Åldersdiskriminerad

Oftast när man talar om åldersdiskriminering så handlar det om att man inte får komma in på krogen, trots att man är myndig, för att krogen satt en hög åldersgräns. Eller att man inte fick det jobb man sökte för att man ansågs för gammal, eller för ung. Eller så handlar det om något annat som hör vuxenvärlden till. Men tydligen kan man bli åldersdiskriminerad redan som barn.

Vi har länge funderat på om det inte vore dags för Ella att börja i simskola, och i synnerhet eftersom hon gjorde sådana framsteg när vi var på Menorca i somras (vågade doppa huvudet, hoppa från kanten, flyta med armpuffar) så tänkte att det var dags. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt så att säga. Igår kom jag mig äntligen för att gå in på Stockholms stads websida för att anmäla henne. Vi gjorde så när Moa gick på simskola, och det är ju väldigt smidigt att kunna sitta hemma och välja dag, tid och simhall :) Men det visade sig inte alls vara så smidigt. Man kan tydligen inte anmäla förrän barnet HAR FYLLT 5 ÅR!

Jag visste sen tidigare att man inte får börja på simskola förrän man har fylölt 5 år, vilket jag tycker är otroligt taskigt mot barn som är födda i december (vilket ju två av mina är...), men att man inte ens får anmäla! Detta innebär att Ellas kompisar som råkar vara födda tidigare på året får börja gå, och kanske hinner lära sig simma, innan vi ens får anmäla henne! Hon kan alltså inte gå i simskola ihop med sina kompisar. Som det är nu vet jag inte ens om vi kan få plats på den som börjar i januari, vi måste ju vänta ända till den 12 december innan vi kan anmäla henne. Borde det inte vara utifrån vattenvana? Eller från det år de fyller 5? Eller upp till föräldrarna?

Runt om i Sverige finns det flera andra kommuner som låter barnen börja redan när de är 3,5 år. De vi träffade på Menorca bodde i en sådan kommun. Båda deras barn gick på simskola, varav det ena var yngre än Ella. Stockholm, som är en stad som omges av väldigt mycket vatten, tycker alltså inte att det är viktigt att lära barnen simma tidigt? Borde inte det var livsviktigt? Nu finns det ju såklart privata aktörer även på den här marknaden, vilket jag upptäckte först igår, där barnen kan få börja i simskola från 3-års-ålder. Deras kurser är lika långa som Stockholms stads, men dyrare. Ska bara de rika barnen få lära sig simma? Det skiljer iofs inte så värst mycket per kurs, 250kr, men det räcker ju inte med en kurs för att de ska lära sig simma. Jag tror att Moa gick på simskola 5 eller 6 gånger. De första två var den röda kursen, som ska ge dem vattenvana. Sen gick hon den gula 1 eller 2 gånger för att lära sig flyta och grunderna, och tills sist den gröna där de lär sig simma ordentligt. 250*5=1250 Dessutom känns det för sent att anmäla Ella till den kursen nu. Har vi väntat så här länge, kan vi likväl vänta en månad till, och dessutom vill jag att hon ska gå med barn som är hyfsat jämnåriga och inte två år yngre.

En annan aspekt av det hela är kunskapskraven i idrott i skolan. När barnen går i årskurs 2 är det brukligt att skola åker iväg på simskola i ca 10 veckor. Jag tror att ett sådant pass är ca 40-60min. I en genomsnittlig klass går det kanske 20-25 barn. Om man inte kan simma när man går i åk2, så är chanserna för att man ska hinna lära sig det under skolans simskola väldigt små. Därefter så är det ingen simundervisning i skolan förrän de ska kollas av i åk5, då man ska kunna simma 200m, varav 50 på rygg. Dessutom ska man kunna livrädda. OM man inte klarar det kunskapskravet i åk6 når man inte kraven för betyget E, och då får man inget betyg i idrott! Borde det då inte vara av intresse att alla barn får möjlighet att lära sig simma så tidigt som möjligt?! Alla tar ju dessutom olika lång tid på sig at lära sig. En del trivs som fisken i vattnet, medan andra tycker det är lite obehagligt och läskigt. De barnen, som tycker att det är lite läskigt, behöver kanske gå den röda kursen tre gånger innan de kan gå vidare. En kurs är på 10 tillfällen, vilket innebär att det kan ta 1-1,5 år innan de ens får börja träna på simtagen. Då är de redan över 6 år. Om man då dessutom är född i december, så har man ännu mindre tid på sig, för man börjar skolan det år man fyller 6 (förskoleklass) och inte den dagen man fyller 6. Inte nog med att mina två äldsta flickor ska få vänta ett helt år längre än vissa av sina klasskamrater på att få börja övningsköra, köra moppe, se vissa filmer, komma in på krogen etc, Ella ska redan som femåring få lära sig att hon vackert får vänta eftersom hon är född i december.

