Kamera på köpet! Och en brevlåda!

För nån vecka sen var det nån som ringde på vår dörr ganska sent en kväll. Lite märkligt då man  inte tar sig in i vår port om man inte har nyckel. Jag gissade därför att det var nån granne som ville nåt, men det var det inte. Istället var det en försäljare som ville sälja säkerhetsdörrar. Väldigt bra säkerhetsdörrar. De hade alla certifieringar som en dörr kan ha! Aluminium som täckte låset med bara en springa för själva nyckelhålet, så att inga inbrottstjuvar skulle kunna borra upp låset Företaget han kom från hade ordnat ett avtal med vår förening vilket innebar att vi skulle få köpa dörren till ett MYCKET fördelaktigt pris. Endast 16 000 kr! Erbjudandet skulle dock bara gälla en vecka. En granne hade redan nappat på erbjudandet eftersom företaget hade så pass bra rykte. Jag hade själv sett att de hade varit och bytt ytterdörren hos en av grannarna i trappen. Allt som allt så lät allting väldigt bra, men jag sa så klart att jag skulle prata med min sambo först. Försäljaren hade ett avtal med sig som jag fick behålla, och så tog han mitt telefonnummer.

Johan blev tveksam och kollade upp företaget på Internet. Eller försökte kolla upp det för det gick inte att hitta åt! Telefonnumren som försäljaren hade lämnat gick till en VVS-firma i Hammarby sjöstad. En VVS-firma som säljer säkerhetsdörrar? Lät ju lite skumt. Dessutom hade företaget bara varit registrerat sen januari 2012. Hmmm. Johan ringde i alla fall till ordföranden i vår förening. Försäljaren hade ju sagt att företaget hade ordnat en bra deal med vår förening. Det stämde ju inte! Föreningen hade bara ordnat så att de skulle få komma in i trapphusen och visa sitt erbjudande för oss som bor här. Inget annat! Eller jo, de skulle få låna vår föreningslokal och visa upp dörrarna där.

Nu började vi ju definitivt dra öronen åt oss. Det här lät ju inte som nåt seriöst företag som man kunde lita på. Inte när det gäller vår ytterdörr. De skulle ju få tillgång till våra nycklar. De skulle ju GÖRA våra nya nycklar. Hmmm. Nej, tack! Vi stod över det här erbjudandet.

Dagen då erbjudandet skulle gå ut närmade sig, och försäljaren som varit och hälsat på oss ringde upp. Ville vi inte komma ner till lokalen och titta på dörrarna? De bjöd på smörgåsar och kaffe också. Det var bara till att ta med barnen, ingen fara! Ööh, nej tack. Inte klockan åtta en tisdagkväll. Då är det liksom dags att natta barnen. Och sen hade vi ju bestämt oss för att vi inte var intresserade.

Nu, för en stund sen, ringde de igen! De hade förlängt erbjudandet en vecka till. Och vi måste ju bara tycka att det var lika viktigt med säkerhet som de gjorde. De kunde ordna med en avbetalningsplan om det var det som var problemet. Dessutom hade de nu sänkt priset med 5000 kr. Och vi skulle få en kamera på köpet! Och en brevlåda! VAA?? En KAMERA?!? Vad har det att göra med det hela? Jaha, en kamera, tack så mycket men då vill vi ju ABSOLUT köpa er säkerhetsdörr! Tror de verkligen att en kamera är det som avgör ifall jag vill köpa en säkerhetsdörr??? Och vadå en brevlåda på köpet? Skulle jag inte fått nåt brevinkast i dörren annars? Eller skulle jag fått betala extra för det? Försäljaren som var här sa att ALLT ingick i priset - dörren, karmarna, montering, lås - allt! Och nu ska jag helt plötsligt få en brevlåda på köpet? Nej, nej och återigen nej! Vi är inte intresserade!

En sockerbagare

Lilla gumman. Syns att hon har feber. Älsklingen.

♥♥♥

Ut ur dimman

Feberdimman. Hoppas jag i alla fall. Ibland är det bättre att inte planera så mycket. Inte när man har barn. Man vet aldrig om det blir som man tänkt. I helgen hade vi planerat att hinna en hel del. Storhandla. Hämta spjälsängen. Bauhaus. Tvätta. Packa inför Moas resa till Umeå. Göra klart inne i badrummet. Hämta kläder i storlek 74 från vinden (Alice växer och växer!). Ja, vi hade minst sagt fullspäckat schema! Dessutom ville vi passa på att va ute och njuta av det härliga vädret också.

