Åldersdiskriminerad

Oftast när man talar om åldersdiskriminering så handlar det om att man inte får komma in på krogen, trots att man är myndig, för att krogen satt en hög åldersgräns. Eller att man inte fick det jobb man sökte för att man ansågs för gammal, eller för ung. Eller så handlar det om något annat som hör vuxenvärlden till. Men tydligen kan man bli åldersdiskriminerad redan som barn.

Vi har länge funderat på om det inte vore dags för Ella att börja i simskola, och i synnerhet eftersom hon gjorde sådana framsteg när vi var på Menorca i somras (vågade doppa huvudet, hoppa från kanten, flyta med armpuffar) så tänkte att det var dags. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt så att säga. Igår kom jag mig äntligen för att gå in på Stockholms stads websida för att anmäla henne. Vi gjorde så när Moa gick på simskola, och det är ju väldigt smidigt att kunna sitta hemma och välja dag, tid och simhall :) Men det visade sig inte alls vara så smidigt. Man kan tydligen inte anmäla förrän barnet HAR FYLLT 5 ÅR!

Jag visste sen tidigare att man inte får börja på simskola förrän man har fylölt 5 år, vilket jag tycker är otroligt taskigt mot barn som är födda i december (vilket ju två av mina är...), men att man inte ens får anmäla! Detta innebär att Ellas kompisar som råkar vara födda tidigare på året får börja gå, och kanske hinner lära sig simma, innan vi ens får anmäla henne! Hon kan alltså inte gå i simskola ihop med sina kompisar. Som det är nu vet jag inte ens om vi kan få plats på den som börjar i januari, vi måste ju vänta ända till den 12 december innan vi kan anmäla henne. Borde det inte vara utifrån vattenvana? Eller från det år de fyller 5? Eller upp till föräldrarna?

Runt om i Sverige finns det flera andra kommuner som låter barnen börja redan när de är 3,5 år. De vi träffade på Menorca bodde i en sådan kommun. Båda deras barn gick på simskola, varav det ena var yngre än Ella. Stockholm, som är en stad som omges av väldigt mycket vatten, tycker alltså inte att det är viktigt att lära barnen simma tidigt? Borde inte det var livsviktigt? Nu finns det ju såklart privata aktörer även på den här marknaden, vilket jag upptäckte först igår, där barnen kan få börja i simskola från 3-års-ålder. Deras kurser är lika långa som Stockholms stads, men dyrare. Ska bara de rika barnen få lära sig simma? Det skiljer iofs inte så värst mycket per kurs, 250kr, men det räcker ju inte med en kurs för att de ska lära sig simma. Jag tror att Moa gick på simskola 5 eller 6 gånger. De första två var den röda kursen, som ska ge dem vattenvana. Sen gick hon den gula 1 eller 2 gånger för att lära sig flyta och grunderna, och tills sist den gröna där de lär sig simma ordentligt. 250*5=1250 Dessutom känns det för sent att anmäla Ella till den kursen nu. Har vi väntat så här länge, kan vi likväl vänta en månad till, och dessutom vill jag att hon ska gå med barn som är hyfsat jämnåriga och inte två år yngre.

En annan aspekt av det hela är kunskapskraven i idrott i skolan. När barnen går i årskurs 2 är det brukligt att skola åker iväg på simskola i ca 10 veckor. Jag tror att ett sådant pass är ca 40-60min. I en genomsnittlig klass går det kanske 20-25 barn. Om man inte kan simma när man går i åk2, så är chanserna för att man ska hinna lära sig det under skolans simskola väldigt små. Därefter så är det ingen simundervisning i skolan förrän de ska kollas av i åk5, då man ska kunna simma 200m, varav 50 på rygg. Dessutom ska man kunna livrädda. OM man inte klarar det kunskapskravet i åk6 når man inte kraven för betyget E, och då får man inget betyg i idrott! Borde det då inte vara av intresse att alla barn får möjlighet att lära sig simma så tidigt som möjligt?! Alla tar ju dessutom olika lång tid på sig at lära sig. En del trivs som fisken i vattnet, medan andra tycker det är lite obehagligt och läskigt. De barnen, som tycker att det är lite läskigt, behöver kanske gå den röda kursen tre gånger innan de kan gå vidare. En kurs är på 10 tillfällen, vilket innebär att det kan ta 1-1,5 år innan de ens får börja träna på simtagen. Då är de redan över 6 år. Om man då dessutom är född i december, så har man ännu mindre tid på sig, för man börjar skolan det år man fyller 6 (förskoleklass) och inte den dagen man fyller 6. Inte nog med att mina två äldsta flickor ska få vänta ett helt år längre än vissa av sina klasskamrater på att få börja övningsköra, köra moppe, se vissa filmer, komma in på krogen etc, Ella ska redan som femåring få lära sig att hon vackert får vänta eftersom hon är född i december.

Hallå!

Oj, vad längesen jag skrev! Det har hänt en del sen sist, en hel del faktiskt, och jag har skrivit många inlägg i mina tankar, men tiden till att faktiskt sitta ner och skriva dem har inte riktigt funnits... 

Jag kanske ska försöka sammanfatta det senaste halvåret åt er. Lite snabbt. 

Efter många om och men fick vi en remiss till Alice för öronen. Ungefär tre månader efter mitt senaste inlägg, fick vi en tid på Handen närsjukhus. Efter att läkaren där tittade henne i öronen och fått hennes sjukdomshistorik, så var saken klar. Det bestämdes att hon skulle få rör i båda öronen. Vi fick själva vara med och bestämma när hon skulle få dem. Väntetiden från det att hon ställdes i kö skulle vara ca tre månader, så vi bestämde att hon skulle ställas i kö direkt. 29:e augusti fick hon tid och Johan följde med henne. Hon tyckte inte alls om narkosen, skrek och fäktades med armarna, men i övrigt gick det bra. Hittills har hon int haft ont i öronen en enda gång, och då är vi ändå en bra bit in i oktober! I november ska vi på återbesök, och vi håller tummarna för att båda rören sitter kvar :-)

Sommaren har varit helt underbar i år! Precis som vi hoppades :-) Vi har verkligen njutit här i hemma i vårt radhus. Barnen planterade tomatplantor och blommor av alla de slag. Vi har grillat hur mycket som helst, ända tills vi blev less. Vi började faktiskt redan innan snön hade tinat bort ordentligt, så vi hade en vääääldigt lång grillsässong. Varma dagar fick barnen svalka sig i den lilla poolen på baksidan, medan jag satt och solade. Vi åt lunch och middag ute, glassar i massor och hur mycket lek på gården som barnen bara orkade. Dessutom hann vi med ett par besök till Grönan också.

