den bara är ett. Mitt i natten alltså. Långt ifrån morgon som jag först trodde. Bara till att kliva upp i vilket fall som, annars lär hon nog ropa tills alla andra också vaknar!

När vi är färdiga inne på toa, visar hon mig trosorna som hon hämtade. Hello Kitty, så klart :) "Mamma, allt kisset kom i trosorna. Jag la dem i tvätten!" Hmm, ALLT kiss? Det lät inte som en liten olycka. "Ella, kom det kiss nån annanstans?" "Ja. I min säng."

Jajamensan. Bara till att byta rent i sängen! Av med nattlinnet med, som också blivit blött, och på med en pyjamas istället. Sen stoppa ner henne i sängen igen. Och tillbaka till sängen själv. Puh, så kan det gå mitt i natten när man är småbarnsförälder. Tur det inte händer så ofta. Och stort tack till den som uppfann plastad frotté!!

Hoppas ni har sovit gott allihop!

onsdag 28 mars 2012

Nej mamma...

banan och jordgubbspuré är INTE gott!! Bäst jag kniper igen munnen så jag inte får mera :)

En tuff tjej

Jag har insett att tiden då Moa ville va "fin" och ha "fina" kläder, typ rosa klänningar och liknande är över och förbi. För ett tag sen. Det är bara jag som inte hängt med riktigt. Numera är det bäst att fråga henne först innan man köper något till henne, annars riskerar det att bara bli hängande i garderoben...

Nu inför våren tänkte jag att barnen hade nästan allt de behövde. Skalkläderna från i höstas passade fortfarande. Likaså den tunnare mössan. Några tunna fingervantar låg också kvar i deras lådor. Bara skor då som behövdes, och det fixade vi ju för nån vecka sen. Kruxet är bara att Moa vägrar att använda sin skaljacka! Den är nämligen röd = FEL färg!! Så nu använder hon bara sin fleecejacka. Den är nämligen lila = OK färg! Helt rätt färg hade varit antingen blå eller svart :) Jag kan dock tycka att fleecejackan kan va i kallaste laget en del dagar, samtidigt som vinterjackan är lite väl varm.

Så vad gör man? Jo, man köper en ny tuff jacka från Lindex. Dock fick hon godkänna den först : ) Dessutom beställde jag även ett par tuffa jeggings med dragkedjor i bensluten. Jag har aldrig beställt från Lindex förut, men tänkte att jag skulle testa. Hinner inte riktigt springa på affärer just nu. Dessutom finns ju risken att jackan är slutsåld i just den affären som jag åker till. Då är det säkrare att beställa! Hoppas nu bara att Moa blir nöjd när paketet kommer ❤
 Lindex Shop Online - Jacka Lindex Shop Online - Jeggings

tisdag 27 mars 2012

Kosläpp!

Nu är det gjort! Äntligen! För första gången har jag lyckats anmäla oss till kosläppet på en gård nära oss. Björksättra i Huddinge. Tidigare år har det alltid varit fullbokat när jag har kommit att tänka på det. Det kostar ingenting, Arla sponsrar, och är populärt som attans! Den 6:e maj ska vi få åka iväg och se när glada, ystra kor får springa ut i hagen efter att ha stått i ladan hela långa vintern :) Och så får vi lite fika också - bulle och mjölk så klart!

Titta...

vad hon kan! Hon kryper ju! Våran lilla Alice ♥


I fredags gjorde hon sina första trevande försök,och sen har hon fortsatt att träna hela helgen. Fast det behövs nog liiiite mera träning :) För än så är det ganska trevande och försiktigt, men snart så gissar jag att hon kommer att krypa snabbt som attans. Då gäller det att se upp. Att va snabb med att plocka upp grejor som tappas på golvet. Och att verkligen ha koll på alla småsaker inne på Moas och Ellas rum. Så att hon inte får tag på något hon inte borde! Hittills har hon ändå hållt sig där vi har lagt henne. Det är klart att hon har förflyttat sig lite grann. Hon har dragit sig fram med handflatorna, men det har ju inte gått så där väldans fort. Men nu kommer nog gå undan!

Sen tror jag även att hon har flera tänder på gång. Samtidigt. Hon har än så länge bara fått de två framtänderna där nere, men nu är det vitt och bulligt överallt! Så hon är ju lagom gnällig. Stackarn. Blir spännande att se hur många tänder som verkligen kommer fram. Bara de kommer fram nu! Så hon slipper ha ont något mera. Lillstumpan ♥

måndag 26 mars 2012

Frisk luft

Trots att Moa fick va hemma från skolan idag passade vi på att gå ut en stund på eftermiddagen. Bara här ute på vår gård. Utan risk att smitta ner någon annan stackare med magsjukan som vi har haft. För vi behövde verkligen lite frisk luft. Och Johan behövde få vila en stund. Han var ju den som insjuknade sist av oss, och är inte helt hundra än.