Men vad händer? Jo, Ella vaknar på lördagsmorgon med över 38 graders feber. Snabb ändring av planerna. Storhandla, tvätta och packa. Prioritera! Resten fick vänta. Moa passade dock på att vara ute hela eftermiddagen med en kompis. Så hon fick njuta av vårvintern! Ella, stackaren, orkade vara uppe och leka fram till lunch. Sen låg hon nerbäddad i soffan resten av dan. Febern bara steg och steg. Till sist var den uppe på över 40. Hon hade inte ont nånstans. Lite i halsen och lite i magen, men inte så att hon klagade. Det vara bara om man frågade som hon sa nåt. Och inte ville hon dricka Alvedon. Äckligt! Ville inte dricka vatten, cola, saft - inte nåt! Vi försökte locka, övertala - ja till sist försökte vi tvinga i henne vätska! Men hon bara spottade ut och kämpade emot. Usch! Så otroligt jobbigt. Känns som ett övergrepp fast man vet att det är för hennes bästa. Med så hög feber MÅSTE hon ju få i sig vätska! Så är det ju bara. Men man känner sig hemsk när man tvingar henne :(

Till sist (vid 21-tiden) ringde vi 1177 för att fråga om råd. Barnakuten på SÖS var full (som vanligt), men de tyckte ändå att vi skulle åka in eftersom hon inte hade varit på toa sen efter lunchen. Sagt och gjort. Johan och Ella gjorde sig i ordning för att åka iväg. Men då, precis när de skulle fara, så behövde hon gå på toa. Och så drack hon lite vatten! Så då bestämde vi oss för att inte åka, utan vänta och se. Onödigt att sitta på barnakuten en hel natt om det inte behövs. Men det blev en jobbig natt ändå. Hela natten, i stort sett, höll vi koll på febern och försökte få i henne mer vatten. Febern steg inte, men sjönk inte heller.

På söndagen for Johan iväg till Bromma för att vinka av Moa. Hon ska va hos sin pappa Mario hela sportlovsveckan. Härligt för henne! Att få lite riktig vinter med vit snö och skön sol (hoppas jag). Ella hade fortfarande hög feber - 40 grader. Efter mycket om och men lyckades jag få i henne Alvedon, och då sjönk den lite. Skönt! Då blev hon äntligen intresserad av att dricka! Så det kändes som att hon höll på att bli bättre. Hon låg fortfarande i soffan, men orkade va vaken och titta på tv. Dessutom var hon på toa ett par gånger.

Igår hade hon fortfarande feber hela dan, men bara 38,5. Hon var mycket piggare :) Lekte lite, tittade en del på tv, men sov säkert 3 timmar på eftermiddagen! Idag verkar det bli likadant. Fortfarande feber, men ganska pigg. Hon dricker bra, men äter inte så mycket. Hon frågar efter mat men sen äter hon inte när hon får den. Tror det beror på halsen. Att hon är lite öm och röd. Det gör säkert ont när hon sväljer. Och inte vill hon äta glass... Hon hostar lite otäckt också. Om hon fortfarande har feber imorgon så blir det ett besök på VC! Men jag hoppas att det har vänt nu. Visserligen verkar det gå nån konstig sjuka som ger barnen väldigt hög feber, sen försvinner febern, bara för att komma tillbaka igen. Hoppas verkligen att det inte är det hon drabbats av! Vill absolut inte att hon ska få hög feber igen! Men vi får se. Bara till att hålla koll och få i henne vätska. Lilla gumman ♥

Klipp, klipp!

Moa ringde mig när hon kommit hem från skolan. Mamma, jag vill klippa mig. Idag. Nu. Får jag det? Självklart! blev mitt svar.

Hon hade redan bestämt vilken frisyr hon ville ha. Page. Precis ovanför axlarna. Topparna rundade inåt. Så ville hon ha det :)

Som tur var så hade frisören i vårt hus en ledig tid. Alice sov i vagnen och Ella roade sig med min telefon. Perfekt!
När frisören klippt håret en bra bit på längden, såg Moa plötsligt väldigt bekymrad ut. Oh nej! Hon har ångrat sig. Det är för kort! hann jag tänka. Men så illa var det inte :) Hon ville bara va säker på att topparna verkligen skulle rundas inåt. Och jodå, det lovade frisören att han skulle fixa.

När han hade klippt henne färdigt tog han fram fönen och den runda borsten. Nu skulle topparna rundas inåt! Efter ett tag såg Moa återigen ut som att nåt var fel. Hakan började darra och tårarna trillade nerför kinderna. Lilla gumman ❤ Fönen var visst alldeles för varm och alldeles för nära örat :( Aj, aj! Frisören lovade att vara lite försiktig och sänkte värmen lite. Tårarna torkades och håret blev färdigt. Som plåster på såret fick hon lite blå färg sprayat i håret.

En super nöjd Moa lämnade i alla fall till sist frisören! Vill man bli fin, får man lida pin heter det ju. Och fin blev hon. Älskade Moa ❤

God natt?

Borde verkligen sova nu! Grus i ögonen. Längtar efter kudden och värmen i sängen. Men vad gör man när rackarungen bestämt sig för att vara vaken inatt?? Som tur är så är hon på ett strålande humör :) Skrattar högt och gott! Haha! Kan inte annat än skratta jag med! Dock gick vi ut från sovrummet. Så att i alla fall Johan får sova nåt. Hoppas damen blir trött snart bara. För det är jag! God natt?

Lägg tyngden på dalskidan!

Johan och Moa kom hem igår och var helt slut efter en heldag i backen. Eller ja, Johan  var slut och Moa var upp i varv :) De hade varit med Moas skola till Kungsberget och åkt slalom. Varje år så anordnar Moas skola den här resan och alla elever på skolan från åk3 och uppåt åker med. De yngre barnen åker istället till Alby och åker pulka hela dagen.