Det var precis en sådan sommar vi behövde. 

Vi blev kvar i Stockholm över Midsommar och for iväg till Tyresö för att dansa runt midsommarstången. Efter att alla dansat sig svettiga (stekhett och vindstilla) for vi hem och grillade. Utan att vi tänkte oss för lagade jag och Johan mat till ett helt kompani, trots att det bara var vi, vilket resulterade i att vi åt rester hela dan därpå. 

Mamma och pappa kom på besök en vecka, och jag och Johan passade på att leka ansvarslösa tonåringar ett dygn och for iväg på festival. Det var flera bra band vi ville se, men det jag såg fram emot mest var Green Day! Och de var precis så bra som jag hade hoppatsw. I nästan 3 timmar var de rent magiska! De blandade gamla låtar med nya, körde precis de låtar jag ville höra. Jag var lyrisk efteråt.Det var helt klart den bästa konsert jag har varit på - någonsin! Under tiden som vi väntade på att de skulle gå upp på scen, upptäckte jag ett nytt band. Alltså nytt för mig. Johnossi. Otroligt bra! Det var väldigt skönt att faktiskt bara få vara Helén och Johan ett dygn, att få göra det vi kände för utan att ta hänsyn till blöjbyten eller nattningstider. 

I slutet av juli var det dags för det vi hade längtat efter hela den långa vintern. Mitt i natten for vi till Arlanda och klev på ett plan för att landa i vår drömsemester på Menorca.

Vi hade varit lite oroliga för hur det skulle vara att åka iväg bara jag och Johan med tre barn, men det gick hur bra som helst. I en vecka gjorde vi inget annat än att bada, lapa sol och äta gott. Perfekt!

Barnen träffade snabbt några jämnåriga att leka med, och jag och Johan fick några att sitta och snacka med under tiden som vi var i poolen med barnen.

På en vecka lärde sig Ella att hoppa från poolkanten och ligga och flyta. Alice fick låna ett sånt där "flytrör" och lärde sig snabbt att om hon sparkade med benen så förflyttade hon sig. Det gällde bara att va med så att hon inte kom ut på för djupt vatten! Visserligen hade de ju armpuffar på sig båda två, men vi vilole verkligen inte riskera nån olycka. Några gånger provade vi stranden och Medelhavet, men det var det bara Moa som tyckte om. Hon låg och guppade på vågorna och njöt. De två små nöjde sig istället med att plocka snäckor till sandslottet. Det enda tråkiga var att veckan gick alldeles för fort... Men vi har bestämt oss - det här kommer vi göra om! Kanske inte till Menorca, men till något annat land runt Medelhavet. Tips nån? 

Vi kom hem lagom till att Alice fyllde 2 år. Tiden går alldeles för fort, och vår lilla bebis var helt plötsligt ingen liten bebis längre.

I våras plockade vi bort spjälsängen och köpte istället en våningssäng till henne och Ella, så nu sover de i samma rum. Alice bestämde sig dessutom helt självmant för att det var dags att sluta med välling när vi var på Menorca. Hon är inte riktigt blöjfri än, men hon går gärna på toaletten (ingen potta här inte!) även om det inte alltid händer nåt. Det roliga är ju att torka sig och spola :-) Hon kan mer och mer själv, och framförallt vill hon kunna mer och mer själv. Allt som Ella kan, det vill hon också kunna. Om man nån gång säger att hon inte får för att hon är för liten (typ vara själv ute på gården), blir hon helt förkrossad! Hon är en riktig liten dramaqueen som gärna slänger sig handlöst på golvet och gråter ut sin förtvivlan om hon inte får som hon vill. Kan bli ett par gånger om dan ;-) 

Ella växer också och blir större och större. Hon går sista året på förskolan nu, nästa höst är det skolstart för henne. Herregud! Snart flyttar de väl hemifrån också alla tre... Hon har lärt sig cykla i år och är mäkta stolt. I början av sommaren gjorde vi ett försök, men då tyckte hon att cykeln utan stödhjul var alldeles för stor, så vi ställde bort den igen. Efter Menorca ville hon prova på nytt. Jag sprang två varv runt gården med henne, men kände att hon inte alls hade balansen för att klara av det själv. Sen gick det nog en månad innan hon bad att få prova igen, och då bara kunde hon! Efter att Moa visat henne hur hon skulle ta fart själv, fixade hon det också :-)

I sommar har hon även sovit över hos en kompis själv för första gången. Det gick hur bra som helst! Så nu vill hon sova över hos alla sina kompisar :-)

I år kom vi också äntligen iväg till Skansen så att hon kunde få lämna sina gamla nappar till kattungarna på Lill-Skansen. De hade legat i skåpet bra länge, så det var verkligen på tiden. När vi var på väg dit, pratade vi om att Ella skulle lämna sina nappar. Då ville helt plötsligt Alice inte följa med. Den stackarn trodde att hon också skulle bli tvungen att lämna ifrån sig sina!