Hallå!

Oj, vad längesen jag skrev! Det har hänt en del sen sist, en hel del faktiskt, och jag har skrivit många inlägg i mina tankar, men tiden till att faktiskt sitta ner och skriva dem har inte riktigt funnits... 

Jag kanske ska försöka sammanfatta det senaste halvåret åt er. Lite snabbt. 

Efter många om och men fick vi en remiss till Alice för öronen. Ungefär tre månader efter mitt senaste inlägg, fick vi en tid på Handen närsjukhus. Efter att läkaren där tittade henne i öronen och fått hennes sjukdomshistorik, så var saken klar. Det bestämdes att hon skulle få rör i båda öronen. Vi fick själva vara med och bestämma när hon skulle få dem. Väntetiden från det att hon ställdes i kö skulle vara ca tre månader, så vi bestämde att hon skulle ställas i kö direkt. 29:e augusti fick hon tid och Johan följde med henne. Hon tyckte inte alls om narkosen, skrek och fäktades med armarna, men i övrigt gick det bra. Hittills har hon int haft ont i öronen en enda gång, och då är vi ändå en bra bit in i oktober! I november ska vi på återbesök, och vi håller tummarna för att båda rören sitter kvar :-)

Sommaren har varit helt underbar i år! Precis som vi hoppades :-) Vi har verkligen njutit här i hemma i vårt radhus. Barnen planterade tomatplantor och blommor av alla de slag. Vi har grillat hur mycket som helst, ända tills vi blev less. Vi började faktiskt redan innan snön hade tinat bort ordentligt, så vi hade en vääääldigt lång grillsässong. Varma dagar fick barnen svalka sig i den lilla poolen på baksidan, medan jag satt och solade. Vi åt lunch och middag ute, glassar i massor och hur mycket lek på gården som barnen bara orkade. Dessutom hann vi med ett par besök till Grönan också.

Det var precis en sådan sommar vi behövde. 

Vi blev kvar i Stockholm över Midsommar och for iväg till Tyresö för att dansa runt midsommarstången. Efter att alla dansat sig svettiga (stekhett och vindstilla) for vi hem och grillade. Utan att vi tänkte oss för lagade jag och Johan mat till ett helt kompani, trots att det bara var vi, vilket resulterade i att vi åt rester hela dan därpå. 

Mamma och pappa kom på besök en vecka, och jag och Johan passade på att leka ansvarslösa tonåringar ett dygn och for iväg på festival. Det var flera bra band vi ville se, men det jag såg fram emot mest var Green Day! Och de var precis så bra som jag hade hoppatsw. I nästan 3 timmar var de rent magiska! De blandade gamla låtar med nya, körde precis de låtar jag ville höra. Jag var lyrisk efteråt.Det var helt klart den bästa konsert jag har varit på - någonsin! Under tiden som vi väntade på att de skulle gå upp på scen, upptäckte jag ett nytt band. Alltså nytt för mig. Johnossi. Otroligt bra! Det var väldigt skönt att faktiskt bara få vara Helén och Johan ett dygn, att få göra det vi kände för utan att ta hänsyn till blöjbyten eller nattningstider. 

I slutet av juli var det dags för det vi hade längtat efter hela den långa vintern. Mitt i natten for vi till Arlanda och klev på ett plan för att landa i vår drömsemester på Menorca.

Vi hade varit lite oroliga för hur det skulle vara att åka iväg bara jag och Johan med tre barn, men det gick hur bra som helst. I en vecka gjorde vi inget annat än att bada, lapa sol och äta gott. Perfekt!

Barnen träffade snabbt några jämnåriga att leka med, och jag och Johan fick några att sitta och snacka med under tiden som vi var i poolen med barnen.