I år var första gången som Moa skulle få åka med och åka skidor, och Johan passade på att ta ut en semesterdag och följa med. Skolan betalade allt för barnen -  bussresan, hyrning av utrustning och liftkort. Det enda vi fick betala själv var skidskola, om det behövdes. Och det behövdes för Moas del eftersom det var absolut första gången hon stod på ett par skidor! Dessutom fick vi ordna med maten själv. Helt ok, tycker jag. Det är inte många skolor som har råd att fixa nåt sånt här, så Moa har verkligen tur! Johan fick betala 300 för bussresan och liftkort. Sen vet jag inte riktigt hur mycket han fick betala för att hyra skidor, pjäxor och stavar, men oavsett så var det värt det. 

 Kungsberget ligger ca 2 timmar norr om Stockholm, vid Gävle ungefär. Fast eftersom vi bor i södra delen av Stockholm tar det liiite längre tid. Först måste man ju trängas på Essinge leden :)

De har i vilket fall som helt ok med backar! Johan blev sugen på att fara dit fler gånger :)





Träning pågår :) 



Johan på toppen! Härligt!

 Det kändes ganska naturligt att det var Johan som fick följa med Moa. Han kan ju åka :) Jag är väl ungefär lika bra som Moa. Om inte sämre... Inte så konstigt med tanken på att jag är uppvuxen på den skånska slätten med snö knappt en månad varje år! Min föräldrar åker ju inte skidor, så några skidresor till Alperna eller fjällen var aldrig aktuella när vi var små. Men jag har åkt! Plogat nerför backar både i Alperna och i fjällen :) Men självklart fick Johan följa med igår. Så att han kunde visa Moa hur man ska göra. Hon gick visserligen i skidskola en timme, men det räcker ju inte. Dock gav det Johan en chans att få åka i de lite brantare backarna!

Mot slutet av dan fixade hon liften själv! Hon lär sig så otroligt snabbt :)

Båda två var hur nöjda som helst när de kom hem. Men trötta som sagt. De hade ju varit uppe sen kl 6! Inte nåt som hör till vanligheterna i vår familj. Sen var de ju ute hela dagen. Och det blir man ju trött av ;) Moa fick sovmorgon till kl 10:30 idag, men Johan fick fara till jobbet i vanlig tid. Blir nog en tidig kväll!

Frissigt? Nej tack!

Som meddlem i Buzzador får jag lov att testa en del nya produkter och sen berätta för mina vänner vad jag tyckte, samt även låta dem prova. Jättebra tycker jag! Nu har jag inte varit med så många år och inte i så många kampanjer, men det jag har fått testa har alltid varit bra grejer :)

Mitt hår blir alltid extremt statiskt, flygigt och frissigt så här på vintern. Eftersom jag dessutom har låååångt hår betyder det att jag har hår överallt ibland. I ansiktet. Ståendes rakt upp. Ser oftast inte klok ut när jag tar av mig mössan... Värst är det väl när jag ska försöka ta på Ella hennes fleecekläder. Haha, håret blir statiskt och klistrar sig fast i kläderna, vilket gör att varken jag eller Ella ser nånting. Då är det bara fram med en hårsnodd!

Visst, är väl bara till att göra en inpackning lite då och då så blir det bättre. Men helt ärligt, jag tar mig aldrig tid till det. Jag vet att det går fort att göra en (har ju absolut gjort det nån gång!), men det blir bara aldrig av. När jag då såg att jag hade möjlighet att få buzza ett balsam som på samma gång var som en inpackning, en superkur för vintertrött hår, var jag inte sen att tacka ja!

Dove Nourishing Oil Care heter intensivbalsamet som jag har fått prova. Man använder det precis som vanligt balsam, varje dag om man så vill. Det består av två delar - en vit och en guldig. Den vita är balsamet, och den guldiga är själva inpackningen. Mycket smart tycker jag! Och det bästa är att det funkar. I alla fall på mitt hår :)

Nu har jag hunnit testa några veckor, och ja, mitt hår mår mycket bättre. Har knappt varit statiskt alls! Och allt det frissiga försvann. Håret blir jätte lent och mjukt. Underbart! Luktar gott gör det också :)

Om det är nån som vill testa så säg till. Jag har några provtuber kvar!

Lunch!

Det blev lasagne idag till Alice. Mums! Det slank ner väldigt fort :) Päron och äpple till efterrätt. Sen gav hon sig på skeden också!
Hon ratar fortfarande allt vi erbjuder i flaskform - ersättning, välling, vatten, päronjuice. Men allt i puréform går ner! Antar att vi får inse att hon är ett grötbarn och ingen vällingfantast. Fast vi kan ju försöka några gånger till...Hon kanske ändrar sig :)

Sol och snö

När jag hämtade Ella på dagis idag så var det ett helt underbart väder. Solen sken, och luften kändes mild. Det droppade från balkongerna. Vårvinter ♥ Så när Ella ville gå till Kaninparken istället för att gå hem, kändes det som en toppenidé. Adriana och hennes mamma och sovandes lillasyster hängde också med. När vi var nästan framme, ändrade sig flickorna och ville hellre till Båtparken. Nåja, de ligger väldigt nära varandra, så det var inga problem. Vi styrde vagnarna mot Båtparken istället :)

Väl där hittade vi två andra flickor från samma dagis i klätterställningen. Ella och Adriana var inte sena till att klättra upp efter dem! Fast en liten knuff i baken behövdes för att de skulle ta sig upp :) Det blir ju aningens klumpigt att klättra med overall, otympliga vinterkängor och vantar. Inte helt lätt! 