Alice fick sitta i sin vagn. Det finns tyvärr inte så mycket för henne på vår gård. Bara en sandlåda som mest är full med kattbajs :(  Urk. Nu har vi ju tagit fram sittdelen till hennes vagn, så nu kan hon sitta upp mycket bättre än vad hon kunde i liggdelen. Hon var ganska nöjd med att sitta och titta på vad syrrorna hade för sig :)

Moa och Ella hade sina cyklarna med sig och vi försökte lära Ella hur man bromsar. Som det är nu sätter hon ner tårna i backen, med resultatet att hon skrapar sönder sina nya skor. Mindre roligt. Men det gick inte särskilt bra det där med att bromsa. Trampa bakåt! ropade både jag och Moa när Ella susade ner i små nerförsbackarna som finns på vår gård. Men nej, fortfarande åker tårna ner så att skorna skrapas snyggt av asfalten. Fötterna åker av pedalerna som en ren reflex. Hmm. Nån som har nåt tips på hur man lär dem att bromsa?

Efter en stund bestämde de sig för att åka rutschkana. De kom på en jätteroligt lek som gick ut på att Ella jagade Moa och fick henne att åka ner för rutschkanan. Moa låtsades så klart kämpa emot, vilket gjorde att Ella tyckte att det hela var ännu roligare :) Så kul att se att de faktiskt har glädje av varandra och kan leka ihop. Trots att det skiljer 6 år mellan dem. Mina fina töser ♥

Skynda, skynda! Snabbt upp så att hon hinner ikapp Moa...
och sen kämpa för att få ner henne för rutschkanan!

Yes! Överlycklig, och skrattar så hon kiknar :)

Ner, och sen gör vi samma sak igen ♥


Hittade även ett vårtecken i gräsmattan - fina, spröda krokusar. Nu är det verkligen vår ♥

Naturligtvis

åkte Johan också på magsjukan :( det är gånger som denna man verkligen saknar närheten till släkten. Trots att både jag och Johan var dåliga samtidigt var det bara att försöka bita ihop och klara oss igenom det värsta.

Jag låg i sängen i stort sett hela dagen. Så fort jag var uppe, började det köra runt i magen igen. Johan tog hand om barnen. Han kom bara in med Alice till mig när hon ville amma och sova lite. Moa, stackarn, fick inte behålla nånting i sig. Så fort hon drack lite vatten, kom det upp igen :(

Lagom till att jag började må lite bättre, blev Johan dålig. Då bytte vi av varandra. Han gick och la sig med spannen bredvid sängen, och jag var uppe med barnen. Ella fick i sig lite mat. Det var bara hon som var sugen. Sen fick hon på sig pyjamas och borstat tänderna.

Redan vid 9 låg vi i sängen och turades om att hålla oss vaken. Så att nån hade lite koll på Ella. Det var bara hon och Alice fortfarande var friska. Moa låg nerbäddad i soffan. Hon fick faktiskt sova där hela natten. Att gå och lägga sig uppe i våningssängen var liksom inte nåt bra alternativ. Och varken jag eller Johan orkade bädda om till henne i undersängen. Så det fick bli soffan. Ella roade som tur var sig själv. Plockade fram My Little Ponys och lekte med dem i vardagsrummet. Det var ingen av oss andra som hade någon ork att leka med henne. Stackaren. Vilken tråkig dag det måste ha varit för henne :( Tur att hon hade varit iväg på dansen på förmiddagen.

Vid halv 10, sa jag åt Ella att gå och lägga sig, och det gjorde hon! Duktiga tjejen ❤ Johan gick upp en halvtimme senare för att kolla att allt var ok inför natten. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag, men både Ella och Moa sov sött.

Nu idag mår vi bättre allihop, om än lite svaga fortfarande. Orkeslösa. Alla ville i alla fall äta frukost, vilket är ett gott tecken! Johan har lagt sig i sängen igen, och barnen tittar på en film. Det blir en lugn dag idag, så att vi får tillbaka krafterna igen. Hoppas nu bara inte Ella blir dålig idag...



söndag 25 mars 2012

Blä!

Usch, vaknade inatt av att det körde runt, runt i magen. Var upp ett par vändor på toaletten, men inget hände. Men sen, vid 4, då brakade det lös! Have mercy! Jag tror jag tömdes på ALL vätska som jag hade i min kropp. Det tog liksom aldrig slut. Urk!

Sen dess är min mage minst sagt orolig. Bara jag rör mig minsta lilla känns det som om jag måste vända in och ut på mig själv. Dock försöker jag att drick lite vatten. Små klunkar. Jag vill ju riskera att bli uttorkad till råga på allt. Läste att det är lätt hänt om man blir magsjuk när man ammar. Barnets behov går före. Så därför försöker jag dricka en liten klunk med vatten då och då. Varierat resultat.