När vi kom hem från Menorca var det dags för Moa att springa lilla Midnattsloppet. Johan sprang det vanliga loppet och de två hade tränat ihop en del under sommaren. Efteråt var de nöjda båda två, och det var huvudsaken :-)

Vi har länge varit tveksamma till den skola som Moa har gått i. Jag har tyckt att det har varit lite för fritt, och funderat på om Moa verkligen fått lära sig det hon behövde. Nu i år gjorde vi slag i saken och hon fick byta skola.Från att ha gått på en liten skola här i Skarpnäck med 75 elever, började hon och en kompis på en skola inne vid Skanstull med 1100 elever. Det blev en rejäl omställning för dem! De måste åka tunnelbana och buss till och från skolan. De har läxor. Flera stycken varje vecka. De har längre skoldagar. Men det funkar bra! De trivs, båda två, och verkar ha kommit in ganska bra i klassen. 

Nu är hösten här med allt vad det innebär med stressiga mornar, hämtning på förskola, laga middag, tvätta, städa, storhandla och allt annat som hör vardagen till, men snart kommer det efterlängtade höstlovet. Då ska vi fara till Värmland och gosa med en liten bebis. Där finns nämligen en liten go tjej, som vi längtar efter att få träffa! Givetvis längtar vi efter att få syster och hennes kille också, men mest längtar vi efter att mysa med en liten bebis❤

Hur många penicillinkurer kan man äta innan man blir resistent?

Efter en hel dag på SÖS har vi nu fått en ny penicillinkur till Alice, en remiss till Farsta barnläkarmottagning är skickad och blivit "sjukskrivna" resten av veckan. När läkaren på öron-näsa-hals akuten hade fått sugit bort allt klet ur Alice högeröra kunde hon konstatera att flickstackarn har dubbelsidig öroninflammation. Så givetvis blev det en ny penicillinkur. Spektramox heter medicinen den här gången. Hon tyckte även att vi skulle be om att få ta ett blodprov på Alice så att vi kan kolla upp hennes immunförsvar. Det lär ju var kört i botten för tillfället... Hon menade på att även ifall hon får rör, vilket hon troligtvis kommer att få, så är det stor risk för att hon kommer få öroninflammationer ändå. Att det kommer rinna från öronen på henne. Detta för att hon aldrig hinner återhämta sig helt och bygga upp nåt immunförsvar. Läkaren på Sachsska tyckte ju att vi skulle undvika folksamlingar, så den här läkaren skrev ett vabintyg så att vi med gott samvete kan hålla henne hemma resten av veckan. Medicinen hon fick ska hon ta tre gånger om dagen i 10 dar, så om vi ska kunna följa den ordinationen, måste vi nog va hemma med henne nästa vecka också. Vill helst inte skicka henne till dagis förrän efter påsk! Frågan är bara hur många penicillinkurer hon kan äta innan det är risk för att hon blir resistent? Det här är den sjätte kuren sen i julas! Femte sorten. Är det bara ifall man äter samma sort hela tiden som man kan bli resistent? Som sköterskan jag pratade med på sjukvårdsupplysningen sist sa: "Hon har ju många år kvar att leva!" Nåja, vi får väl hoppas på det bästa och att hon inte blir resistent! Imorgon ska jag i alla fall ringa till Farsta och försöka skynda på den där remissen. Och höra vart jag ska vända mig för att kolla upp hennes immunförsvar. För nu får det va nog med sjukdomar för hennes del!

Det lär förresten bli en härligt stressig morgon här för oss imorgon. Moa ska till Kungsberget och åka slalom med skolan. Bussen går från skolan klockan sju... Och hon behöver ha med sig mat så hon klarar sig hela dagen. Sen ska Ella till en tandläkare i Tyresö klockan 8. Blir en tidig morgon för oss alla! Bara Alice som kan ta det lugnt, men hon lär väl vakna först som vanligt :-)

Igår fick vi äntligt bokat vår resa också! 28 juli sätter vi oss på planet mot Menorca! Ska bli underbart med lite sol och bad och lata dar vid poolen :-D. Som vi ska njuta! Vi bokade på ett hotell som vi tror ska passa flickorna. Bamseklubb, nån klubb för Moa, lekplats, barnpool och precis intill havet. Längtar! Nu ska vi bara fixa pass åt oss allihop, men det tar vi till påsk. En sak i taget. Först måste vi se till att Alice blir frisk!

Återbesök

Vi har precis varit på återbesök med Alice på Sachsska. Blodtrycket såg bra ut. Gick jättebra att mäta. Sköterskan blåste bubblor under tiden så Alice tittade på dem och brydde sig inte om att det spände lite i armen :) 100/57, precis som det ska va. Däremot tyckte hon inte om när vi skulle mäta henne. Hela 87,6 cm lång har hon blivit! Och 14 kg tung. Stora damen minsann ❤ Sen fick vi lämnat ett urinprov också. Vi hade fått rör hemskickat och det var visst tänkt att vi skulle fixa det för provet hemma. Vi gjorde ett tappert försök imorse, men Alice bara tittade på oss som om vi var helt tokiga. Haha! Inte en chans att hon tänkte kissa utan blöjan på!

Ganska snabbt fick träffa läkaren. Det var samma som Johan träffade på barnakuten sist. Hon berättade att alla prover och undersökningar såg bra ut. Det fanns inget som tydde på att Alice njurar tagit skada, eller att det var något fel på dem eller urinblåsan. Skönt! Hon tittade även i hennes öron eftersom vi sa att hon alldeles säkert har öroninflammation igen. Dock var det så mycket klet i örat att det gick inte att se nånting. I det andra örat såg det ut som att hon antingen precis hade haft en inflammation eller att det var en på gång. Vi berättade att vi hade tid på VC för att få en remiss då hon haft säkert 7-8 öroninflammationer sen i oktober. Vi berättade även hela hennes medicinhistoria med alla de olika typer av antibiotika hon fått de senaste 2 månaderna. För det första tyckte läkaren att det var onödigt att vi skulle dra Alice till VC bara för en remiss, så hon skrev en direkt. Tack! Dessutom blev hon osäker på vilken behandling som Alice borde få nu för denna öroninflammation. Därför skickade hon oss till öron-näsa-hals akuten. Och där sitter vi nu och väntar. Vi har snart väntat en timme och Alice börjar bli minst sagt rastlös. Finns inga leksaker, bara soffor och bord. Hittills har hon roat sig med att torka borden och golvet med våtservetter :) Tydligen finns här bara en läkare, som ibland måste springa iväg på annat, så det här lär ta tid...