De är verkligen snälla mot varandra, de där flickorna. Oftast i alla fall. Idag var de jättefina mot varandra. Om det var nån som inte kom upp nånstans, så fick den strax en hjälpande hand. Och om nån tyckte att det var läskigt att vara två i nätet, så väntade man på sin tur. Så kul att se ♥ De är jämngamla alla fyra, och fyller år inom loppet av tre månader. Roligt att de har funnit varandra och att alla får vara med i leken!

Alice fick nöja sig med att gunga istället. Och det var hon lika glad för! Hon tycker verkligen att det är jätteroligt och skrattar bara gungan rör sig det minsta lilla. Synd bara att det blev lite kallt efter en stund. När hennes nästipp började bli röd, tyckte jag att det var dags att bege sig hemåt. Med löfte om fredagsmys kunde även Ella övertalas till att vilja gå hem :)

Tebjudning och ballerinakjol

Vilken härligt intensiv dag det har varit! Och bara roliga saker :)

Förmiddagen var lugn, men strax efter lunch kom Helena och Evelina på besök. Evelina och Alice är så gott som lika gamla. Hon är född 15:e augusti, och Alice är ju född den 7:e. Jättekul, för det innebär att de lärt sig ungefär samma saker. De kan sitta båda två. Vända på sig. Sträcka sig efter och ta saker.

Jag vet inte om man kan säga att de lekte ihop. Det var mer att de satt mittemot varandra och försökte ta saker ifrån varandra. Haha! Det den andre lekte med var hela tiden mer intressant än det de hade själva :) eller lekte och lekte. Det handlar ju mest om att stoppa saker i munnen. Men de var nöjda och tyckte nog att det var kul att se vad den andre hade för sig. Sötnosar ❤

Mitt i alltihop kom Moa hem från skolan med två kompisar. Jag hade helt glömt bort att de bara skulle gå halvdag idag eftersom deras lärare skulle gå nån fortbildningskurs. Nåja ingen fara. De gick in på Moas rum och sen såg jag inte röken av dem :)

Efter nära tre timmar var det dags för Helena och Evelina att bege sig hemåt. Och jag och Alice gjorde oss i ordning för att hämta Ella på dagis. Det var nog ganska lagom för både Evelina och Alice började bli lagom trötta och smågnälliga. Vi bestämde att vi ska försöka träffas hos dem nästa vecka. Super trevligt!

Resten av eftermiddagen gick i ett rasande tempo. När vi hämtat Ella begav vi oss bort till Kulturhuset här i Skarpnäck. Ella skulle få prova på dans där kl 16:30, och det kändes inte lönt att gå hem först, utan vi gick direkt dit. Jag hade tagit med mig lite andra kläder som hon skulle kunna ha på dansen. Tur var väl det eftersom hon hade ärtsoppa över hela klänningen när jag hämtade henne!

Eftersom vi var lite tidiga till dansen passade vi på att besöka biblioteket först. Det ligger också i Kulturhuset. På vårt bibliotek finns en liten dockhörna där barnen kan leka. Dit sprang Ella direkt! Medan Ella hade tebjudning med alla nallarna, letade jag efter några roliga böcker att låna. Jag hittade några som vi får testa ikväll. Fick bl a tips om Tio vilda hästar, en räknesaga av Grethe Rottböll. Få se ifall Ella tycker om den. Hon ville låna Askungen och en bok om hästar, så den borde funka. Om den blir en favorit, får vi nog ta och köpa den :)

Hej Nallen! Vill du vara med? Jaha, ok. Du kan få sitta på stolen här. Varsågod! Tack så mycket!

 Efter ett tag kom Ellas kompis Adriana. Hon skulle också prova på dansen. De hann leka en stund i dockvrån innan det blev dags att göra sig färdig inför dansen. Alice sov i vagnen och vaknade lagom till att det var dags att gå in i danssalen.




Mamma! Jag kan inte göra så!

 

Själva dansen var väl sådär. Mer rörelserytmik. Eller nåt. Dessutom hade de slagit ihop två grupper pga för få anmälda, så åldersspridning var ganska stor 3-7 år. Det märktes när det gällde en del rörelser. Bland annat skulle de hoppa på ett ben. Stackars Ella har just lärt sig hoppa jämfota! ETT ben är överkurs. Men Ella tyckte att det var roligt ändå :) Nästan hela tiden i alla fall.



Dansa som om ni vore såpbubblor ropade dansläraren, och barnen sprang runt och var såpbubblor. Nu är ni ormar som ålar! Rulla runt på golvet! Stora steg, trippa på tårna! Alla barn hängde med så gott de kunde. Och ibland gav en del upp, satte sig på golvet, tittade på de andra, och sen var de på det igen! Haha, helt galet!

Sen var det bara att skynda hem och fixa middag. Dagen har verkligen gått i ett. Jag gissar att barnen kommer att sova gott inatt. ♥

Provspelning!

För ett par dagar sen kom Moa hem med en lapp från skolan. Det var en intresseanmälan ifall man ville vara med och provspela inför ett antal svenska filmer. Först var jag lite skeptisk till det hela, men eftersom det skulle ske på skolan, på skoltid och med skolpersonalens godkännande verkade det hela ok. Dock stod det inget datum när provspelningen skulle va. Vi fyllde i alla fall i lappen, och Moa tog den med sig till skolan igår (frisk och kry igen!).