Moa var också vaken inatt och kom in och la sig hos mig en stund. And guess what? Hon har precis spytt ner HELA vardagsrummet. Härligt! Nu väntar vi bara på Ella... Förhoppningsvis klarar sig Johan den här gången! Han brukar annars alltid få det som barnen drar hem. Fast nu är det ju jag som dragit hem det.

Nä, nu ska jag dricka lite vatten till. Hoppas att ni mår bättre än vad vi gör.

lördag 24 mars 2012

Löner och status

Jag läste just en väldigt intressant debattartikel i DN. Intressant om man som jag är lärare, men även för andra. Alla har alltid åsikter om lärare och skolan :) Alla har vi ju gått i skolan. Upplevt skolan. Vet hur det är i skolan. Vet hurdana lärarna är.

Jag har alltid trott att anledningen till att det ser ut som det gör i skolan har varit pga det som hände i början/mitten av 90-talet då skolan kommunaliserades och fick en ny läroplan och ett nytt betygsystem. Det var då, trodde jag, som det började gå snett. Det var då, trodde jag, som resultaten sakteligen började försämras, kunskapsnivån blev lägre och fokus, till viss del, började handla om att dokumentera åtgärder istället för att undervisa. En relativt stor del av mitt jobb går åt till att just dokumentera elevernas resultat, skriva åtgärdsplaner, skriva tillbudsrapporter (som skickas vidare till mina kollegor), dokumentera samtal, förbereda samtal, följa upp samtal etc etc. Jag skulle önska att jag hade mycket mer tid att sitta ihop med mina kollegor så att vi kunde planera upp spännande och intressanta projekt som förhoppningsvis skulle kunna fånga våra elevers intresse. Som kan inspirera dem till att vilja lära sig mer, törsta efter mer kunskap. Jag trodde att all denna dokumentering var ett resultat av skolreformen '94, och att det var den som hade skuld i det vikande resultat som en del av våra elever visar. Att lärarna inte längre hade lika mycket tid till det viktigaste, nämligen själva undervisningen.

Jag trodde även att den reformen i förlängningen hade skuld i det minskade intresset för att utbilda sig till lärare. När jag utbildade mig fylldes ännu platserna på utbildningen, men det gör de inte längre. Vem vill bli lärare idag?? Dålig lön i förhållande till utbildningens längd (studieskulder...). I vissa fall en ohållbar arbetsmiljö. Risken för tinnitus och/eller hörselnedsättningar är stor! Stundom väldigt hög arbetsbelastning med långa arbetsdagar. Jag har många gånger suttit kvar på jobbet sent på kvällarna för att hinna med att rätta elevernas arbeten. För att inte tala om perioden när det är dags för utvecklingssamtal. När man är klassföreståndare i de lägre årskurserna är man oftast själv om att ha alla samtalen, ca 20-25 stycken. Varje samtal tar minst 30 minuter. Vissa år har man dessutom turen att få genomföra och rätta de Nationella proven. För min del då både i svenska och engelska. Dessutom släpar jag nästan alltid på en ryggsäck med dåligt samvete. Fram och tillbaka till jobbet släpar jag på den. Varje dag. Men det är värt allt det där. Att vara lärare är ändå ett fantastiskt yrke! Att få se hur ljuset tänds i någon elevs ögon när de äntligen, äntligen förstår något som varit svårt. Eller när de äntligen, äntligen vågar något som de aldrig förut har tordats. Då är det värt det. Då älskar jag att vara lärare!

Till viss del, tror jag, att skolan med den reformen blev otydligare. För att göra det tydligare både för lärarna och för eleverna (och för föräldrarna) tolkade man målen i läroplanen och i kursplanen. Bröt ner dem så att det skulle vara lättare att förstå dem. På varje skola skrevs det egna Lokala arbetsplaner, vilket gjorde att olika skolor la fokus på olika saker. Och det finns måååånga skolor i vårt avlånga land, vilket gjorde att det blev mååånga olika tolkningar. De flesta påminde säkert om varandra, men jag har alltid tyckt att det där är fel. Att det ska skilja sig så mycket mellan olika skolor. Att vad mina barn lär sig ska bero på vilken skola de går i. Vilken kommun vi bor i.

I skolans värld är det även svårt att ställa krav på föräldrar och elever. De har väldigt lätt att ställa krav på skolan, men skolan har svårt att ställa några krav. Om man som skola/lärare ställer krav, kan det i värsta fall leda till att man förlorar en elev. Att den eleven helt enkelt väljer att byta skola. Därmed förlorar man ju även den elevens skolpeng. Om alltför många elever byter blir det kännbart för skolan, så klart. Därför är man väldigt försiktig. Jag tror att ni själva förstår vad det kan innebära om det uppstår konflikter, problem kring någon elev, en obekväm utredning dras igång etc. De där hårdhandskarna är inte så hårda i skolans värld.