På en vecka lärde sig Ella att hoppa från poolkanten och ligga och flyta. Alice fick låna ett sånt där "flytrör" och lärde sig snabbt att om hon sparkade med benen så förflyttade hon sig. Det gällde bara att va med så att hon inte kom ut på för djupt vatten! Visserligen hade de ju armpuffar på sig båda två, men vi vilole verkligen inte riskera nån olycka. Några gånger provade vi stranden och Medelhavet, men det var det bara Moa som tyckte om. Hon låg och guppade på vågorna och njöt. De två små nöjde sig istället med att plocka snäckor till sandslottet. Det enda tråkiga var att veckan gick alldeles för fort... Men vi har bestämt oss - det här kommer vi göra om! Kanske inte till Menorca, men till något annat land runt Medelhavet. Tips nån? 

Vi kom hem lagom till att Alice fyllde 2 år. Tiden går alldeles för fort, och vår lilla bebis var helt plötsligt ingen liten bebis längre.

I våras plockade vi bort spjälsängen och köpte istället en våningssäng till henne och Ella, så nu sover de i samma rum. Alice bestämde sig dessutom helt självmant för att det var dags att sluta med välling när vi var på Menorca. Hon är inte riktigt blöjfri än, men hon går gärna på toaletten (ingen potta här inte!) även om det inte alltid händer nåt. Det roliga är ju att torka sig och spola :-) Hon kan mer och mer själv, och framförallt vill hon kunna mer och mer själv. Allt som Ella kan, det vill hon också kunna. Om man nån gång säger att hon inte får för att hon är för liten (typ vara själv ute på gården), blir hon helt förkrossad! Hon är en riktig liten dramaqueen som gärna slänger sig handlöst på golvet och gråter ut sin förtvivlan om hon inte får som hon vill. Kan bli ett par gånger om dan ;-) 

Ella växer också och blir större och större. Hon går sista året på förskolan nu, nästa höst är det skolstart för henne. Herregud! Snart flyttar de väl hemifrån också alla tre... Hon har lärt sig cykla i år och är mäkta stolt. I början av sommaren gjorde vi ett försök, men då tyckte hon att cykeln utan stödhjul var alldeles för stor, så vi ställde bort den igen. Efter Menorca ville hon prova på nytt. Jag sprang två varv runt gården med henne, men kände att hon inte alls hade balansen för att klara av det själv. Sen gick det nog en månad innan hon bad att få prova igen, och då bara kunde hon! Efter att Moa visat henne hur hon skulle ta fart själv, fixade hon det också :-)

I sommar har hon även sovit över hos en kompis själv för första gången. Det gick hur bra som helst! Så nu vill hon sova över hos alla sina kompisar :-)

I år kom vi också äntligen iväg till Skansen så att hon kunde få lämna sina gamla nappar till kattungarna på Lill-Skansen. De hade legat i skåpet bra länge, så det var verkligen på tiden. När vi var på väg dit, pratade vi om att Ella skulle lämna sina nappar. Då ville helt plötsligt Alice inte följa med. Den stackarn trodde att hon också skulle bli tvungen att lämna ifrån sig sina!

När vi kom hem från Menorca var det dags för Moa att springa lilla Midnattsloppet. Johan sprang det vanliga loppet och de två hade tränat ihop en del under sommaren. Efteråt var de nöjda båda två, och det var huvudsaken :-)

Vi har länge varit tveksamma till den skola som Moa har gått i. Jag har tyckt att det har varit lite för fritt, och funderat på om Moa verkligen fått lära sig det hon behövde. Nu i år gjorde vi slag i saken och hon fick byta skola.Från att ha gått på en liten skola här i Skarpnäck med 75 elever, började hon och en kompis på en skola inne vid Skanstull med 1100 elever. Det blev en rejäl omställning för dem! De måste åka tunnelbana och buss till och från skolan. De har läxor. Flera stycken varje vecka. De har längre skoldagar. Men det funkar bra! De trivs, båda två, och verkar ha kommit in ganska bra i klassen. 

Nu är hösten här med allt vad det innebär med stressiga mornar, hämtning på förskola, laga middag, tvätta, städa, storhandla och allt annat som hör vardagen till, men snart kommer det efterlängtade höstlovet. Då ska vi fara till Värmland och gosa med en liten bebis. Där finns nämligen en liten go tjej, som vi längtar efter att få träffa! Givetvis längtar vi efter att få syster och hennes kille också, men mest längtar vi efter att mysa med en liten bebis❤

Hur många penicillinkurer kan man äta innan man blir resistent?