Det var verkligen tur att hon inte var långvarigt sjuk för provspelningen var igår! Kanske bra att det inte stod något datum för då hade Moa säkert varit jättenervös inför att gå till skolan. Och en himla tur att klassens besök till Hiustoriska museet blev framflyttat (många sjuka i klassen). De hade fått berätta lite om sig själva och sen ringa till någon de kände på låtsas. Allt medan de blev filmade. Moa låtsades att hon ringde till mig för att fråga ifall en kompis fick följa med hem efter skolan. Något hon borde klarat galant eftersom hon gör det i stort sett varje dag :)

Så nu får vi vänta och se ifall de kanske ringer. OM hon blir uttagen hör de av sig inom två veckor... Moa har ju absolut ingen erfarenhet av skådespeleri, förutom det lilla de har gjort i skolan, och vi har inga som helst förväntningar på att hon kommer att bli uttagen. Men det är en kul grej att ha varit med om. Hon är en erfarenhet rikare om inte annat :)

Kräk, kräk och kräk

Suck. Vad jag är less på att alltid ha en massa kräkfläckar på mina kläder. Jag tycker att Alice kräks MYCKET mer än vad de andra två har gjort. Eller är mitt minne kanske lite selektivt? Igår kväll när jag ammade henne, släppte hon plötsligt taget och kräktes lite i min BH, bara för att sen fortsätta att äta! HALLÅ! Tack för den! Kändes ju lagom fräscht. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger hon kräks varje dag. Det är så många att jag tappar räkningen! Hon kräks på mig, i mitt hår, på sig själv, på mattan, på soffan, på golvet - överallt! När jag bär henne. När hon ligger på golvet. Direkt när hon har ätit (vilket jag förstår). Långt efter att hon har ätit (vilket jag INTE förstår). Tycker verkligen att magmunnen borde växa ihop nu, så att hon inte kräks lika lätt! Hon är, som tur är, inte lika besvärad över att hon kräks som jag är. Det är inte så mycket som kommer upp, men ändå... Inte helt nice att ha små kräkfläckar här och där. Men jag vet, det blir bättre. Det här kommer att gå över. Hon kommer att sluta kräkas. Hoppas bara att det blir snart!

Trots att hon kräks så mycket så går hon ändå upp i vikt, vilket känns skönt. Idag var jag bort till BVC och vägde och mätte henne. Hon har ju haft lite knackig viktuppgång, så jag vill verkligen ha koll på henne. Så att hon följer sin kurva nu och inte planar ut igen! Sen sist (2 veckor sen) har hon gått upp ca 400g. Helt ok! 67 cm lång, så hon har vuxit lite också :) Dessutom har första lilla tanden spruckit igenom. Den har inte kommit fram riktigt, men man kan definitivt känna hur vass den är!

På BVC stötte vi ihop med Helena och Evelina från föräldragruppen. De var där för Evelinas 6-månaders koll. När de var klara passade vi på att ta en liten prommis ihop, så att flickorna fick somna i sina vagnar. Båda två var så trötta att de såg i kors ♥ Jag och Helena hann prata om allt och ingenting. Kul att ha nån att prata med när man är ute och går :) Fast det var sjukt moddigt! Vilket gjorde det lagom tungt att köra vagnen. Vi bestämde i alla fall att vi ska försöka träffas imorgon så att flickorna kan få leka lite ihop. Eller rättare sagt - sno saker från varandra :)

❤-mys

Efter att jag och Moa bakat gofika och Johan till sist tagit sig hem från jobbet blev det så dags att fira Alla Hjärtans dag. Vi dukade fint i vardagsrummet. Presenter till alla. Det behöver inte va nåt dyrt. Den här dan är det verkligen bara tanken som räknas. Att man älskar varandra ❤

Syskonkärlek ♥

Önskar...

er alla en fin Alla Hjärtans dag tillsammans med era nära och kära ♥

Själv ska jag fira lite med min älskling och mina underbara töser ikväll. Jag har förberett lite överraskningar till dem. Och så ska vi baka en kladdkaka, jag och töserna. Mums!

Tänka sig att jag och Johan snart har varit ett par i 7 år! Märkligt vad fort tiden går. Jag älskar honom lika mycket idag som när vi träffades ♥ 

Är det vår tur nu?

Vi har varit förvånansvärt friska denna vinter. Jag tror Ella har varit hemma från dagis EN gång. Moa och Johan hade magsjuka en helg. Men det är nog allt. Visst har vi varit lite förkylda, eller nä... Vi har nog inte ens varit det! Inte så där dunderförkylda. Kanske nån rinnande näsa och lite hosta, men inget värre. Men nu kanske det är slut på turen...

Moa har klagat ett tag på att hon har haft ont i halsen, men hon har ändå varit pigg och alert. Absolut inte sjuk. Då hade hon ju inte fått spela nån match igår. Men idag vaknade hon och förutom att hon hade mer ont i halsen, så kände hon sig febrig. Dessutom hade hon ont i huvudet. Fram med tempen. Jo, mycket riktigt - 38 graders feber. Inte så farligt, men hon får allt stanna hemma från skolan idag och imorgon. Så att hon blir ordentligt frisk tills på onsdag. Då ska nämligen hennes klass åka till Historiska museet! Och det vill hon ju inte missa :) Så det blir många glassar, några koppar med te och honung och så lite alvedon på det, så ska hon nog snart vara frisk igen. Just nu ligger hon nerbäddad i soffan. Mys ♥

Harlem Globetrotters nästa!