Enligt debattartikeln är det inte reformen på 90-talet som vi ska skylla på, utan de vindar som blåste redan 68. Då alla skulle vara jämlika och du med varandra. Då plockades statusen i läraryrket bort. Rektorerna förlorade makt. Dessutom hade man för avsikt att minska löneglappet mellan hög och låginkomsttagarna. Det innebar att lärarna inte fick nån direkt löneförhöjning, samtidigt som de fick betala mer i skatt tack vare en skattereform. Då i början av 70-talet var lärare ett statusyrke. Det gick 24 sökande på varje utbildningsplats. Man ville bli  lärare! Allteftersom ändrades detta. I takt med att kraven i skolan sänktes för att alla skulle klara den, försvann också statusen i läraryrket. Man plockade bort de tidiga betygen. Betygen i uppförande försvann. Studentexamen slopades. En skola för alla blev mer och mer en skola utan krav. Alla skulle ändå nå nivån godkänd, och det var upp till läraren att se till att det hände. Fokus flyttades. Istället för att eleverna strävade för att klara studentexamen och få  gå ut på framsidan, istället för att smyga ut bakvägen, blev det lärarna som strävade efter att få alla elever godkända. Till vilket pris som helst.

Nu blev inte jag lärare för lönen eller statusens skull, utan för att jag tyckte att det verkade vara ett intressant och varierande yrke. Jag tycker inte att huvudsyftet med skolreformer ska vara att få upp statusen för lärarna. Absolut inte! Däremot tror jag att det är viktigt att ställa krav i skolan för att höja kunskapsnivån bland våra barn och ungdomar. Och vara tydlig med vilka krav som ställs. Om det nu skulle vara så att nån inte når målen, så måste den få hjälp. Men man får inte hymla, kravnivåerna får inte var flytande. Då blir det otydligt. De elever som är intresserade ska få utmaningar, och de som är skoltrötta ska få möjlighet att göra annat. Alla behöver inte göra likadant. Men alla ska få samma möjligheter.

Nu talas det väldigt mycket om krav på att få upp lärarnas löner och hur man ska höja just statusen på yrket. Lärarlegitimation och ny läroplan? Jag vet inte om det hjälper. Jag tror att problemet till viss del beror på åsikter och uppfattningar som man har i samhället om skolan och lärarna. Att vara lärare är ju inget svårt. Det kan ju vem som helst bli. Och varför ska de ha högre lön - eleverna presterar ju sämre och sämre resultat. Barnen lär sig ju inget i skolan idag. Dessutom har ju lärarna sommarlovet. Jag tror att det är själva attityden mot skolan och lärarna som man måste ändra på. Jag tror inte att man kommer till rätta med den bara genom att införa en legitimation.

Vad man ska göra vet jag inte. Förut trodde jag att svaret var att göra staten till huvudman för skolan igen. Att få en tydligare kursplan med konkreta mål som eleverna ska nå. En kollega till mig som just gått i pension berättade för mig att när hon började fick hon färdiga idrottsplaneringar att genomföra med eleverna. Varannan månad, eller något sånt, åkte hon på fortbildning och fick nya idrottsplaneringar. Och lite så var det i de övriga ämnena också. Hon fick tydliga direktiv på vad hon skulle lära ut. Den nya läroplanen som kom förra året är ju tydligare. Det nya betygssystemet ställer högre krav på eleverna. Skoltrötta elever ska ges möjligheten att gå yrkesdutbildningar i gymnasiet. Kanske att detta är rätt väg att gå? Det återstår att se. Det viktiga är dock att skolan hamnar i fokus. Att det debatteras och diskuteras. Att det sker en förändring. Att vi gemensamt funderar över hur vi ska kunna förbättra skolan, både för eleverna och för lärarna. För det som har varit fungerar ju uppenbarligen inte. Inte för alla.

fredag 23 mars 2012

Redo?

Att gå tillbaka till jobbet? Ja. Jag tror faktiskt det. Jag har ju några veckor kvar innan jag ska lämna över huvudansvaret för hemmet till Johan, men det börjar dra ihop sig.

Jag är en sån person som lätt blir rastlös. Oavsett hur mycket jag älskar mina underbara barn och älskar att vara med dem, tro inget annat, så blir jag rastlös när jag inte jobbat på ett tag Jag behöver få jobba. Behöver utmaningarna som jobbet ger mig. Behöver den variation som jag får på jobbet. För säga vad man vill, vardagen hemma som föräldraledig är väldigt mycket rutin. Lämna/hämta Ella på. dagis, plocka undan här hemma, handla, laga mat, byta blöjor etc. Det har jag gjort nu i snart 8 månader. Dessförinnan hade jag ju sommarlov i 6 veckor. Så, ja jag längtar tillbaka till jobbet :)

Jag pratade just med vår biträdande rektor om vad de har tänkt för min del. Jag har hela tiden sagt att jag inte behöver ta tillbaka min gamla klass som jag lämnade förra våren. För deras skull är det bättre, tror jag, om de får avsluta läsåret med samme lärare. Blir nog lite rörigt för dem om jag ska hoppa in de sista 10 veckorna innan sommarlovet. Nu lät det som att de hade andra planer för mig :) Spännande!