När vi var nere på Sachsska tog vi även upp att vi funderar på ifall vi kan få bli sjukskrivna. Läkaren tyckte att vi skulle undvika stora folksamlingar där smittorisken är hög. Dagis är ju rena rama paradiset för virus och baskelusker, så det känns ju inte som att man vill skicka dit henne just nu. Hon hinner ju knappt bli frisk innan hon blir sjuk igen! Att hålla på som vi gör nu med att turas om med att vabba håller inte längre. Kan ju lugnt säga att både jag och Johan tycker att det är lite jobbigt att behöva meddela på jobbet att vi ska vabba. Läkaren som vi träffade tyckte att vi skulle ta upp det med öronläkaren, men ifall det skulle bli nåt problem kunde vi komma tillbaka till henne. Tack!

Nu byter vi sjukdomar mot nöjen!

Nu har det varit så mycket tråkigheter och sjukdomar i vår familj att jag bestämde mig för att det var dags för lite nöjen istället :-) I början av veckan fick jag ett mail från Lindex (är medlem) om att de bjöd på en förhandsvisning av en ny barnfilm. Ifall man var på plats kl 12:00 dagen efter i en av deras butiker kunde man få hämta 3 gratisbiljetter. Eftersom Johan jobbar i stan, ganska nära den här butiken, bad jag honom försöka få tag i några biljetter. Efter att ha köat en stund kom han ut från butiken med tre biljetter till Croodarna! Dessutom visas den tydligen i 3D :-) Moa kommer visserligen att va i Umeå den lördagen när bion är, men han tog 3 ändå. Ifall att. Man vet ju aldrig.

Dessutom har jag bokat in oss på årets Kosläpp! 19:e maj ska vi iväg till Stegsholm i Haninge och se glada kor springa ut på grönbete :-) Det är samma gård (tror jag) som vi var på förra året, men förhoppningsvis är Alice vaken i år. Förra året somnade hon på bussen dit och sov hela tiden vi var iväg... Jag hoppas att det blir lika härligt som sist med strålande sol och picknick i gröngräset :-)

Sen ska vi bara boka vår semestertripp också. Vi vet vart vi vill och när, vi ska bara få tid att sitta ner och boka. Lättare sagt än gjort när man är så trött att man somnar när man nattar barnen, alternativt medan man väntar i soffan på den som nattar. Haha! Så är det att va småbarnsförälder :-) Man längtar efter lite egentid på kvällen, men är så trött att man somnar istället för att titta på den där serien, filmen, läsa den där boken, eller som nu boka den där resan. Men vi måste göra det snart så att inte resorna tar slut! Efter förra årets skitsommar med allt vad sjukdomar den gav oss hela hösten och vintern, tänker jag INTE riskera att ännu en sommar regnar bort. I år SKA vi lapa sol ordentligt! Åtminstone under en vecka :-) Tanken är att vi ska resa innan Alice fyller 2, vilket hon ju gör 7:e augusti. Som ettåring reser hon i stort sett gratis. Men det innebär också att vi är lite begränsade när det gäller resor, eller resedatum. Vi vill inte åka i juli när det är som varmast, men inte heller i juni när havet kanske inte hunnit värmas upp ordentligt. Då återstår bara första veckan i augusti... Men om resorna dit vi hade tänkt oss skulle ha tagit slut, får vi helt enkelt leta upp ett nytt resmål som låter lockande. Och det ska nog inte vara alltför svårt :-)

Läääängtar!!!

Penicillin eller penicillin?

Just som vi trodde att Alice faktiskt skulle få va frisk ett tag, bestämde sig hennes sjukdomsföljetong för att det inte var slut riktigt än...

I torsdags var vi och röntgade hennes njurar. Det gick verkligen jättebra och hon var hur duktig som helst. Sköterskorna blev imponerade av hur lugn hon var, även när hennes blodkärl bråkade med dem. Eftersom hon är lika stor som en tvååring kunde de använda bedövningsspray istället för plåster. Det innebar en timme mindre för oss att fördriva :-) Med sprayet kunde hon få isotopen direkt, annars hade vi fått vänta på att bedövningsplåstret skulle verka först. Efter lite krångel med att hitta åt blodkärlet i hennes fot gick det smärtfritt att ge henne sprutan med isotopen. Sen var det bara att vänta en och en halv timme på att ämnet skulle komma ut i systemet. Själva röntgenundersökningen gick betydligt smidigare än vad jag hade föreställt mig. Jag hade föreställt mig att hon skulle va tvungen att ligga blickstilla och åka in i en maskin, men istället fick hon ligga på en slags brits med en maskin under. Ifrån maskinen skickades strålar, helt ofarliga , och hon kunde ligga och leka under tiden. Själva undersökningen tog ca en kvart. Smidigt värre :) För att hon inte skulle röra kroppen, låg hon i en slags filt som fixerade henne. Svaret får vi på återbesöket nästa vecka.

När hon hade gjort röntgenundersökningen var det tänkt att hon skulle byta penicillin sort. Istället för den flytande varianten, skulle hon börja med en tablettvariant. Problemet var att vi inte fått veta vilken dos hon skulle ta. Då vi likväl var på SÖS och i närheten av Sachsska passade vi på att gå förbi och fråga. När vi hämtade ut tabletterna gissade hon på Apoteket att Alice skulle ta en halv tablett per dygn, eftersom de var ganska starka. Det gissade även den sköterska på Sachsska som vi först fick prata med, men hon ringde ändå upp till den avdelning som vi varit inlagda på för att kolla. Hon blev lätt förvånad när hon fick höra att dosen, enligt sköterskan på avdelningen, skulle vara en och en halv tablett. Nej, nej sa hon. Detta kan inte stämma! Mycket riktigt. När hon dubbelkollat blev dosen en fjärdedel + en halv fjärdedel. Betydligt mindre! Undra vad som hade hänt om vi hade gett henne den dosen som sköterskan på avdelningen ordinerade???