Eller snart. Kanske. Moa spelade match idag. Basketmatch. Och det går framåt! Hon börjar förstå vad det hela går ut på :) Att hon måste täcka nån spelare i motståndarlaget. Att man måste hjälpas åt i laget. Det är bra och viktigt att lära sig. Samspelet i ett lag.

Hur man gör poäng har hon koll på, men hon blir lite stressad när hon får bollen. Inte så konstigt egentligen. Så hon försöker bli av med den så fort som möjligt :) Moa har ju bara hållit på med ensamsporter förut, så det är inte så lätt! Men hon lär sig. Och hon tycker att det är roligt! Det är faktiskt huvudsaken :)

Idag har hon dessutom äntligen fått sina matchkläder! Nummer 16 på ryggen och Söder Basket på magen. En egen basketboll har hon också fått, fast vi måste pumpa den först. Sen kan hon träna bollteknik här hemma!

Hur det gick i matchen? Det blev lika. Heja, heja!

Härligt!

Sol och snö! Vad mer kan man begära när det är vinter? Kanske att det inte är fööör kallt. Precis så är det idag! Solen skiner. Några få minusgrader. Härlig vit snö. Underbara vinter!

Barnen gör snöslott och snöänglar :) Gäller att passa på! Alice sover i vagnen och solen värmer min rygg. Livet är gott att leva!

♥ tips!

 

Nu när Alla Hjärtansdag närmar sig vill jag tipsa er om en sak. Ifall ni är såna som brukar ge varandra presenter. Då kanske man kan kombinera och göra en god gärning samtidigt som man ger bort en fin sak. En kvinna som bor här i närheten är smyckedesigner. Hennes smycken har formen av hjärtan, på ett eller annat sätt. Nästan allihop i alla fall. Nu har i alla fall den här kvinnan, Camilla Kandenrot, designat en jättefin hjärtbrosch som säljs till förmån för en insamling för Hjärtebarnsfonden . Den kostar bara 69 kr och hela 25 går till insamlingen! Det tycker jag är ganska bra :) Broschen hittar man  HÄR!

Förutom att det är Alla Hjärtans dag nu på tisdag, så är dessutom hela februari Alla Barnhjärtans månaden. Då samlar Hjärt- & Lungfonden in pengar till förmån för alla hjärtebarn, dvs barn som föds med någon typ av hjärtfel. Jag har skrivit om det förut, men vill passa på att påminna er om min insamling här på bloggen. Den finns längst ner! Jag har själv skänkt pengar, så nu slår hjärtat fint, men det vore kul ifall någon mer ville va mer och bidra :)

Jag har ingen personlig erfarenhet av barn med hjärtproblem. Det är inte därför jag vurmar för det här. Men jag tycker att man borde engagera sig i nåt, och det här känns som en bra och viktig sak. Ifall jag kan hjälpa till åtminstone lite grann, så gör jag det mer än gärna! Som sagt, det är ett mirakel varje gång ett barn föds friskt ♥ Vi har haft den turen tre gånger, men alla har inte samma tur. Varje dag drabbas tre familjer av att deras barn föds med ett hjärtfel. Det blir väldigt många barn per år. Hjärtsjukdomar är faktiskt den vanligaste medfödda sjukdomen i Sverige. Som tur är kan 90-95% av barnen räddas! Jag vill gärna vara med och bidra till att det blir ännu fler.

När jag var liten kände jag ett av alla dessa barn. Jag tror hon hette Jenny (som typ alla flickor gjorde där jag växte upp). Hon gick in min klass ett kort tag, tror jag. Det som var lite speciellt med Jenny var att hon hade ett batteri i magen. Ett batteri som hjälpte hennes hjärta. Man kunde se hur det låg precis under huden och jag minns att jag tyckte att det var lite otäckt. Att det syntes. Kanske att Jenny påverkade mig mer än jag har trott. Kanske är det därför som jag tycker att det här är en viktigt sak att stödja och bidra till. Att hjälpa alla dessa hjärtebarn som föds ♥

Fynd?

Hoppas, hoppas att jag får hem skorna som jag har beställt! De vinterskorna som jag har nu har verkligen gjort sitt! Efter 3 säsonger börjar de nu läcka in vatten... Kan ju bero på att jag inte har tagit hand om dem. De är av mocka och hade nog mått bra av att bli sprayade med sånt där impregneringsmedel nån gång då och då. Men det har nog aldrig hänt. Så jag får nog skylla mig själv att jag blir blöt om tårna när det är slask ute.

I vilket fall som så kan jag ha gjort ett riktigt fynd på Ellos! Jag beställde ett par bruna curlingkängor. Jättefina! Har velat ha ett par såna jättelänge, men alltid tyckt att de varit för dyra. Nu hittade jag ett par på Ellos rea som kostade 1049, ordinarie pris var 1499. Dessutom kunde jag utnyttja ett erbjudande som innebar att jag fick ytterligare 50% rabatt! Summa summarum- jag fick dem för endast 524,50! Helt ok pris, tycker jag. Och HELT ok rabatt!!