Efter en hel dag på SÖS har vi nu fått en ny penicillinkur till Alice, en remiss till Farsta barnläkarmottagning är skickad och blivit "sjukskrivna" resten av veckan. När läkaren på öron-näsa-hals akuten hade fått sugit bort allt klet ur Alice högeröra kunde hon konstatera att flickstackarn har dubbelsidig öroninflammation. Så givetvis blev det en ny penicillinkur. Spektramox heter medicinen den här gången. Hon tyckte även att vi skulle be om att få ta ett blodprov på Alice så att vi kan kolla upp hennes immunförsvar. Det lär ju var kört i botten för tillfället... Hon menade på att även ifall hon får rör, vilket hon troligtvis kommer att få, så är det stor risk för att hon kommer få öroninflammationer ändå. Att det kommer rinna från öronen på henne. Detta för att hon aldrig hinner återhämta sig helt och bygga upp nåt immunförsvar. Läkaren på Sachsska tyckte ju att vi skulle undvika folksamlingar, så den här läkaren skrev ett vabintyg så att vi med gott samvete kan hålla henne hemma resten av veckan. Medicinen hon fick ska hon ta tre gånger om dagen i 10 dar, så om vi ska kunna följa den ordinationen, måste vi nog va hemma med henne nästa vecka också. Vill helst inte skicka henne till dagis förrän efter påsk! Frågan är bara hur många penicillinkurer hon kan äta innan det är risk för att hon blir resistent? Det här är den sjätte kuren sen i julas! Femte sorten. Är det bara ifall man äter samma sort hela tiden som man kan bli resistent? Som sköterskan jag pratade med på sjukvårdsupplysningen sist sa: "Hon har ju många år kvar att leva!" Nåja, vi får väl hoppas på det bästa och att hon inte blir resistent! Imorgon ska jag i alla fall ringa till Farsta och försöka skynda på den där remissen. Och höra vart jag ska vända mig för att kolla upp hennes immunförsvar. För nu får det va nog med sjukdomar för hennes del!

Det lär förresten bli en härligt stressig morgon här för oss imorgon. Moa ska till Kungsberget och åka slalom med skolan. Bussen går från skolan klockan sju... Och hon behöver ha med sig mat så hon klarar sig hela dagen. Sen ska Ella till en tandläkare i Tyresö klockan 8. Blir en tidig morgon för oss alla! Bara Alice som kan ta det lugnt, men hon lär väl vakna först som vanligt :-)

Igår fick vi äntligt bokat vår resa också! 28 juli sätter vi oss på planet mot Menorca! Ska bli underbart med lite sol och bad och lata dar vid poolen :-D. Som vi ska njuta! Vi bokade på ett hotell som vi tror ska passa flickorna. Bamseklubb, nån klubb för Moa, lekplats, barnpool och precis intill havet. Längtar! Nu ska vi bara fixa pass åt oss allihop, men det tar vi till påsk. En sak i taget. Först måste vi se till att Alice blir frisk!

Återbesök

Vi har precis varit på återbesök med Alice på Sachsska. Blodtrycket såg bra ut. Gick jättebra att mäta. Sköterskan blåste bubblor under tiden så Alice tittade på dem och brydde sig inte om att det spände lite i armen :) 100/57, precis som det ska va. Däremot tyckte hon inte om när vi skulle mäta henne. Hela 87,6 cm lång har hon blivit! Och 14 kg tung. Stora damen minsann ❤ Sen fick vi lämnat ett urinprov också. Vi hade fått rör hemskickat och det var visst tänkt att vi skulle fixa det för provet hemma. Vi gjorde ett tappert försök imorse, men Alice bara tittade på oss som om vi var helt tokiga. Haha! Inte en chans att hon tänkte kissa utan blöjan på!