Nu ska jag utnyttja de sista veckorna till max! Verkligen njuta och ta tillvara på tiden. Trots allt så är det nog sista gången som jag är föräldraledig... Skönt att få avsluta den perioden i mitt liv med vårsol, härliga promenader och eftermiddagshäng i lekparken :)

torsdag 22 mars 2012

Att vara negativ

Kan vara väldigt väldigt besvärligt. I alla fall när det handlar om blodet. Jag är negativ. De flesta vet nog inte vad de är. Om de är positiva eller negativa. Eller ens vilken blodgrupp de har. Om man inte har fött barn. Då blir det helt plötsligt väldigt viktigt. I synnerhet om man är negativ som jag är.

Jag är 0 Rhd-. Det är bara 6% i Sverige som är det. Och vi kan ge blod åt alla andra, oavsett vad de har för blodgrupp och om de är positiva eller negativa. Så egentligen borde jag bli blodgivare. Vilket jag ska bli, men jag hinner inte nu. Snart, när barnen blivit lite större, då ska jag gå iväg och lämna blod. Jag kan nämligen bara ta emot blod som är 0 Rhd-...

Bara för att jag är negativ så måste jag få en spruta varje gång som jag fött barn. Annars skulle det inte bli fler barn. Min kropp, mitt blod, skulle bilda antikroppar och stöta bort fostret. I alla fall om det var ett positivt foster. Om det skulle va ett negativt, då skulle det gå bra. Då skulle det bli ett barn. Men sannolikheten för det är väldigt liten då positiv är dominerande. Krångel, krångel. Tur då att jag kan få en spruta som fixar allt.

Nu har de dessutom börjat med ett försök här i Stockholm som innebär att jag fick en spruta redan när jag var gravid med Alice. Sen tog de blodprov på mig när hon föddes. Efter det så fick jag en spruta till.

Idag var jag och lämnade lite mera blod. Tanken är att risken för att bilda antikroppar ska minska ju tidigare man får sprutan. Jag tror att man i värsta fall kan få sena missfall också om man är negativ och barnet positivt.

Tur jag inte lever för 100 år sedan. Då hade det nog bara blivit ett barn, och sen flera missfall på det. Usch. Och tur att alla mina tre töser är positiva! Så slipper de tänka på det här den dagen de ska få egna barn :)

tisdag 20 mars 2012

Är detta

sista snöhögen i Stockholm?? Hoppas det! För nu tycker jag att våren kan få komma på riktigt :)

Familjen morgontrött

Klockan är 7:35 och bara jag är vaken. Resten av familjen sover fortfarande djupt ❤ Tur att Moas skola inte börjar förrän 9 :) och att det inte gör så där jättemycket ifall Ella blir lämnad på dagis strax efter 9.

Att Johan och Alice fortfarande sover är kanske inte så konstigt. De är dunderförkylda båda två. Då kan man behöva lite mer sömn. Dessutom sover de dåligt på nätterna. Johan för att halsen river och så hostar han stup i kvarten. Alice för att näsa korkar igen. Stackare. Hoppas de blir friska snart!

Nu frukost! Och väcka familjen ❤ Så att denna tisdag kan börja.

söndag 18 mars 2012

Someone like you

Denna är satt på repeat inne på Moas rum.
Dagarna i ända ♥
Samtidigt som hon sjunger med ♥

Mitt i natten bus ❤

Alice vill inte sova. Bara busa! Den snoriga näsan är aningens besvärlig när hon sover... Tur att hon är på bra humör och kan roa sig med storasysters handväska!


lördag 17 mars 2012

Sjukstuga

Vi har haft sjukstuga här hemma i dagarna två. Det är Ella som åkt på magsjuka. Fast nu verkar hon va bra igen. Hela tre dagar hann hon va på dagis innan hon vaknade i onsdags natt och spydde ner hela sin säng. Varför kommer ALLTID magsjukan på natten?? Nu verkar hon dock må bättre. Hon kräktes ingenting på torsdagen,så jag trodde att det hela var över redan då. Men så vaknade hon igåroch var törstig. Hon fick lite vatten... men kräktes upp alltihop direkt igen :( Hon är verkligen jätteduktig när hon är magsjuk. Hon vet precis vad hon ska göra ifall hon mår dålig. Kräkas på toaletten eller i spannen. Fast varje gång hon har kräkts säger hon: Mamma, jag tycker om inte att kräkas. 

Som tur är har hon varit pigg och glad på dagarna. Så vi har försökt roa oss med lite allt möjligt här hemma. Lekt lite på Moas rum. Alltid spännande att vara på storasysters rum och leka med hennes squinkies när hon inte är hemma! Sen har det blivit en hel del mysfilm i soffan. Askungen, Barbie och Totoro.