Nu är jag bara lite orolig över att de inte ska passa... Brukar inte beställa skor till mig själv, men jag hoppas att det ska gå bra :) Ibland måste man ju ha lite tur, eller hur?

Lycka är...

att ha en storasyster som ger en fart när man gungar ♥

Det tyckte nog både Alice och Isabelle när de blev gungade av sina syrror i Kaninparken. Så söta!

Ella, mästerfotografen, tog bilder när hennes kompis Adriana gungade sin lillasyster :)

Det var första gången för både Alice och Isabelle, och båda två skrattade av förtjusning! Fast det var ganska KALLT, så det blev en kort stund i gungan. Men snart är våren här och då ska vi gunga i Kaninparken hela dagarna!

Man får inte klippa!

"Den vilda bebin och mamman" var det som Ella och hennes dagis fick se som dockteater. Ella tyckte nog att den var rolig, men det bästa var att hon fick ett kort efteråt. Ett sånt där reklamkort. Det var det första hon berättade för mig när jag kom och hämtade henne. Och att man INTE får klippa! Hmm, kommer inte riktigt ihåg... Klipper bebin av sig håret? Eller försöker?

Jag får nog ta och leta rätt på boken! Vi har den här hemma nånstans. Eller på vinden. Moa fick den av Jessica när hon var liten och vild :) Och Moa klippte av sig håret...

Och nej, vi hade inte ens tur med vädret...

Det har varit full rulle här hemma de senaste dagarna. Det är därför jag inte bloggat. Plus att vi har haft lite otur med det mesta vi har försökt ta oss för. Så jag har inte direkt känt för att blogga. Men nu har det vänt! Hoppas jag i alla fall. Ta i trä!

Det började redan i lördags. Vi hade planerat hinna hur mycket som helst, och skulle börja med en shoppingrunda. Farsta centrum, Bauhaus och Maxi ICA. Jag gjorde barnen färdiga och Johan gick iväg till garaget för att hämta bilen. Den står ju i ett parkeringshus, utan motorvärmare, så tanken var att den skulle få gå lite på tomgång och bli liiiite varm. Det var ju väldigt kallt i helgen, typ ner mot -20. Dock kom han tillbaka efter en kort stund. Bilen var död. Eller rättare sagt batteriet var dött. Stendött. Hände absolut ingenting när han försökte starta. Jahapp. Tack för det.

Vad göra? Vi satte oss på bussen mot Farstacentrum hela familjen. Så att vi fick nåt gjort! Moa har tjatat ganska länge om att hon vill ha en sån där onepiece. Och när hon för en gångs skull intresserar sig för mode och kläder, då gäller det att haka på! Vi begav oss till KappAhl där hon hittade en som passade. Perfekt! Köpte en till Ella också :)

Sen trotsade vi kylan och promenerade bort till närmsta mack. Där blev vi 1300 kr fattigare. Men vi fick lastat ett bilbatteri på vagnen. Måste verkligen säga att jag är NÖJD med vagnen vi köpte till Alice. Kronans. Man rymmer hur mycket som helst i korgen under, t ex ett attans tungt bilbatteri!
Efter detta hade barnen fått nog. De kivades om allt och ingenting. Inte Alice då, som lugnt sov vidare i vagnen,men de två äldre. Det var bara till att hoppa på bussen hem.

Väl hemma fick Johan äran att gå ut i garaget och frysa i en timme. I vår bil sitter bilbatteriet allra närmst vindrutan och är helt täckt. Det är bara polerna som syns. Så det var trångt och bökigt att få bort det gamla. Och naturligtvis inte helt enkelt att få dit det nya, som visade sig vara mindre än det gamla... Nåväl, han fick dit det och bilen startade :) Dock hade orken tagit slut och vi iddes inte fara till varken Bauhaus eller Maxi ICA... Istället stängde Johan in sig i badrummet (som vi ju håller på att fixa) och borrade, mätte och klurade. Barnen fick lördagsgodis och var hur nöjda som helst :)

På söndagen hade Moa sin första basketmatch! De hade egentligen två, men vi tänkte att Moa fick nöja sig med att spela en. Det var ju en del som vi behövde hinna med! Dessvärre var de bara precis tillräckligt med spelare för att få ihop ett lag. Så givetvis fick hon spela båda matcherna :) Dessutom åkte Johan på att sitta i sekretariatet och ha koll på ställningen! Haha, stackaren kan ju knappt reglerna i basket! Blev lagom stressigt!

När basketen var klar blev det äntligen dags för Bauhaus och Maxi ICA! Trodde vi... Bauhaus hade ju givetvis strömavbrott! Så klart! Så ingen fick komma in. Och på Maxi var det överfullt och trångt... Tur Johan åkte iväg själv! Hemma tog varmvattnet slut, så stackars Moa fick duscha i ljummet vatten... Och hennes onepiece gick sönder i sömmen. Suck :( Inte undra på att man tappar sugen.

Men nu är det lite bättre. Varmvattnet kommer och går, vilket Johan upptäckte när han duschade igår kväll. Iiiih, iskallt helt plötsligt! Ett nytt badkar till badrummet är beställt och ikväll ska Johan till Bauhaus. Igen. Förhoppningsvis har de ström!

