Det var ett tag sen jag skrev sist. Helt enkelt för att jag inte hinner med. Vardagen är tillbaka med jobb, dagis och skola. Det går i 210 här hemma hos oss. Känns det som iaf :-) Tänkte försöka hinna med att ge er en liten uppdatering. Ska strax ner i tvättstugan igen, och Moa måste i säng, men lite hinner jag nog med att skriva!
Jag hade ganska mycket ångest innan jobbet började om efter sommarlovet. Jag brukar inte ha det. Brukar vara full av förväntan med tusen idéer som jag vill testa. Projekt jag vill göra. Temaområden och övningar som jag bara väntar på att få sätta igång med. Men det här året kändes det inte så. Jag skulle nämligen få ta över en klass som på olika sätt gjort livet besvärligt för två av mina kollegor... I våras var jag in i den klassen en del, och det bådade inte gott kan jag säga. Pappersbollar flög genom klassrummet. Barn gallskrek rakt ut. De lyssnade inte på de vuxna i klassrummet. Någon riktigt undervisning hanns knappt med då det var så många konflikter som behövde redas ut hela tiden. Min stackars kollega gjorde sitt bästa, och med henne i klassrummet funkade det ganska bra, men med andra vuxna blev det väldigt stökigt. Några av barnen skulle testa gränser in i det minsta! När det gällde allt!
Jag gick med på att ta över under förutsättningen att jag skulle ha fritids med i klassrummet. Och att jag hade stöd av min kollega som skulle jobba närmst mig. Det skulle jag få. Och då kändes det lite lugnare, men jag gruvade mig ändå inför att sommarlovet skulle ta slut.
När vi vuxna väl började om, hade så klart förutsättningarna ändrats. Jag skulle helt plötsligt inte få nån från fritids i klassrummet. Så uppfattade jag det iaf först. Det lades mer och mer uppgifter på mig, och jag kände hur det tyngde ner mig. Försökte hålla modet uppe, och käckt säga att allt var lugnt. Tills sist gick det inte mer. Jag bröt ihop. Fullständigt. Mitt under ett arbetslagsmöte. Kändes som att benen sparkades undan på mig. Kände mig verkligen helt knäckt, och osäker på ifall jag skulle klara av dennna klass. Som tur var lyssnade min ledning på mig, och jag fick tillbaka min fritids. Så skönt! Att få kunna visa sig svag och känna att man får stöd.
Nu har barnen gått i skolan en vecka och det går bra. Än så länge. Den elev som jag oroar mig mest för har varit ledig. Kommer tillbaka imorgon. Men med de övriga går det faktiskt rätt så bra. De lyssnar. Gör vad de ska. Visst har det varit konflikter, men jag får hjälp av mina kollegor att reda ut det värsta. Idag fick varken jag eller min kollega nån rast på hela dagen. Jobbade från 8-17:30, utan en endaste rast. Lektioner, rastvakt, konfliktlösning och möte har bara avlöst varandra hela dagen. Ibland blir det så. Hoppas att imorgon blir aningens bättre! Och att klassens positiva inställningen håller i sig! Då ska det nog gå vägen det här.
Moa har också börjat om i skolan. Årskurs 4. Redan! Det går så himla fort nu! Hon har fått helt nya lärare, men det är vuxna som hon känner sen förut. Hon verkar tycka att det funkar bra. Det enda är väl att det är liiiite svårt att komma i säng på kvällarna ;-) Även Ella är tillbaka på dagis med gamla kompisarna. Som hon har saknat dem i sommar!
Numera har vi inte bara ett barn på dagis, utan två. Alice har nämligen börjat på samma dagis som Ella, fast på en annan avdelning. Johan var med och skolade in henne förra veckan . De kör föräldraaktiv inskolning, och det funkar faktiskt väldigt bra. Med våra barn iaf. Det var inga problem med Ella, och även med Alice har det gått bra. Visst är hon lite ledsen när Johan går, och hon tycker det är lite tråkigt när hon vaknar efter vilan och vi inte är där, men det går bra. Hon tycker att det är roligt med alla nya saker som finns där. Dessutom går hon ju utan problem nu, vilket gör att hon kan göra mycket mer. Klättrar gör hon också! Upp och ner från soffan och vår säng :-) Så nu gäller det att ha koll på henne!
Som om inte allt detta vore nog så håller vi just nu på och ska sälja vår lägenhet. Vi har vuxit ur den :-) Alice behöver snart få flytta ur vårt rum, och som vi bor nu finns det inget rum åt henne. Ellas är för litet för att rymma en säng till, och att dela med Moa funkar ju inte riktigt... Så nu säljer vi och flyttar till nåt större! Mäklaren var hit igår och tittade och värderade lägenheten. Hoppas att han tror rätt. På onsdag kommer fotografen hit och 9/9 ska vi ev ha första visningen! Så här går det undan! Vi har ju lite renovering kvar (små fix bara) men vi jobbar och står i för att bli klara! Vi har faktiskt redan hittat ett nytt boende. Ett nybyggt radhus här i Skarpnäck. Vi har inte köpt det ännu, men det är reserverat åt oss. Vi måste bara sälja lägenheten först. Men det ska inte vara några problem :-) Så snart är det bara till att börja packa och sortera. Kasta och skänka bort. Längtar inte till det direkt, men längtar verkligen efter att flytta! Ska bli så skönt med egen ingång. Slippa ta hissen och krångla med låsta portar. Vi kommer inte att få någon direkt trädgård men en stooooor baksida med trädäck. Stor nog att rymma en sån där utesoffgrupp och kanske en barnpool till sommaren. Ett mindre trädäck på framsidan är där också. Kök, vardagsrum och badrum med tvättmaskin nere. Skönt. Slippa springa till tvättstugan och kånka tvätt upp och ner. Där uppe är där tre sovrum och ett allrum. Tanken är att Ella och Alice ska dela rum och ha allrummet till lekrum. Det tror jag kommer funka bra. Men allt hänger som sagt på att vi får sålt vår lägenhet. Annars går det ju inte. Vi har inte råd med dubbelboende nån längre tid iaf.
Nä, nu måste jag kila ner till tvättstugan igen... Men nu vet ni iaf varför jag inte skriver här så ofta. Hinner helt enkelt inte!
1 kommentarer:
Fy fasiken för elaka barn, så tragiskt och sorgligt egentligen att de inte kan visa respekt och hänsyn. Men jag vet att du fixar det så kämpa på :-)
Ska bli jättroligt om ni flyttar och vi kommer såklart på er inflyttningsfest ;-)
Sträck på dig allt löser sig / Kram Lolla
Skicka en kommentar