Ganska snabbt fick träffa läkaren. Det var samma som Johan träffade på barnakuten sist. Hon berättade att alla prover och undersökningar såg bra ut. Det fanns inget som tydde på att Alice njurar tagit skada, eller att det var något fel på dem eller urinblåsan. Skönt! Hon tittade även i hennes öron eftersom vi sa att hon alldeles säkert har öroninflammation igen. Dock var det så mycket klet i örat att det gick inte att se nånting. I det andra örat såg det ut som att hon antingen precis hade haft en inflammation eller att det var en på gång. Vi berättade att vi hade tid på VC för att få en remiss då hon haft säkert 7-8 öroninflammationer sen i oktober. Vi berättade även hela hennes medicinhistoria med alla de olika typer av antibiotika hon fått de senaste 2 månaderna. För det första tyckte läkaren att det var onödigt att vi skulle dra Alice till VC bara för en remiss, så hon skrev en direkt. Tack! Dessutom blev hon osäker på vilken behandling som Alice borde få nu för denna öroninflammation. Därför skickade hon oss till öron-näsa-hals akuten. Och där sitter vi nu och väntar. Vi har snart väntat en timme och Alice börjar bli minst sagt rastlös. Finns inga leksaker, bara soffor och bord. Hittills har hon roat sig med att torka borden och golvet med våtservetter :) Tydligen finns här bara en läkare, som ibland måste springa iväg på annat, så det här lär ta tid...

När vi var nere på Sachsska tog vi även upp att vi funderar på ifall vi kan få bli sjukskrivna. Läkaren tyckte att vi skulle undvika stora folksamlingar där smittorisken är hög. Dagis är ju rena rama paradiset för virus och baskelusker, så det känns ju inte som att man vill skicka dit henne just nu. Hon hinner ju knappt bli frisk innan hon blir sjuk igen! Att hålla på som vi gör nu med att turas om med att vabba håller inte längre. Kan ju lugnt säga att både jag och Johan tycker att det är lite jobbigt att behöva meddela på jobbet att vi ska vabba. Läkaren som vi träffade tyckte att vi skulle ta upp det med öronläkaren, men ifall det skulle bli nåt problem kunde vi komma tillbaka till henne. Tack!

Nu byter vi sjukdomar mot nöjen!

Nu har det varit så mycket tråkigheter och sjukdomar i vår familj att jag bestämde mig för att det var dags för lite nöjen istället :-) I början av veckan fick jag ett mail från Lindex (är medlem) om att de bjöd på en förhandsvisning av en ny barnfilm. Ifall man var på plats kl 12:00 dagen efter i en av deras butiker kunde man få hämta 3 gratisbiljetter. Eftersom Johan jobbar i stan, ganska nära den här butiken, bad jag honom försöka få tag i några biljetter. Efter att ha köat en stund kom han ut från butiken med tre biljetter till Croodarna! Dessutom visas den tydligen i 3D :-) Moa kommer visserligen att va i Umeå den lördagen när bion är, men han tog 3 ändå. Ifall att. Man vet ju aldrig.

Dessutom har jag bokat in oss på årets Kosläpp! 19:e maj ska vi iväg till Stegsholm i Haninge och se glada kor springa ut på grönbete :-) Det är samma gård (tror jag) som vi var på förra året, men förhoppningsvis är Alice vaken i år. Förra året somnade hon på bussen dit och sov hela tiden vi var iväg... Jag hoppas att det blir lika härligt som sist med strålande sol och picknick i gröngräset :-)

Sen ska vi bara boka vår semestertripp också. Vi vet vart vi vill och när, vi ska bara få tid att sitta ner och boka. Lättare sagt än gjort när man är så trött att man somnar när man nattar barnen, alternativt medan man väntar i soffan på den som nattar. Haha! Så är det att va småbarnsförälder :-) Man längtar efter lite egentid på kvällen, men är så trött att man somnar istället för att titta på den där serien, filmen, läsa den där boken, eller som nu boka den där resan. Men vi måste göra det snart så att inte resorna tar slut! Efter förra årets skitsommar med allt vad sjukdomar den gav oss hela hösten och vintern, tänker jag INTE riskera att ännu en sommar regnar bort. I år SKA vi lapa sol ordentligt! Åtminstone under en vecka :-) Tanken är att vi ska resa innan Alice fyller 2, vilket hon ju gör 7:e augusti. Som ettåring reser hon i stort sett gratis. Men det innebär också att vi är lite begränsade när det gäller resor, eller resedatum. Vi vill inte åka i juli när det är som varmast, men inte heller i juni när havet kanske inte hunnit värmas upp ordentligt. Då återstår bara första veckan i augusti... Men om resorna dit vi hade tänkt oss skulle ha tagit slut, får vi helt enkelt leta upp ett nytt resmål som låter lockande. Och det ska nog inte vara alltför svårt :-)

Läääängtar!!!