Vi har spelat spel - Musfällan. Det gick riktigt bra, trots att det egentligen är från fem år :) Tror till och med att Ella vann ♥

Sen har vi gjort pärlplattor. Hjärtan så klart! Och bara rosa och lila pärlor på Ellas. Hon orkade dock inte göra hela, så det blev svårt att stryka den :) Tog ett kort istället!

Alice har också haft fullt upp. Fast på Ellas rum och med hennes leksaker. Hon upptäckte vad mycket roligt som gömde sig inne i leksaksspisen. Och allt åkte ut på golvet!

Hon har ju egna leksaker också. Och det börjar bli roligare och roligare att leka med dem. Nu kan hon faktiskt sitta en stund på golvet och roa sig själv! Helst med ALLA leksakerna samtidigt ♥
När syster var här på besök så hade hon med sig deras gamla läragåstol till Alice. Och den tycker hon verkligen om att sitta i! Hon har upptäckt att hon kan nå så mycket mer när hon sitter i den jämfört med när hon ligger på golvet. Vi får nog börja plocka undan lite saker här hemma. I alla fall från de lägsta hyllorna vi har.


Äntligen fick jag också ett kort på hennes två små fina tänder! Annars när jag försöker ta ett kort på dem så åker alltid tungan ut och döljer dem. Eller så vänder hon sig bort. Eller tar upp handen. Ja, alltid är det nåt. Men nu fick jag ett hyfsat ok kort där de syns i alla fall ♥

Måste få passa på att skryta lite om Moa också. Hennes skola var iväg på utflykt i torsdags och alla som ville skulle få prova på att bada vakbad. Brrr! Moa ville prova, så hon fick med sig baddräkt, handduk och tofflor (så att hon inte skulle behöva gå barfota ut på isen). Dock var jag jättetydlig med att det var ok för henne att ångra sig. Man kan ju ändra sig när man väl får se själva vaken. Och ser hur de andra reagerar när de kommer upp! Själv är jag ju värsta badkrukan och skulle aldrig i livet frivilligt bada i en isvak. No way!! Men Moa vågade! Inte bara en gång, utan FYRA gånger doppade hon sig! Hon brås INTE på mig när det gäller att bada i alla fall. Den saken är då säker :)


onsdag 14 mars 2012

Bibblan

När jag hade hämtat Ella på dagis idag gick vi bort till bibblan. Ella cyklade hela vägen! Fast det tog sin lilla tid. Hon trampar några tag, sen stannar hon för att titta på något. Och sen har hon svårt för att komma igång igen. Då behövs en liten knuff därbak! Det blev många  knuffar innan vi var framme på bibblan...

Vi hade några böcker med oss som skulle lämnas tillbaka, och så tänkte jag försöka hitta några nya. Ella fick själv lämna tillbaka dem. Gick jättebra, fast den om hästarna ville hon inte lämna. Så den lånade vi om. Blir nog till att köpa den ändå :)

Under tiden som jag letade böcker, lekte Ella och Alice i dockvrån. Ella dukade upp kafferep till nallarna och läste saga för Pippi när hon skulle sova ❤
Alice hittade en likadan kulram som den vi har hemma! Den roade hon sig med en stund :) Annars var hon mest fascinerad av att titta på vad Ella höll på med där hon sprang hit och dit med nallarna och kaffekopparna. Än skulle nallarna sitta vid bordet, än i fåtöljen. Hon hade ett väldigt sjå med dem :)
Ella letade också böcker, fast hon hittade inga som hon ville låna. Då var det tur att hon tyckte om de böcker som jag hade hittat! Förutom en, så den struntade vi i. Emilia på bondgården var tydligen inte intressant. Lönar sig inte att låna hem böcker som hon inte vill höra. Jag vet av erfarenhet att hon INTE kommer att ändra sig!

Nu sitter hon här i sin badrock i soffan. Nybadad och med hästboken under armen. Redo för sängen!






Usch!

Alice luktar riktigt illa idag. Men det är inte hennes fel. Det är jag som har smörjt in henne med en salva som luktar riktigt nasty. Saken är den att hon har skorv i hårbottten. Det är väl i och för sig inte så farligt, men hon har ganska mycket. Därför gick jag till Apoteket och köpte en salva mot just mjölkskorv - Borago heter den. Man ska applicera rikligt och jämt 3 gånger om dagen i 8-10 dagar. Är lite besvärligt att applicera jämt när hon har så mycket hår som hon har. Blev väldigt kladdigt kan jag tala om!Dessutom så luktar den här salvan riktigt ILLA. Få se ifall vi står ut med det här i 10 dagar. Annars får vi nog testa nåt annat! Förslag? Till råga på allt så ser hennes hår fett och smutsigt ut. Och skorven på det... Tur hon har mössa på sig när vi går ut!

Vicka, vicka, vicka!