Och just det. Ella började dagen med teater på kulturhuset! Nu ska jag springa iväg och hämta henne. Ska bli spännande att höra vad hon tyckte! 

Men...

typiskt :(

Mys ❤

Stackars Alice har det lite besvärligt med tänderna som är på väg... Behöver tanka lite närhet. Då är mammas famn tryggast. Lilla hjärtat ❤

Storfot?

För ett tag sen (typ 3 månader) gjorde jag fotavtryck på alla mina töser. På samma papper. Nu har jag äntligen blivit färdig och ramat in det. Blev sjuuukt nöjd! Det blev precis som jag hade tänkt :)

När Alice blir lite större ska jag göra likadant, fast med deras händer. Stor, större, störst!

6-månaders kontroll

Med risk för att låta tjatig, men herregud vad fort tiden går! Idag var det dags för Alice 6-månaders kontroll. Tänk att hon redan är 6 månader. Eller egentligen är hon ju inte 6 månader förrän på tisdag... Vår rackarunge ♥

Det blev lite stressigt imorse eftersom vi hade tid på BVC redan kl 9, dvs samma tid som jag brukar lämna Ella på dagis. Dessutom skulle Moa ha med sig varm choklad och en smörgås, eftersom de skulle iväg och åka skridskor med skolan på eftermiddagen. Jag hade rotat fram hennes skridskor och hjälmen redan igår kväll för att det skulle gå liite smidigare. Gäller ju att vara lite förutseende!

Redan tjugo i nio var vi ute ur lägenheten allihop och kunde låsa ytterdörren. Måste nog vara ett rekord för oss! Det var till och med så att Ellas dagisfröken reagerade över att vi var tidiga när vi dök upp på dagis tio i nio. I vanliga fall kommer vi inte dit förrän typ tio över nio...

Efter att jag lämnat över Ella i trygga händer hos fröken, rusade jag iväg mot BVC. Naturligtvis hann Alice somna på vägen dit! Och det tar bara ca 5 minuter att gå dit. Nåja, jag fick väcka henne, och hon blev ju lagom glad.

Av med kläderna och direkt in till vår BVC-sköterska för att väga och mäta Alice-brallis. Det märks verkligen att hon äter mer vanlig mat. Och att hon tycker om det! Sen jag vägde henne förra veckan har hon ökat 350g! Nu väger hon 7 095g och börjar närma sig sin kurva igen. Dessutom hade hon vuxit lite på längden också - 66,5 cm lång är hon nu. Så himlka skönt att vi inte behöver oroa oss för hennes vikt längre. Nu verkar det ju som att hon går upp som hon ska, och lite mer kanske. Men hon har å andra sidan lite att ta igen :)

Efter det fick vi gå in till läkaren. Hon lyssnade på lungor och hjärtat - allt lät bra! Sen kände hon på henne, kollade ljumskarna och ryggen - även det ok. Dessutom hann Alice imponera lite på läkaren genom att visa hur duktig hon är på att stå i krypställning :) Den här får man ha koll på! sa läkaren. Dessutom frågade läkaren ifall Alice gör några ljud - och JA, det gör hon! Väldigt mycket! Mest skriker hon, fast hon är glad. Det är som att hon testar lite. Hur högt kan jag låta? Och jag lovar- hon kan låta väääldigt högt! Det kan nog va bra med tanke på att hon är minst ❤

Mamma till tre döttrar

Jag läste en notis i gårdagens Metro. Den handlade om en kvinna från Afghanistan som, precis som jag, var mamma till tre döttrar. Vi, jag och Johan, blev överlyckliga över att få en tjej till! En helt frisk underbar liten tjej! Och vi hade blivit lika överlyckliga ifall vi fått en liten kille! Det spelade ingen roll :) Det tyckte dessvärre inte den här kvinnans man. Han blev så besviken på att HON inte födde honom en SON, att han hade ihjäl henne. Hennes man mördade henne för att hon fick ännu en dotter. Så mycket för den kärleken. Han kan ju inte ha så mycket kunskap om vad som händer när ett barn blir till. Tragiskt att flickor har så litet värde på en del platser i världen. Idag 2012. Jag hoppas verkligen att de får tag på hennes man och att han får sitt straff! För visst måste detta vara straffbart även i Afghanistan?

Notisen fick i alla fall mig att fundera på vad som hade hänt ifall jag bott i Afghanistan. Hade jag då också riskerat livet när Alice föddes? Jag är innerligt tacksam över att jag är född i Sverige. Att mina döttrar har lika mycket värde som om de varit söner. Att jag har en man som älskar sina flickor lika mycket som jag gör. Och som snart ska ta över stafettpinnen och va pappaledig!

Det gör ont att tänka på att det inte är så överallt här i världen. Att det i en del länder räknas som en katastrof när flicka nummer tre föds. En sån katastrof att mamman inte längre förtjänar att leva. Blir så arg! Och ledsen. Nu vet ju jag att inte alla män i Afghanistan reagerar så här. Att inte alla mördar sina fruar bara för att de får tre döttrar. Men om det är SÅ viktigt att få söner att man till och med kan mörda sin fru ifall hon inte levererar, så kan det inte vara lätt för de andra kvinnorna i Afghanistan som fött tre flickor. Även om de inte blir mördade. Det är inte klokt egentligen.