Efter två dagar med det nya penicillinet fick Alice feber igen och en envis otäck hosta. Efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen blev det barnakuten. Igen. Johan åkte in med henne och roade sig med att försöka få ett vettigt urinprov från henne. Slutade med att hon kräktes saft över hela sig... Nåväl, urinprovet blev lämnat, det kollades i öronen och lyssnades på lungorna. Allt verkade bra, så de fick åka hem igen efter ca 8 timmar på barnakuten. Dock skulle vi gå tillbaka till den flytande penicillinsorten, åtminstone tills de fick svaret på urinprovet.

Två dagar senare ringde läkaren till Johan och meddelade att urinprovet såg bra ut, och att vi skulle gå av det flytande penicillinet och återgå till tabletterna. En väldigt hattande fram och tillbaka! Får bara hoppas att allt ser bra ut då vi ska på återbesök nästa vecka. Hostan börjar ge med sig, så troligtvis är det bara en otäck förkylning hon drabbats av den här gången, även om läkaren inte kunde utesluta ytterligare en öroninflammation.

Nu har jag i alla fall fått en tid på VC, så att vi kan få den där remissen till öron-näsa-hals. På tisdag ska vi dit. Samma dag som vi har tid för återbesök på Sachsska. Sen på onsdag ska Ella till tandläkaren och Moa ska iväg till Kungsberget med skolan och åka slalom. På torsdag är det Moas tur att gå till tandläkaren och på kvällen åker hon upp till Umeå för att hälsa på sin pappa och alla andra släktingar och vänner i Umeå. Fullbokade? Nä då, inte vi inte :-)

Oh Love

Nu är det bestämt. Biljetterna är köpte (ska bara hämta ut dem), tåget betalt och hotellet också. Jag och Johan ska ääääntligen få lite egentid! Det har vi inte haft sen Alice föddes och det var ett bra tag sen dessförinnan också. Vi ska nämligen på festival! Det är över 15 år sedan jag var på festival sist, om man inte räknar stadsfestivaler. Då var jag på Hultsfred och sov i tält på campingen. Festade dygnet runt och lyssnade på bra musik tills det visslade i öronen. Det var tider det :-) Nu har man blivit lite mer bekväm... Så den här gången blir det att sova på ett billigt hotell istället ;-) Men bra musik och fest ska det bli ändå! 28 juli sätter vi oss på tåget ner till Norrköping för att se/höra framförallt Green Day på Bråvallafestivalen! Behöver jag säga att jag lääääängtar!! Förutom Green Day så kommer det va en del andra band som ska spela, men vi åker dit för att höra bra amerikansk punkrock!

Ska bli så skönt att få åka iväg med Johan, även om det bara blir en natt. Göra något bara han och jag! Få vara bara Johan och Helén en dag. Inte pappa och mamma. Missförstå mig nu rätt. Det är klart att vi älskar våra barn, men ibland behöver man få vara lite barnledig. Eftersom vi bor så långt från alla vår släktingar, blir det väldigt sällan som vi kan ordna barnvakt. Visst har vi vänner som kan hjälpa oss, men de har egna barn, så det där med att va barnvakt blir lite krångligare. Antingen är våra barn sjuka, eller deras... Och Alice har ju inte varit så road av att vara ifrån oss, men efter ett år på dagis (även om hon mest varit hemma sjuk), så ska det nog gå bra i sommar. Mamma och pappa kommer upp för att ta hand om våra busungar, och sen stannar de på lite Stockholmssemester efter det! Snart, snart är den underbara sommaren här!

Vassa tassar

Ella ville bara leka lite med Chino. Det ville inte han...

Äntligen hemma igen :-)

Efter alla prover och undersökningar hittade de till sist vad som gav Alice så hög feber - njurbäckensinflammation. Det är en lite allvarligare variant av urinvägsinfektion. Troligtvis är det öroninflammationerna som är den egentliga boven. Eller rättare sagt alla antibiotikakurerna för att bota dem. Antibiotikan har rubbat den naturliga bakteriefloran så att urinvägsinfektionen har fått härja fritt.

Det känns lite irriterande att läkaren som träffade henne efter den första feberkrampen inte kollade upp henne ordentligt. Han tog inget blodprov. Inget urinprov. Frågade inte om sjukdomshistoria. De kollade hennes öron, konstaterade att febern var borta (hon hade bara 37 på morgonen) och skickade hem henne med diagnosen magsjuka (hon kräktes flera gånger) alt influensa. Tänk om han hade gjort en grundlig undersökning! Tänk om han blivit misstänksam mot hög feber trots fjärde dagen med antibiotika! Vad mycket det hade besparat oss.

Nu vet vi iallafall vad som orsakade allt, så det känns bra. Febern är på väg bort och aptiten på väg tillbaka :-) Så himla skönt!! Vi var på ultraljud innan vi fick fara hem, och allt såg bra ut. Dessutom tog de ytterligare blodprov på henne och kollade tempen hur många gånger som helst. Allt för att vara på den säkra sidan. Första gången de tog sänkan på henne (när jag kom in till akuten med henne) låg den på 21. Dagen efter hade den stigit till 111! Tydligen ska den vara högst 10 hos barn... När vi for hem vet jag inte vad den låg på, men de kunde tydligt se att den nya antibiotikan fungerade.

Vi har fått tid för en röntgenundersökning nästa vecka. Efter den ska hon byta till en annan sorts antibiotika fram tills vi ska tillbaka på ett återbesök. Dessutom måste vi ringa och få en ny tid på VC så att vi kan få den där remissen till öron-näsa-hals, annars är det ju risk för att vi hamnar i den här sitsen igen. Och det vill vi verkligen inte! Hoppas hon aldrig, aldrig, ALDRIG får feberkramp igen!!