Det är vad Moa måste göra på sin ena hörntand. Mycket måste hon vicka! Så att den lossnar nån gång. Vi var nyss hos tandläkaren. Moa skulle laga ett yttepytte litet hål. Det gick jättebra, fast bedövning ville hon ha. Tror nog att själva sprutan med bedövningen gjorde ondare än vad det skulle gjort att laga hålet utan. Så litet var det. Men hon fick bestämma själv, och ville ha bedövning.

Samtidigt passade tandläkaren på att ta röntgenbilder av Moas ena tand som är lite sned. Det är tanden mellan framtanden och hörntanden. På ena sidan sitter den lite på snedden. Inte mycket, men ändå. På röntgenbilderna kunde man tydligt se varför. Den nya hörntanden som ska komma, trycker på roten på den sneda tanden. Det är därför som den blir sned. Så nu vill tandläkaren att Moa vickar på mjölktanden så att den lossnar så fort som möjligt! Egentligen ville hon faktiskt dra ut mjölktanden redan idag, men Moa ville inte det. Därför har hon fått på sig till sommaren att vicka loss den. OM den inte har lossnat till skolavslutningen, så ska vi gå tillbaka till tandläkaren och dra ut den. Jag tror att Moa mest tycker att det låter otäckt med att dra ut en tand. För det kommer ju inte att göra ont. Fast det är klart att det är bättre ifall den lossnar av sig själv :)

tisdag 13 mars 2012

Håller tummarna!

För andra kvällen i rad har Alice somnat i min famn medan jag har burit runt på henne här i lägenheten. Nappen i munnen. Igår tog det typ en kvart. Idag knappt 10 minuter. Sen har jag bara kunnat lägga ner henne i vår säng. Buffat upp täcket runt henne så att det blir varmt och mysigt. Sen smugit ut och stängt igen dörren lite så att den står på glänt. Så att vi hör ifall hon vaknar. Men det har inte hänt. Än :) Hoppas, hoppas att det här håller i sig!

Den kärleken, den kärleken

Ibland gör det ont när man blottar sitt hjärta. Det fick stackars Moa uppleva igår. I hennes klass har ganska många varit ihop med någon i klassen. Det har Moa också. Först var det Igor, sen Adam och efter det Ander. Sen gjorde hon slut med Ander och blev ihop med Adam igen. Det hela är ju väldigt oskyldigt. Nån puss kanske, men mest leker de ihop.

Nu har Moa gjort slut med Adam också, och igår bestämde hon sig för att fråga Igor om han ville bli ihop med henne igen. Till saken hör att Igor är två år äldre! Moa går i en åldersblandad klass, och hon som fyller i december är absolut yngst. Igor är äldst.

I vilket fall som, så lämnade hon en lapp till honom med sin fråga ❤ Och svaret - Aldrig i livet! Och detta inför andra klasskamrater. Stackars lilla gumman blev helt förstörd! Hjärtat krossat. Gråtandes ringde hon mig. Hon ville gå heeeeem! Och det fick hon faktiskt. Jag brukar inte låta henne gå hem på grund av konflikter, men när kärleken blivit avvisad, kan det va skönt att få va ifred.

Men modigt va det. Att våga fråga chans på nån som är två år äldre. ❤

måndag 12 mars 2012

Full rulle!

Det har verkligen varit full rulle här i dag. Första riktiga vardagen på två veckor! Ella var ju först sjuk med feber en hel vecka och sen var ju syster med familj här på besök. När de hade åkt hem hade Moa en studiedag och då tyckte jag att Ella likväl kunde få stanna hemma resten av den veckan (två dagar), så att hon verkligen blev helt hundra frisk. Så idag var det dags för dagis igen för Ella, och skola för Moas del.

Alice hade en riktig krångel natt inatt. Hon sov dåligt och vaknade till stup i kvarten. Jag tror att hon har fler tänder på gång... Dessutom är hon lite lätt förkyld så näsan täpper igen på natten. Inte lätt att va liten ♥ När klockan var strax efter 6 i morse gav jag upp och gick och satte mig i soffan med henne istället. Då kunde hon sova vidare i en knapp timme i alla fall. Hon hade lite grinigt morgonhumör (inte så konstigt kanske), men det gick över när hon hade fått sin gröt! Hon älskar verkligen sin gröt! Äpple- och pärongröt från Semper - mums! Äntligen har hon också börjat förstå att vatten är gott. Att man faktiskt kan dricka det. Det är till och med så att hon ibland gnäller om hon inte får det :) I morse fick hon prova att dricka själv. Dumt nog var det en mugg utan handtag, så det gick inte så bra. Vi har andra muggar med handtag, så hon ska få prova igen. Så klart. Med handtag på muggen tror jag att det hade gått bra. Eller så hade hon hällt allt vattnet över sig själv :) 