Penicillin eller penicillin?

Just som vi trodde att Alice faktiskt skulle få va frisk ett tag, bestämde sig hennes sjukdomsföljetong för att det inte var slut riktigt än...

I torsdags var vi och röntgade hennes njurar. Det gick verkligen jättebra och hon var hur duktig som helst. Sköterskorna blev imponerade av hur lugn hon var, även när hennes blodkärl bråkade med dem. Eftersom hon är lika stor som en tvååring kunde de använda bedövningsspray istället för plåster. Det innebar en timme mindre för oss att fördriva :-) Med sprayet kunde hon få isotopen direkt, annars hade vi fått vänta på att bedövningsplåstret skulle verka först. Efter lite krångel med att hitta åt blodkärlet i hennes fot gick det smärtfritt att ge henne sprutan med isotopen. Sen var det bara att vänta en och en halv timme på att ämnet skulle komma ut i systemet. Själva röntgenundersökningen gick betydligt smidigare än vad jag hade föreställt mig. Jag hade föreställt mig att hon skulle va tvungen att ligga blickstilla och åka in i en maskin, men istället fick hon ligga på en slags brits med en maskin under. Ifrån maskinen skickades strålar, helt ofarliga , och hon kunde ligga och leka under tiden. Själva undersökningen tog ca en kvart. Smidigt värre :) För att hon inte skulle röra kroppen, låg hon i en slags filt som fixerade henne. Svaret får vi på återbesöket nästa vecka.

När hon hade gjort röntgenundersökningen var det tänkt att hon skulle byta penicillin sort. Istället för den flytande varianten, skulle hon börja med en tablettvariant. Problemet var att vi inte fått veta vilken dos hon skulle ta. Då vi likväl var på SÖS och i närheten av Sachsska passade vi på att gå förbi och fråga. När vi hämtade ut tabletterna gissade hon på Apoteket att Alice skulle ta en halv tablett per dygn, eftersom de var ganska starka. Det gissade även den sköterska på Sachsska som vi först fick prata med, men hon ringde ändå upp till den avdelning som vi varit inlagda på för att kolla. Hon blev lätt förvånad när hon fick höra att dosen, enligt sköterskan på avdelningen, skulle vara en och en halv tablett. Nej, nej sa hon. Detta kan inte stämma! Mycket riktigt. När hon dubbelkollat blev dosen en fjärdedel + en halv fjärdedel. Betydligt mindre! Undra vad som hade hänt om vi hade gett henne den dosen som sköterskan på avdelningen ordinerade???

Efter två dagar med det nya penicillinet fick Alice feber igen och en envis otäck hosta. Efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen blev det barnakuten. Igen. Johan åkte in med henne och roade sig med att försöka få ett vettigt urinprov från henne. Slutade med att hon kräktes saft över hela sig... Nåväl, urinprovet blev lämnat, det kollades i öronen och lyssnades på lungorna. Allt verkade bra, så de fick åka hem igen efter ca 8 timmar på barnakuten. Dock skulle vi gå tillbaka till den flytande penicillinsorten, åtminstone tills de fick svaret på urinprovet.

Två dagar senare ringde läkaren till Johan och meddelade att urinprovet såg bra ut, och att vi skulle gå av det flytande penicillinet och återgå till tabletterna. En väldigt hattande fram och tillbaka! Får bara hoppas att allt ser bra ut då vi ska på återbesök nästa vecka. Hostan börjar ge med sig, så troligtvis är det bara en otäck förkylning hon drabbats av den här gången, även om läkaren inte kunde utesluta ytterligare en öroninflammation.

Nu har jag i alla fall fått en tid på VC, så att vi kan få den där remissen till öron-näsa-hals. På tisdag ska vi dit. Samma dag som vi har tid för återbesök på Sachsska. Sen på onsdag ska Ella till tandläkaren och Moa ska iväg till Kungsberget med skolan och åka slalom. På torsdag är det Moas tur att gå till tandläkaren och på kvällen åker hon upp till Umeå för att hälsa på sin pappa och alla andra släktingar och vänner i Umeå. Fullbokade? Nä då, inte vi inte :-)