Kan ju erkänna att det kändes lite nervöst att fara hem med henne. I synnerhet som tempen sakta men säkert närmade sig 39! Snabbt fram med Alvedon till henne! Den tog och efter nån timme var tempen nere strax under 37. Men vi lät henne sova bredvid oss i soffan medan vi kollade lite tv. Och i vår säng resten av natten. Bara för att va på den säkra sidan.

Idag har hon inte haft feber alls, utan lekt, ätit och varit nästan som vanligt. Bara lite tröttare än vad hon brukar va när hon är hemma. Snart är hon nog sitt vanliga busiga jag igen :-)

Feberkramp

Sitter på Sachsska med Alice. Att hon aldrig ska få bli helt frisk! När jag hämtade henne i fredags hade trumhinnan brustit. Igen. Utan att Alice hade reagerat. Tjockt, kletigt gojs rann ur hennes öra. Bestämde oss för att fara till närakuten. Väl där konstaterades det att det var öroninflammation. Igen. Fick Amimox. Igen. Det här var hennes tredje sen årsskiftet!

Precis när jag hade skrivit det här igårkväll märkte jag att Alice feber hade stigit igen och tänkte att det var bäst att kolla hur hög den verkligen var. När jag stod vid receptionen och väntade på möjlighet att be om en temp, kaskadspydde Alice nerför min rygg. Sen över hela sig och mig. Till sist fick jag en sån där plastpåse som hon fortsatte att spy i. All saft jag hade fått i henne för att hon skulle kunna lämna urinprov kom upp igen. Som tur var hade jag extrakläder med till henne. Just som jag hade bytt tröja på henne, kände jag hur hon blev orolig och sen alldeles stel i kroppen! Åh, nej! Inte igen! Jag sprang med henne i famnen, bort till receptionen och fick direkt komma in i ett akutrum. Snabbt gick det!! Upp med henne på britsen, fram med syrgas och muskelavslappnande i rumpan. Fyra behövdes, för de kom bara ut igen. Lilla gumman ❤ Själv kunde jag knappt prata, grät och skakade i kroppen. Fy fan, säger jag bara! Har sällan känt mig så hjälplös.

Vi vaknade i förrgår natt av att hon feberkrampade och då åkte Johan ambulans med henne till akuten och låg kvar över natten. Riktigt otäckt var det :-( Stel i kroppen, rullade ögon bakåt och sen ryckte hon i hela kroppen när det var på väg att gå över. Dessutom blev hon lilablå om läpparna! Skönt då att ambulansen var hos oss på typ 5 minuter. På eftermiddagen fick de åka hem, då hon hade nån feber, men sen vid fem hade hon över 40 grader igen. Det var därför vi bestämde oss för att jag skulle åka in med henne.

När krampen väl släppte, efter ca 8 min, fick vi lägga oss och vänta på att åka upp på avdelning. Hon tyckte inte om kanylen hon hade fått i handen, och inte heller mätaren som kollade syresättningen av blodet. Rev och slet i dem hela tiden! Och fortsatte att rycka i kroppen. Ytterligare en dos med muskelavslappnande och hon blev äntligen lugn i kroppen. Efter en stund fick vi komma upp till ett eget rum och kunde sova ett tag.

På morgonen när hon vaknade var febern borta, men sakta men säkert har den stigit allteftersom. När den var uppe i 38 fick hon Alvedon igen. Nu sover hon lugnt. De har tagit urinprov, blodprov, kollat öronen och lyssnat på andningen. Än så länge har de inte berättat vad proverna visade. Öronen var lite röda, trots Amimox sen i lördags, men lungorna lät bra. Nu väntar vi på att nån ska berätta för oss vad som gör att hon får så hög feber så att vi kan behandla henne och åka hem. Det är min högsta önskan just nu ❤

Vab, bus och drömmar

Tror att Alice haft oturen att ärva min förmåga att drabbas av öroninflammation. När jag var barn hade jag ett antal såna varje vinter. Jag var ett typiskt öronbarn. Till sist reagerade jag knappt när trumhinnan sprack. Sen i somras har nu Alice haft 4 öroninflammationer. Hon har inte ens hunnit med att få den sista dosen av pnemnukockervaccinet! Den ska hon få nu när hon blir 18 månader (är ju bara 17 mån). I förra veckan avslutade vi ännu en Kåvepeninkur, men jag tror inte vi lyckades få i henne tillräckligt för att det skulle hjälpa. Hon skulle ha 7,5 ml 3 ggr/dag. Det innebär en och en halv doseringsspruta. Ni kan ju gissa hur många gånger vi fick i henne den sista halvan! Då hade hon känt eftersmaken! Hon bara spottade, vände och vred på huvudet. Helt hopplöst. Dessutom känns det nästan som ett övergrepp när man försöker tvinga i henne nåt man vet smakar riktigt illa. I vilket fall som fick hon hög feber på lördagkväll och på söndagsmorgonen var den ännu högre. Då ringde vi till jourakuten och fick en tid där. Johan åkte iväg med henne. In och ut på fem minuter med ett nytt recept för öroninflammation. Den här gången fick vi Amimox och jag måste säga att det funkar myyyycket bättre! För det första smakar det inte lika räligt och för det andra ska hon ha betydligt mindre mängd. Endast 3 ml 2ggr/dag. Visserligen får vi fortfarande hålla fast henne, men det går snabbt att trycka in medicinen i munnen på henne, så det är över ganska snabbt! Hoppas nu bara att det hjälper, men det ska det väl göra :-) På vår VC sa de att vi skulle få en remiss till öron-näsa-hals ifall hon fick ännu en öroninflammation, men nu vet jag inte ifall det är en ny hon fått eller ifall det är samma som aldrig gick över helt... Hm, tror jag avvaktar och ser ifall hon får nån mer i vinter. Snart får hon ju sista dosen på vaccinet också, och kanske blir det bättre efter den. Hoppas verkligen det! Vågar ju knappt säga på jobbet att man ska va hemma och vabba! Igen...