När alla var färdigklädda var det så dags att bege sig mot Ellas dagis. Naturligtvis ville hon cykla. Och det fick hon. När man är lite drygt 3 år gammal kan man ALLT själv. Det kan Ella också. Hon vill göra allt själv. Prova i alla fall. Sen kan hon mycket väl säga att hon inte kan och att hon behöver hjälp. Så blev det när hon skulle försöka få cykeln in i trapphuset från loftgången utanför vår dörr. Det var en hög tröskel, och hon fick inte över framhjulet riktigt. Slutade bara med att hela cykeln höll på att tippa! Men sen skulle hon själv köra in den i hissen, och ta ut den också. Trots att styret vred sig 180 grader, och pedalerna slog henne på bakbenen hela tiden. Kan själv, mamma! Sen cyklade hon hela vägen till dagis. Med handväskan i cykelkorgen ♥ Hon var stolt som en tupp när hon kom fram. Titta - det här är min nya cykel! Och min hjälm! Och titta här vad jag har i min väska! Det var inga problem att lämna henne, trots att hon hade varit hemma i två veckor. När vi hade parkerat cykeln på innegården, sprang hon ut och lånade en av de cyklar som finns på dagis. Puss och kram och hej då mamma! Skönt.


Sen rusade jag och Alice vidare mot BVC. Vi hade tid för att väga och mäta henne idag. Nu behöver vi verkligen inte vara oroliga för hennes tillväxt längre. Helt plötsligt ligger hon strax ÖVER normalkurvan! Hon har ökat nästan exakt ett kilo på en månad - 8 465g väger hon. Och är 68 cm lång. Massa mysiga bebisvalkar överallt ♥ Knubbiga små lår, rund go mage och en liten dubbelhaka. Precis som det ska va. Det märks att hon tycker om vanlig mat :)

Efter BVC-besöket blev Alice så trött att hon somnade sittandes i vagnen. Sekunden innan lekte hon med överdraget, och så helt plötsligt, slöt hon ögonen och somnade! Då är man trött ♥

Vi hade bestämt att vi skulle åka hem till Maria efter BVC-besöket, så att vi äntligen skulle hämta hem spjälsängen, så det gjorde verkligen inget att hon somnade. Då kunde jag packa ihop det sista, och organisera oss lite i lugn och ro. För även om vi skulle hämta hem spjälsängen, så skulle vi även lämna lite grejor. Som lite pyttesmå bebiskläder. Det börjar ju närma sig! Snart, snart så ska E bli storebror ♥ Så med Alice i vagnen, Nizars cirkelsåg på vagnen, bilstolen ovanpå och en IKEA-kasse med bebisgrejor begav vi oss mot garaget och bilen! Eftersom inte både spjälsängen och vagnen skulle rymmas i vårt bagageutrymme, fick jag parkera bilen utanför vår port och gå upp med vagnen igen. Dessutom hade jag ytterligeare en kasse med kläder som Maria skulle få låna.

Det hela höll dock på att gå riktigt illa. Vi höll på att bli instängda i hissen!! Vår hiss har två stycken dörrar. En inre, som går upp automatiskt, och en yttre, som man får öppna själv. Den yttre går inte att öppna förrän den inre har gått ujpp helt. Det finns en spärr som gör det omöjligt. När vi kom upp till vår våning så gick inte den inre dörren upp helt. Saknades typ knappt 5 cm. Jag tror att det var nåt stort singelgruskorn som kommit i vägen. Det lät så i alla fall. Problemet var ju att då kunde jag inte heller öppna den yttre dörren! Den gick inte att rubba. Hann känna paniken komma smygande! Då provade jag att trycka dörren i sidled så att den skulle öppna sig helt, och det gick! Ut med vagnen och Alice! När jag sen lät den yttre dörren gå igen, började hissen bara att pipa. Den inre dörren gick inte igen, förutom det lilla som jag hade tryckt undan, och därmed gick inte den yttre att öppna igen. Ringde direkt och felanmälde den, och på eftermiddagen när jag kom hem efter att ha hämtat Ella på dagis, funkade hissen igen. Perfekt!

Nåja, nu är i alla fall spjälsängen äntligen i Skarpnäck igen. Tog ju bara två månader att få till det ;) Dock är den kvar i bilen i garaget... Och skruvarna till den är kvar hos Maria. Nånstans. Men, men... det går framåt! Skruvarna kommer säkert snart fram och då ska vi genast skruva ihop den! Så att Alice får prova att sova i den. Hoppas att hon kommer att trivas bättre i den än vad hon gjorde i vaggan. Den ville hon ju aldrig sova i...

Jag och Maria hann dessutom ta en kaffe och en kaka, snacka lite skit, gå igenom lite bebiskläder och ja - umgås :) Jag lämnade två kassar med kläder och fick en med mig hem :)

Nu ska jag springa ner och hämta tvätten i tvättstugan. Förhoppningsvis är den torr! Sen blir det till att hoppa i säng. Barnen sover redan. Alla tre ♥