Det enda positiva med att vi turas om att va hemma och vabba är ju att vi samtidigt kan se efter vår busiga lilla kattunge 😊 Han har sitt eget lilla schema som han går efter - mat, toalett, BUS, sova, mat, toalett... Moa sa igår att Chino var precis som en liten bebis. Och det är han ju ❤ På nätterna sover han i Moas säng, men på dagarna somnar han där han blir trött. Ella och Alice är faktiskt väldigt snälla mot honom. Jag var lite rädd att de skulle va så ivriga att leka och klappa honom att de inte skulle låta honom va ifred, men efter den första eftermiddagen när vi kom hem med honom, så har de varit jätteduktiga. Dock får man va lite försiktig med vad man säger. Johan skojade och sa att nu kan man verkligen ta katten i svansen och köra. Vips, så tog Alice ett stadigt tag i Chinos svans och lyfte bakbenen en bra bit upp i luften! Oops!

Vi har så smått börjat planera vår sommar nu och jag l.ä.n.g.t.a.r redan! Jag och Johan lyckas sällan komma iväg på något själva, inte ens en bio, helt enkelt därför att vi inte har någon som kan sitta barnvakt. Alice har ju varit väldigt känslig och försiktig när det gällt andra vuxna, men nu börjar det ge med sig. Så nu har jag och Johan tänkt hitta på något bara han och jag ❤ Vi ska på festival! Vi har inte bokat nåt än, men det lutar åt att vi kommer iväg. Green Day ska spela i Norrköping och det vill inte jag missa! Sol, bra musik och festivalstämning 😊 Sen ska vi även boka vår resa. Om allting klaffar åket vi till Menorca sista helgen i juli för att njuta av lata dagar med sol och bad i en vecka. Dessutom ska vi hinna med nåt besök på Grönan, Skansen, en runda till Skåne och... eeeh, sen ska vi ju hinna njuta av vårt radhus också! Grilla, sola, odla tomater, lära Ella cykla utan stödhjul, lära Alice cykla på trehjuling - längtar!

En ny familjemedlem ❤

Så länge jag kan minnas, i stort sen hon lärde sig prata, har Moa önskat sig en katt. En liten gosig mise. Helst randig. Varje gång hon har frågat, har hon fått samma svar. "Nej, gumman, det går inte. Inte som vi bor nu. När vi flyttar kan vi skaffa katt." Åh, vad besviken hon blev varje gång.

När vi nu bestämde oss för att flytta till radhus, frågade hon på nytt ifall vi inte kunde skaffa katt. "Snälla, snälla, snälla mamma" med extremt bedjande ögon. Så då bestämde vi oss för att vi, så fort jul- och nyårshelgen var över, skulle börja leta. Jag trodde att det skulle bli ganska enkelt att hittade en liten kattunge som skulle passa oss, men det var det inte. Antingen var de renrasiga och kostade flera tusen (några ända upp mot 10 000), eller så ville de bli sålda i par, eller bodde alldeles för långt ifrån oss. I nån annons stod det att de inte ville sälja till nån barnfamilj. Eller att de endast sålde till familjer på landet. Hm. Inte helt lätt. Dessutom hade ju Moa bestämt att den skulle vara randig och en liten hankatt. Jag svarade på några annonser som stämde överens med vad vi önskade, men det var alltid någon annan som hade hunnit före. Suck.

Men igår fick vi så äntligen napp! Jag skickade iväg en förfrågan på en annons, och dröm om min förvåning när de ringde upp och sa att kattungen fanns kvar! Enda kravet var att vi hämtade den så fort som möjligt! Självklart, den här sötisen tänkte jag verkligen inte missa! Idag for jag, Moa och Ella för att hämta hem den. Först fick vi dock ta oss en runda till Farsta och handla lite saker som vi behövde. Om Moa hade fått bestämma hade vi nog ALLT affären hade för katter :-) Haha!

Efter typ en timmes bilfärd var vi framme vid gården där vår lille blivande mise bodde. Gissa hur många gånger jag fick frågan om vi var framme??? Moa blev nog kär direkt tror jag ❤ Ella hade fullt sjå att freda sig mot de 4 hundarna som också bodde på gården. Puss puss. Haha, men det gick bra. Efter fick hon också klappade den pyttelille misen. Ååååh, vad söt den va ❤

Nu håller han på att bo in sig. Kolla in alla skrymslen och vrår. Leka med leksakerna som flickorna köpte åt honom idag. Han har redan hittat till kattlådan :-) Tror nog att vi kommer trivas riktigt bra ihop. Moa har fått bestämma hans namn. Får jag presentera:

Chino ❤

Tiden går...

alldeles för fort. Det är bara att konstatera. Hinner ingenting, men ändå en hel del nu när vardagen rullar på igen. Det var skönt med ledighet över julen, även om vi drabbades av magsjuka i omgångar, och vi vande oss alltför lätt vid sovmorgnar och lata dagar utan några måsten. Vi åkte tillbaka hem några dagar innan vi var tvungna att återgå till skola/jobb/dagis. Det var smart. Äntligen fick vi packat upp nästan alla flyttkartongerna! Bokhyllan vi köpt från IKEA slukar väldigt mycket, och eftersom vi har luckor för nästan hela, syns det inte hur rörigt det egentligen är ;-) Nu har vi dessutom fått köpt ny sängram, matta till barnens lekrum, en låg Billy (som rymmer barnens alla DVD-filmer), så ja... snart så är det nog i ordning här hemma! Vi ändrade soffan också lite grann, flyttade schäslongen till andra sidan, och det blev såååå mycket bättre! I helgen fick vi även upp en spegel, lådorna där vi har alla vantar etc. i hallen, barnens krokar till jackor/overaller, hyllan över tv:n, men än är det en del som ska upp. Nu ska vi bara hitta en lämplig våningssäng till Ella och Alice, så att vi kan sälja växasängen och spjälsängen, och köpa två bokhyllor som ska stå i vårt sovrum. På dem hade vi tänkt ha resten av våra böcker. DÅ äntligen blir alla kartonger tömda, så att vi kan sälja bort dem. Ska även lägga in en annons på Blocket om att vi säljer vårt gamla skrivbord och garderoben som vi hade till Ella i gamla lägenheten.

Just nu är det nog bara katastrofvarning inne på Moas rum. Hon har sjukt mycket småsaker överallt! Blir tokig! Jag har köpt flera smålådor som hon kan sortera och stoppa undan sina saker, men det spelar ingen roll hur många jag köper - hon behöver fler ändå! Det kommer i alla fall att bli helgens stora projekt - att fixa i hennes rum så att man kan gå på golvet utan att riskera att trampa på nån liten plastmojäng, eller snubbla över nån låda. Förstår faktiskt inte hur det kan vara så rörigt där inne. Istället för en hög och en låg Billy, har hon nu två höga. Dessutom fick hon ett nytt skrivbord med fyra lådor (lika många som i gamla), och dessutom har vi köpt en vägghylla som ska upp ovanför skrivbordet. Borde ju räcka med förvaringsmöjlighet tycker man. Men det blir förhoppningsvis bättre när vi får upp den där vägghyllan, krokarna, cd-spelaren och lite tavlor på väggarna.

I barnens lekram saknas nu bara spegeln. Och så måste ju allt hämtas hem från förrådet (lekbord + 2 stolar, lekspisen, dockvagnen, garaget). Sen kan vi nog påbörja projektet med att sätta upp alla gardinfästen och rullgardiner... Haha, blir man nånsin färdig! :-)

En anledning till att vi inte får så mycket gjort som jag skulle önska, är helt enkelt att vi inte lyckas hålla oss friska! Moa hann gå i skolan en halv vecka innan hon fick öroninflammation och hörselgångsinflammation. Alice hann med att vara på dagis en vecka, sen fick hon öroninflammation. Hennes tredje sen i somras. Får hon en till den här vintern får vi remiss till öron-näsa-hals för utredning. Det jobbiga är att det går hål på trumhinnan för henne varje gång. Sen gör det visserligen inte lika ont, men det rinner var/klet som fastnar i håret. Och så får hon en kur med Kåvepenin. Alla som försökt ge sina barn Kåvepenin vet vad det innebär. En kamp, som oftast slutar med att den klibbiga medicinen smetas överallt och absolut inte hamnar i magen... Ella är den som klarat sig undan det mesta, men inatt var det hennes tur. Hon vaknade och var hur gnällig som helst. Ville sova i vår säng. Ville ha vatten. Ville ha täcke. Ville inte ha täcke. Sparkade, vred och vände på sig stup i kvarten. Till sist fick vi ur henne att hon faktiskt hade ont i örat. Efter att ha övertalat henne till att ta lite Alvedon, blev det lite bättre men inte mycket. Till sist vaknade även Alice och ville inte somna om. 5:39. Bara till att kliva upp... Känns som att jag inte har sovit en blund inatt. Tycker synd om Johan som måste jobba efter en sån här natt... Vi är lite bortskämda med att våra barn sover hela nätterna. Alla tre. Så när det blir såna här nätter, tar det ganska hårt på oss. I vilket fall som har vi i alla fall fått en tid på VC så att de kan få titta i Ellas öra. Än så länge rinner det inte något ur det, men hon har fortfarande ont och 38 i feber. Det luriga med henne är att hon är lågtempad och dessutom har ganska hög smärttröskel. Hon behöver alltså inte ha så hög feber, för att hon ska bli påverkad. Alice och Moa däremot är tvärtom.

Som om inte detta vore nog är det full fart på jobbet också. Några kollegor som valt att sluta, och nya som snart ska börja. Däremellan vikarier som försöker vara överallt samtidigt. I min klass har vi börjat med ett nytt tema om vikingarna. Så himla roligt och intressant, tycker jag. Jag hoppas kunna övertala mina elever att träna in en pjäs som de sedan kan spela upp för sina föräldrar veckan innan sportlovet. Dessutom har jag tänkt att de ska få bygga/göra en vikingaby tillsammans. Senare i vår, när det är lite varmare, ska vi åka till Birka. Det är absolut en fördel att bo i Stockholm när man arbetar som lärare. Nära till det mesta och ett stort utbud när det gäller upplevelser!

Ifall någon har något bra tips på resmål till värmen för en barnfamilj, så hojta gärna till! Jag är fortfarande övertygad om att anledningen till att vi varit så sjuka denna höst/vinter beror på den regniga sommaren. Så i år tar vi inga chanser, utan tänker boka en resa till solen någon gång i slutet av juli/början av augusti. Frågan är bara vart... Vi funderar på Menorca. Någon som varit där? Tanken var från början att lillasyster yster skulle följt med, men det verkar inte funka, så vi sticker själva. Kan ju inte vara så stor skillnad på att resa med tre barn i Sverige och resa till utlandet med tre barn. Och det har vi ju testat. Moa är dessutom så pass stor att man inte behöver vaka över henne som en hök hela tiden. Genrepet blir väl resan upp till Arjeplog i påsk. Det lär bli lite utav ett äventyr! Flyg till Arvidsjaur eller nattåg till Jörn. Hm. Lutar mot flyg, men vi lär få hyra bil alt ta taxi för att ta oss hela vägen fram. Det går ju inte att vi blir hämtade av någon - ryms ju inte längre i en bil. Så först en påsk i solen och snön i Arjeplog, och sedan en svensk regnig sommar som avslutas med sol och bad någonstans vid Medelhavet. Längtar redan!!


Om det tar ett tag innan nästa inlägg kommer, så vet ni vad det beror på... Ska försöka hinna leva lite också ;-) Men snart är det sportlov! Bara 5 veckor kvar!